Jean Rollin flummar till det - i färg
The Nude Vampire
Genre: SkräckFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Njutafilms, 2009
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: Widescreen 1.66:1
"The Nude Vampire" må ha ett historiskt värde för att det är Jean Rollins första färgfilm (gjord 1970), och han spar inte på krutet. Redan i första minuten är en kvinna naken och sedan dröjer det nästan 10 minuter innan den första dialogen kommit, och då har kvinnan - för det är väl samma kvinna? - iklädd endast ett tunt nattlinne jagats av kostymklädda män med djurmasker och stött ihop med en ung kille som undrar vad fan det är frågan om. Allt detta ackompanjerat av irriterande musik.
Ungefär som det brukar vara. Egentligen skulle man kunna kalla det för en klassisk Jean Rollin. Tempot är brutalt segt så att man helt tappar handlingen från en scen till en annan. Ett bra exempel är en tidig scen med en naken tjej (så klart) som står och dansar för en kille i flera minuter innan han får telefonsamtal och först då händer det väsentliga. Resten av scenen är helt överflödig.
Hur som helst - killen kommer underfund med att hans far är involverad i en mystisk sekt som studerar kvinnan i hopp om att finna ett sätt att bli odödliga. Hon lider nämligen av en speciell blodsjukdom, det vill säga, hon är en vampyr. Sekten drar sig inte från att mörda till höger och vänster och mitt i denna smet hamnar killen och kvinnan.
Jag har väldigt svårt att se storheten med Jean Rollin, helt enkelt för att hans filmer verkligen inte är min stil, men samtidigt kan jag inte låta bli att vara lite imponerad. Han är på något vis en visionär som får till rätt intressanta bilder, mycket tack vare en fingertoppskänsla för att hitta otroligt tilltalande miljöer. Som debut i färg känns det som Rollin utnyttjar paletten duktigt, främst genom två mystiska tvillingtjejer som har både konstiga och färgglada kläder på sig (när de så klart inte är mer eller mindre nakna).
Det som stör mig mest är det sega tempot, det stundtals undermåliga skådespelet och historiens flummighet. Ibland har han gjort rakare historier men den här är bara snurrig och svår att hänga med i.
Ungefär som det brukar vara. Egentligen skulle man kunna kalla det för en klassisk Jean Rollin. Tempot är brutalt segt så att man helt tappar handlingen från en scen till en annan. Ett bra exempel är en tidig scen med en naken tjej (så klart) som står och dansar för en kille i flera minuter innan han får telefonsamtal och först då händer det väsentliga. Resten av scenen är helt överflödig.
Hur som helst - killen kommer underfund med att hans far är involverad i en mystisk sekt som studerar kvinnan i hopp om att finna ett sätt att bli odödliga. Hon lider nämligen av en speciell blodsjukdom, det vill säga, hon är en vampyr. Sekten drar sig inte från att mörda till höger och vänster och mitt i denna smet hamnar killen och kvinnan.
Jag har väldigt svårt att se storheten med Jean Rollin, helt enkelt för att hans filmer verkligen inte är min stil, men samtidigt kan jag inte låta bli att vara lite imponerad. Han är på något vis en visionär som får till rätt intressanta bilder, mycket tack vare en fingertoppskänsla för att hitta otroligt tilltalande miljöer. Som debut i färg känns det som Rollin utnyttjar paletten duktigt, främst genom två mystiska tvillingtjejer som har både konstiga och färgglada kläder på sig (när de så klart inte är mer eller mindre nakna).
Det som stör mig mest är det sega tempot, det stundtals undermåliga skådespelet och historiens flummighet. Ibland har han gjort rakare historier men den här är bara snurrig och svår att hänga med i.
EXTRAMATERIALET
Extramaterialet är litet, men det är ändå någonting. Vill man se trailern och ett bildspel så kan man göra det.
TRE SAKER
1. Tekniknörderi: omslaget hävdar att filmen visas i anamorfisk widescreen 1.85:1. Jag hävdar att det är vanlig widescreen 1.66:1.
2. Kostymklädda män i djurmasker är en effektiv och otäck bild. Fast en tuppmask och en hästmask är inte så himla skrämmande.
3. En av de ovan nämnda tvillingarna bidrar med en löjligt dålig dödsscen då hon blir skjuten och rullar ned för en trappa, men farten är inte tillräckligt hög för att hon ska rulla ned till golvet så hon får liksom hjälpa till lite extra, vilket är ganska tydligt.
2. Kostymklädda män i djurmasker är en effektiv och otäck bild. Fast en tuppmask och en hästmask är inte så himla skrämmande.
3. En av de ovan nämnda tvillingarna bidrar med en löjligt dålig dödsscen då hon blir skjuten och rullar ned för en trappa, men farten är inte tillräckligt hög för att hon ska rulla ned till golvet så hon får liksom hjälpa till lite extra, vilket är ganska tydligt.
ANDERS JAKOBSON (2009-09-13)