Mannen bakom ikonen
Che - Argentinaren
Genre: DramaFormat: Blu-ray, region B, 1 skivor
Bolag: Paramount, 2009
Ljud: Dolby digital 5.1, DTS-HD
Bild: 1080p High Definition 2.35:1
Che - Gerillaledaren
Genre: DramaFormat: Blu-ray, region B, 1 skivor
Bolag: Paramount, 2009
Ljud: Dolby digital 5.1, DTS-HD
Bild: 1080p High Definition 1.78:1
Få personer har väl uppnått en sådan ikonstatus som den argentinske revolutionären Ernesto "Che" Guevara. Och med tanke på allt mannen hann se och göra innan sin död vid 39 års ålder tycks hans historia vara perfekt lämpad för vita duken. Det må fortfarande diskuteras huruvida Che var ett helgon eller en hänsynslös mördare, men det är en debatt som regissören Steven Soderbergh kanske gjort klokt i att inte lägga sig i. Filmen berättas ur Guevaras egen synvinkel, och lyckas i sin uppgift att vara en fascinerande och realistisk biografi. Historien är lång med sina dryga fyra timmar och uppdelad i "Che: Argentinaren" och "Che: Gerillaledaren".
Den första filmen inleds med mötet mellan Che (Benicio Del Toro) och Fidel Castro (Demian Bichir), och följer sedan den förre från landstigningen på Kuba 1956 fram till segern över diktatorn Batistas trupper på nyårsafton 1958. Parallellt med detta serveras vi svartvita bilder från New York 1964, dit Guevara rest för att tala inför FN som en del av den Kubanska delegationen.
Denna uppdelning är framgångsrik, då delarna från Kuba bildar det genomgripande narrativet, och New York-segmenten tjänar till att förklara Ches ideologi och filosofi. Som både krigare och intellektuell är Guevara något av en dubbelnatur, och förmodligen är detta något som i stor del bidragit till fascinationen kring honom.
Del Toro är porträttlik och trovärdig i huvudrollen, och lyckligtvis är hans spel av den nedtonade varianten. Tack vare detta förvandlas inte Che till någon actionhjälte, utan tolkningen håller sig i stil med resten av filmen jordnära.
Om "Che: Argentinaren" låter stridsscenerna stå tillbaka för en djupare psykologisk inblick hos den ideologiskt drivne revolutionären, bjuder "Che: Gerillaledaren" på betydligt mer skottlossning och djungeltrampande. Den utspelar sig några år senare, när Guevara lämnat Kuba för att sprida revolutionens gospel i andra delar av världen. Efter ett misslyckande i Kongo finner sig Che i Bolivia, där han tror sig kunna lägga makten i folkets händer genom samma sorts väpnade kamp som på Kuba.
El Commendante är dock bunden att bli besviken, då förutsättningarna i Sydamerikas hjärta är radikalt annorlunda. De fattiga bönderna är misstänksamma mot Guevara och hans kubanska mannar, de får inget stöd av det bolivianska kommunistpartiet, och som om detta inte vore nog dras de med både svält och defekt utrustning.
För de som vet hur berättelsen om Che slutar är också "Gerillaledaren" redan från början en deprimerande nederlagshistoria. Det är två timmars vedermödor utan någon som helst belöning vi bevittnar. I kombination med att berättandet är bra mycket mer monotont än i första delen blir det svårt att här låta sig sugas in i handlingen på samma sätt. Skildringen är fortarande stark och alla de kvaliteter som fanns i "Argentinaren" följer med till "Gerillaledaren", men historien om Guevaras fall är tyvärr inte lika intressant som den om hans uppgång.
Som helhet betraktad är "Che" en kanonfilm (eller två), där särskilt den första delen utmärker sig. Del två är också den fascinerande, men mer av en utdragen epilog som jag sannorlikt inte kommer att återvända till lika ofta som till "Argentinaren". Faktum är att del ett går alldeles utmärkt att se som en isolerad spelfilm. Men vill man få hela historien gör man inget fel i att plocka upp både "Argentinaren" och "Gerillaledaren". Tillsammans formar de ett ambitiöst projekt och en spännande och personlig skildring av Ernesto "Che" Guevara.
Den första filmen inleds med mötet mellan Che (Benicio Del Toro) och Fidel Castro (Demian Bichir), och följer sedan den förre från landstigningen på Kuba 1956 fram till segern över diktatorn Batistas trupper på nyårsafton 1958. Parallellt med detta serveras vi svartvita bilder från New York 1964, dit Guevara rest för att tala inför FN som en del av den Kubanska delegationen.
Denna uppdelning är framgångsrik, då delarna från Kuba bildar det genomgripande narrativet, och New York-segmenten tjänar till att förklara Ches ideologi och filosofi. Som både krigare och intellektuell är Guevara något av en dubbelnatur, och förmodligen är detta något som i stor del bidragit till fascinationen kring honom.
Del Toro är porträttlik och trovärdig i huvudrollen, och lyckligtvis är hans spel av den nedtonade varianten. Tack vare detta förvandlas inte Che till någon actionhjälte, utan tolkningen håller sig i stil med resten av filmen jordnära.
Om "Che: Argentinaren" låter stridsscenerna stå tillbaka för en djupare psykologisk inblick hos den ideologiskt drivne revolutionären, bjuder "Che: Gerillaledaren" på betydligt mer skottlossning och djungeltrampande. Den utspelar sig några år senare, när Guevara lämnat Kuba för att sprida revolutionens gospel i andra delar av världen. Efter ett misslyckande i Kongo finner sig Che i Bolivia, där han tror sig kunna lägga makten i folkets händer genom samma sorts väpnade kamp som på Kuba.
El Commendante är dock bunden att bli besviken, då förutsättningarna i Sydamerikas hjärta är radikalt annorlunda. De fattiga bönderna är misstänksamma mot Guevara och hans kubanska mannar, de får inget stöd av det bolivianska kommunistpartiet, och som om detta inte vore nog dras de med både svält och defekt utrustning.
För de som vet hur berättelsen om Che slutar är också "Gerillaledaren" redan från början en deprimerande nederlagshistoria. Det är två timmars vedermödor utan någon som helst belöning vi bevittnar. I kombination med att berättandet är bra mycket mer monotont än i första delen blir det svårt att här låta sig sugas in i handlingen på samma sätt. Skildringen är fortarande stark och alla de kvaliteter som fanns i "Argentinaren" följer med till "Gerillaledaren", men historien om Guevaras fall är tyvärr inte lika intressant som den om hans uppgång.
Som helhet betraktad är "Che" en kanonfilm (eller två), där särskilt den första delen utmärker sig. Del två är också den fascinerande, men mer av en utdragen epilog som jag sannorlikt inte kommer att återvända till lika ofta som till "Argentinaren". Faktum är att del ett går alldeles utmärkt att se som en isolerad spelfilm. Men vill man få hela historien gör man inget fel i att plocka upp både "Argentinaren" och "Gerillaledaren". Tillsammans formar de ett ambitiöst projekt och en spännande och personlig skildring av Ernesto "Che" Guevara.
EXTRAMATERIALET
Den första delen har en 10 minuter lång bakomfilm där Soderbergh och Del Toro med flera kommer till tals. Del två har nada. Nej, "trailerpaket" räknas inte.
TRE SAKER
1. Den svenska textningen till del ett är horribel, och följer inte ens grundläggande svensk grammatik eller textningsregler angående radbrytning. Då filmens originalspråk är spanska är detta extra olyckligt. Lyckligtvis har det åtgärdats till del två.
2. Filmernas bild är i olika aspect ratio, vilket är minst sagt udda. Enligt mina efterforskningar verkar det dock stämma med hur de är inspelade.
3. Inspelningen var stressig och problematisk där många scener var tvungna att göras snabbt för att hålla budgeten. Soderbergh verkar ha blivit lite desillusionerad med hela projektet och har till och med sagt i intervjuer att han ångrar sig ha gjort filmen.
2. Filmernas bild är i olika aspect ratio, vilket är minst sagt udda. Enligt mina efterforskningar verkar det dock stämma med hur de är inspelade.
3. Inspelningen var stressig och problematisk där många scener var tvungna att göras snabbt för att hålla budgeten. Soderbergh verkar ha blivit lite desillusionerad med hela projektet och har till och med sagt i intervjuer att han ångrar sig ha gjort filmen.
JOEL FORNBRANT (2009-08-24)