Slappin' da bass!
I love you, Man
Genre: KomediFormat: Blu-ray, region B, 1 skivor
Bolag: Paramount, 2009
Ljud: Dolby True-HD 5.1
Bild: 1080p High Definition 1.78:1
Äntligen får Paul Rudd en huvudroll. Efter att ha varit bifigur i en rad komedier och nästan uteslutande alltid gjort ett mycket gott intryck få han nu kliva ut i rampljuset (ordet valt av förklarliga skäl...) som mäklaren Peter Klaven. När filmen börjar friar han till sin flickvän Zooey (Rashida Jones) som inte kan hejda sig från att berätta för alla sina vänner. Hon blir dock lite förvånad när Peter inte kastar sig över telefonen, men det har sina förklaringar: Peter har nämligen inga vänner.
För att försöka ändra på detta ger sig Peter ut på några man-dates med ganska uselt resultat, och lagom till att han givit upp hoppet hittar han en kompis. När Peter har öppet hus vid försäljningen av Lou Ferrignos hus står Sydney (Jason Segel) där och mumsar i sig av tilltugget. Det blir vänskap vid första ögonkastet och de båda börjar träffas allt mer intensivt. Sydney får den lite tillknäppta Peter att öppna upp sig lite och bjuder in honom till sin man-cave där de pratar om allt och jammar till gamla Rush-klassiker.
Man behöver egentligen bara ha sett en annan relationsrelaterad komedi för att lista ut hur historien ska utveckla sig, och i struktur kommer inte "I love you, Man" med några nyheter. Men det är en kul film som verkligen tar fart när Sydney gör entré. Han och Peter är så olika varandra men det är något som klaffar. Det är oerhört kul hur Paul Rudds karaktär är så totalt ovan vid hur man ska snacka med sina vänner och varken tittaren eller han själv fattar vad det är för mystiska svador han klämmer ur sig. Det är inte helt olikt Steve Carells karaktär i "The Office" som tror sig hänga med och säga häftiga saker när han i själva verket inte gör det. Meddelandet som Peter lämnar på Sydneys telefonsvarare går till historien.
Jag gillar både Paul Rudd och Jason Segel sedan tidigare och de gör ett bra par ihop på film. Som gammal Rush-diggare är det oerhört roligt att se hur stor plats den kanadensiska trion får i filmen - till och med så att de medverkar själva.
Som det brukar vara i amerikanska komedier nu för tiden så är det ett myller av kända ansikten i både små och stora roller, men mest karismatisk är Jon Favreau som en av Zooeys väninnors man. Han är otroligt sur, men mycket kul.
Manlig vänskap är kanske inte det vanligaste upplägget för en komedi och ur den synvinkeln gör "I love you, Man" en stor insats. En helt klart skön film att både mysa och skratta åt.
För att försöka ändra på detta ger sig Peter ut på några man-dates med ganska uselt resultat, och lagom till att han givit upp hoppet hittar han en kompis. När Peter har öppet hus vid försäljningen av Lou Ferrignos hus står Sydney (Jason Segel) där och mumsar i sig av tilltugget. Det blir vänskap vid första ögonkastet och de båda börjar träffas allt mer intensivt. Sydney får den lite tillknäppta Peter att öppna upp sig lite och bjuder in honom till sin man-cave där de pratar om allt och jammar till gamla Rush-klassiker.
Man behöver egentligen bara ha sett en annan relationsrelaterad komedi för att lista ut hur historien ska utveckla sig, och i struktur kommer inte "I love you, Man" med några nyheter. Men det är en kul film som verkligen tar fart när Sydney gör entré. Han och Peter är så olika varandra men det är något som klaffar. Det är oerhört kul hur Paul Rudds karaktär är så totalt ovan vid hur man ska snacka med sina vänner och varken tittaren eller han själv fattar vad det är för mystiska svador han klämmer ur sig. Det är inte helt olikt Steve Carells karaktär i "The Office" som tror sig hänga med och säga häftiga saker när han i själva verket inte gör det. Meddelandet som Peter lämnar på Sydneys telefonsvarare går till historien.
Jag gillar både Paul Rudd och Jason Segel sedan tidigare och de gör ett bra par ihop på film. Som gammal Rush-diggare är det oerhört roligt att se hur stor plats den kanadensiska trion får i filmen - till och med så att de medverkar själva.
Som det brukar vara i amerikanska komedier nu för tiden så är det ett myller av kända ansikten i både små och stora roller, men mest karismatisk är Jon Favreau som en av Zooeys väninnors man. Han är otroligt sur, men mycket kul.
Manlig vänskap är kanske inte det vanligaste upplägget för en komedi och ur den synvinkeln gör "I love you, Man" en stor insats. En helt klart skön film att både mysa och skratta åt.
EXTRAMATERIALET
Större delen av extramaterialet är antingen improviserade scener, förlängda scener eller borttagna scener, och så klart det på komedier så obligatoriska bloopersblocket. Egentligen inte så mycket att orda om - det är helt enkelt mer av filmen.
Bakomfilmen är kort men trevlig, ungefär som de brukar vara på komedier.
Det finns även ett kommentarspår jag inte hunnit lyssna på.
Bakomfilmen är kort men trevlig, ungefär som de brukar vara på komedier.
Det finns även ett kommentarspår jag inte hunnit lyssna på.
TRE SAKER
1. Det återkommande skämtet med att alla Peters imitationer låter likadana är lika kul varje gång.
2. Lite övertydlig produktplacering av Apples iPhone i den här filmen...
3. "Rampljuset" skrev jag i inledningen. Jag syftar på Rush-låten "Limelight" som Peter använder för att försöka övertala Zooey om bandets storhet. Det är även den låten som spelas på Rush-konserten en bit in i filmen.
2. Lite övertydlig produktplacering av Apples iPhone i den här filmen...
3. "Rampljuset" skrev jag i inledningen. Jag syftar på Rush-låten "Limelight" som Peter använder för att försöka övertala Zooey om bandets storhet. Det är även den låten som spelas på Rush-konserten en bit in i filmen.
ANDERS JAKOBSON (2009-12-23)