Väldigt teatralisk och jobbigt överdriven
Bright Young Things
Genre: DramakomediFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Noble Entertainment, 2009
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 2.35:1
Att en sådan här film över huvud taget görs är för mig en stor gåta. Jag blir förbannad och så fruktansvärt uttråkad. Hur kan man lägga ner pengar på det här och hur kan så många kända skådespelare vilja vara med i filmen? Antingen så är det på det viset att jag helt enkelt inte förstår någonting av filmens eventuella charm, eller så är det den bara genomdålig. Att man somnar under en film av ren tristess är absolut inget bra betyg.
"Bright young things" utspelar sig i London under 1930-talet. Ett gäng rika människor festar runt och sätter sin prägel på huvudstadens klubbar. Mitt i allt festande dras eliten med den påhittiga skvallerkolumnisten "Chatterbox" vars utsvävande försköningar säljer i massupplaga. I den glamourösa innersta kretsen befinner sig Adam Symes (Stephen Campbell Moore) som är en fattig författare med en ambition att bli framgångsrik. Att gifta sig med Nina Blount (Emily Mortimer) står också högt på listan.
Vad som sedan händer vet jag egentligen inte. Allt är ett enda virrvarr, filmen ger ingenting och det är svårt att koncentrera sig. Det är ett flertal kända skådespelare som till exempel James McAvoy, Stockard Channing och Dan Aykroyd. Kanske såg de sin chans att få spela massa teater som samtidigt filmades. Filmen är nämligen väldigt teatralisk och också därför jobbigt överdriven. Men, skådespelarna spelar bra. Det är faktiskt sant.
Till slut ställer jag mig frågan om det kanske är så att hela filmen bara är en surrealistisk dröm eller att huvudrollsinnehavaren är sinnessjuk. Svårt att svara på men det är sällan som filmer blir så här dåliga. Filmen gjordes 2003 och släpptes på dvd sex år senare. Hade jag fått bestämma hade den aldrig lämnat klipprummet.
Två grejer utmärker sig. I en av de första scenerna får Adam Symes en lite bit spya i huvudet. Det är äckligt verkligt och illamåendet hälsar på lite snabbt. När en i gänget hamnar på mentalsjukhus har sjuksystern en otroligt rolig hatt. Den ser ut som ett stort vitt skepp.
Dock gör de två framträdande sakerna det inte värt att slösa bort sin tid på den här filmen.
"Bright young things" utspelar sig i London under 1930-talet. Ett gäng rika människor festar runt och sätter sin prägel på huvudstadens klubbar. Mitt i allt festande dras eliten med den påhittiga skvallerkolumnisten "Chatterbox" vars utsvävande försköningar säljer i massupplaga. I den glamourösa innersta kretsen befinner sig Adam Symes (Stephen Campbell Moore) som är en fattig författare med en ambition att bli framgångsrik. Att gifta sig med Nina Blount (Emily Mortimer) står också högt på listan.
Vad som sedan händer vet jag egentligen inte. Allt är ett enda virrvarr, filmen ger ingenting och det är svårt att koncentrera sig. Det är ett flertal kända skådespelare som till exempel James McAvoy, Stockard Channing och Dan Aykroyd. Kanske såg de sin chans att få spela massa teater som samtidigt filmades. Filmen är nämligen väldigt teatralisk och också därför jobbigt överdriven. Men, skådespelarna spelar bra. Det är faktiskt sant.
Till slut ställer jag mig frågan om det kanske är så att hela filmen bara är en surrealistisk dröm eller att huvudrollsinnehavaren är sinnessjuk. Svårt att svara på men det är sällan som filmer blir så här dåliga. Filmen gjordes 2003 och släpptes på dvd sex år senare. Hade jag fått bestämma hade den aldrig lämnat klipprummet.
Två grejer utmärker sig. I en av de första scenerna får Adam Symes en lite bit spya i huvudet. Det är äckligt verkligt och illamåendet hälsar på lite snabbt. När en i gänget hamnar på mentalsjukhus har sjuksystern en otroligt rolig hatt. Den ser ut som ett stort vitt skepp.
Dock gör de två framträdande sakerna det inte värt att slösa bort sin tid på den här filmen.
EXTRAMATERIALET
Finns inget.
TRE SAKER
1. Stephen Fry ligger bakom filmen. Fry är också inblandad i flera av "Harry Potter"-filmerna. Stor kvalitetsskillnad.
2. Emily Mortimer har en förmåga att spela ointelligent ovetande, så även i denna film.
3. Filmen är baserad på Evelyn Waughs klassiker och enligt filmens omslag är filmen ett elegant satirdrama.
2. Emily Mortimer har en förmåga att spela ointelligent ovetande, så även i denna film.
3. Filmen är baserad på Evelyn Waughs klassiker och enligt filmens omslag är filmen ett elegant satirdrama.
MARIA EREMO (2009-11-10)