Rocktåget 21 år före Tomas Ledin
Festival express
Genre: MusikdokumentärFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Atlantic, 2007
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.77:1
1970 tuffade ett tåg runt i Kanada som en ambulerande festival. "Festival express 1970" hette spektaklet och pågick i en vecka. Ombord på tåget var instrument och förstärkare uppriggade hela tiden vilket borgade för ändlösa jam sessions och spontana musikaliska äventyr - hela tiden.
Allting filmades men filmen försvann eller glömdes bort strax därefter och först drygt 30 år senare färdigställdes den och kompletterades med intervjuer från de få som idag är kvar i livet.
Under resans gång får vi möta gnällig publik som inte vill betala för musik (ett problem som än i dag frodas genom fildelarnas attityd mot musik), vi är med när spriten tar slut och fylls på, vi får höra Grateful Deads skäggmurvel Jerry Garcia förklara sin kärlek till Janis Joplin, och så får vi ta del av en massa spännande musik.
Det var en hel radda band med på turnén - allt från band med knasiga namn (The Flying Burrito Bros) till tokiga band höga på brylcreme (Sha Na Na), men mest handlar det om hippierörelsens husband Grateful Dead, harmonimästarna The Band och flower power-prinsessan Janis Joplin.
Det är en intressant inblick i en speciell tid i rockens historia och man kan anta att kreativiteten flödade ombord på tåget. Personligen blir jag dock bara måttligt road av musiken eftersom den ligger precis mitt mellan det jag tyckte var bra på 60-talet och det som var bra på 70-talet. Men intressant i alla fall.
Allting filmades men filmen försvann eller glömdes bort strax därefter och först drygt 30 år senare färdigställdes den och kompletterades med intervjuer från de få som idag är kvar i livet.
Under resans gång får vi möta gnällig publik som inte vill betala för musik (ett problem som än i dag frodas genom fildelarnas attityd mot musik), vi är med när spriten tar slut och fylls på, vi får höra Grateful Deads skäggmurvel Jerry Garcia förklara sin kärlek till Janis Joplin, och så får vi ta del av en massa spännande musik.
Det var en hel radda band med på turnén - allt från band med knasiga namn (The Flying Burrito Bros) till tokiga band höga på brylcreme (Sha Na Na), men mest handlar det om hippierörelsens husband Grateful Dead, harmonimästarna The Band och flower power-prinsessan Janis Joplin.
Det är en intressant inblick i en speciell tid i rockens historia och man kan anta att kreativiteten flödade ombord på tåget. Personligen blir jag dock bara måttligt road av musiken eftersom den ligger precis mitt mellan det jag tyckte var bra på 60-talet och det som var bra på 70-talet. Men intressant i alla fall.
EXTRAMATERIALET
Extramaterialet är inget man behöver klicka in sig på. Två "talent files" över filmens regissör och producent, vilket egentligen bara är en kort lista per person över vilka filmer de gjort, och sen en trailer.
TRE SAKER
1. Konsertljuden är väldigt bra med tanke på att det är utomhusspelningar och förmodligen ganska diskutabel inspelningsutrustning. Den legendariska ljudteknikern Eddie Kramer (Kiss, Led Zeppelin, Jimi Hendrix m.fl.) har mixat ljudet så där har vi förklaringen.
2. Janis Joplin figurerar i överflöd på omslag och i beskrivande texter till filmen, men i filmen har hon inte större plats än någon annan. Värt att notera är att filmen gjordes blott två månader innan hon dog av en överdos.
3. En av arrangörerna till festivalen - Ken Walker - medverkar flitigt i det nyinspelade materialet och berättar bland annat om hur han slog Calgarys borgmästare på käften när den senare ville släppa in barn gratis på festivalen.
2. Janis Joplin figurerar i överflöd på omslag och i beskrivande texter till filmen, men i filmen har hon inte större plats än någon annan. Värt att notera är att filmen gjordes blott två månader innan hon dog av en överdos.
3. En av arrangörerna till festivalen - Ken Walker - medverkar flitigt i det nyinspelade materialet och berättar bland annat om hur han slog Calgarys borgmästare på käften när den senare ville släppa in barn gratis på festivalen.
ANDERS JAKOBSON (2007-02-05)