Episkt, klassiskt och bra än idag
Familjen Macahan - Säsong 1
Genre: Western, TV-serieFormat: DVD, region 2, 4 skivor
Bolag: Soul Media, 2009
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: 4:3
Om det här inte är en klassiker så vet jag inte vad som är det. Alla 70-talister måste ha växt upp med familjen Macahans äventyr i tv-rutan, och är man född något annat årtionde kan man knappast ha missat den heller för det är ju en serie som gått ett par varv på svensk tv.
Det lustiga med "Familjen Macahan" är att avsnitten i den första säsongen är långfilmslånga, ett format man mest känner igen från brittiska moderna kriminalserier, och knappast från Amerika. Med reklampauser måste det tagit uppåt två och en halvtimme att ta sig igenom ett avsnitt av serien, och i och med att serien blev populär måste publiken varit otroligt tålmodig.
Denna första box inleds med pilotfilmen från 1976 där avsnittet är ännu längre (!) och här sätts den klassiska stämningen på en gång. Den första Macahan vi introduceras till är förstås den mäktiga Zebulan "Zeb" (James Arness), en rejäl karl med ett hårt och respektingivande yttre och en haltande gång. När Zeb lämpat över en kollega som håller på och skalperar indianer till kavalleriet får han för sig att för första gången på 10 år vända hem till Virginia. Där väntar resten av familjen Macahan - brorsan Timothy (Richard Kiley), hans fru Kate (Eva Marie Saint) och barnen Seth (Bruce Boxleitner), Jed (William Kirby Cullen), Laura (Kathryn Holcomb) och Jessie (Vicki Schreck). Det finns till och med en farfar och farmor Macahan med i bilden som jag helt hade glömt bort.
Sporrade av Zebs berättelser om Västern beslutar sig Tim och Kate att lämna sitt välrotade liv och flytta hela familjen västerut. En annan avgörande anledning är att inbördeskriget lurar runt knuten och framför allt Seth ligger i farozonen för att bli värvad.
Resan är lång och bökig och mitt i allt brakar inbördeskriget ut och Tim vänder tillbaka för att se till farfar och farmor och resten av familjen slår sig tillfälligt till ro i Nebraska, där de lite ofint bara smäller upp ett hus mitt i mogulen Crowleys mark, vilket leder till visst debacle. Så småningom ledsnar Seth och ger sig iväg för att leta efter fadern, för att finna att det gamla barndomshemmet är i ruiner, farfar och farmor begravda och fadern intvingad i det pågående kriget, där även Seth hamnar till slut och får strida för nordstatarna. Det hela får ett dystert slut där Seth deserterar och smyger sig hemåt.
Emellertid har Zebs kollega rymt och letat rätt på honom för att hämnas och för att göra dramat ännu värre insjuknar Jessie allvarligt...
Styrkan i speciellt detta första avsnitt är de mäktiga miljöerna. Är det något som USA kan få till på film så är det westerns och här får vi se allting i sin prakt. Jag förvånas lite över hur väl allting funkar. Macahans är slitna och smutsiga, och det känns inte alls som "Bröderna Cartwright"- taffliga kulisser.
När vi går in i det som räknas som första säsongen, det vill säga en miniserie om tre långfilmslånga avsnitt, så har det hänt grejer, mest häpnadsväckande är att Seth har blivit Luke och Jed har blivit Josh. Någon förklaring till detta finns inte, och nog är det lite märkligt. Vad som också är märkligt är att samtliga barn i familjen Macahan ser yngre ut, trots att serien gjordes året därpå...
De är fortfarande kvar i Nebraska, men hoppet om att slutföra resan till Oregon finns där. Dock slås det i spillror när Luke fortfarande jagas som desertör. En ond prisjägare dyker upp och vill knäppa honom, men Zeb ställer sig i vägen och hamnar genast på prisjägarens dödslista. Luke flyr fältet och lyckas rädda några mormoner från ett överfall. Han dödar en buse men blir själv skjuten och hamnar i mormonernas vård där han förälskar sig i Erika, den första av många tjejer Luke blir kär i. Han blir så tagen av mormonlivet att han är beredd att hänge sig totalt och bli "svinman" (!), men buset är fortfarande på hugget.
Zeb engagerar sig i indianernas liv och hamnar i tvist med militären som tar till onödigt våldsamma metoder för att hejda det indiankrig som står för dörren. Mellan turerna passar han på att rädda Luke ur diverse knipor.
Även Kate har indiantrubbel, men här handlar det mer om att indianer vill gifta sig med henne, men mot slutet av säsongen handlar det om helt annat trubbel då prisjägaren belägrat sig i Macahan-huset i väntan på Luke och Zebs ankomst...
"Familjen Macahan" blir genast lite tristare när den går in i säsong ett. Det blir lite mer som en "vanlig" serie mellan varven, och avsnitten känns lite onödigt långa med tiominutersresuméer och flashbacks till piloten stup i kvarten. Det gör tittningen lite seg.
Vad som fortfarande bra är den övergripande känslan och de historiska inslag som finns i form av en berättarröst som talar om vad som hände vid tiden som skildras. Både drama och historia samtidigt alltså, utan att blanda ihop de båda.
Säsongen rundas av som ett definitivt slut, men det kom två - ännu längre - säsonger till...
Det lustiga med "Familjen Macahan" är att avsnitten i den första säsongen är långfilmslånga, ett format man mest känner igen från brittiska moderna kriminalserier, och knappast från Amerika. Med reklampauser måste det tagit uppåt två och en halvtimme att ta sig igenom ett avsnitt av serien, och i och med att serien blev populär måste publiken varit otroligt tålmodig.
Denna första box inleds med pilotfilmen från 1976 där avsnittet är ännu längre (!) och här sätts den klassiska stämningen på en gång. Den första Macahan vi introduceras till är förstås den mäktiga Zebulan "Zeb" (James Arness), en rejäl karl med ett hårt och respektingivande yttre och en haltande gång. När Zeb lämpat över en kollega som håller på och skalperar indianer till kavalleriet får han för sig att för första gången på 10 år vända hem till Virginia. Där väntar resten av familjen Macahan - brorsan Timothy (Richard Kiley), hans fru Kate (Eva Marie Saint) och barnen Seth (Bruce Boxleitner), Jed (William Kirby Cullen), Laura (Kathryn Holcomb) och Jessie (Vicki Schreck). Det finns till och med en farfar och farmor Macahan med i bilden som jag helt hade glömt bort.
Sporrade av Zebs berättelser om Västern beslutar sig Tim och Kate att lämna sitt välrotade liv och flytta hela familjen västerut. En annan avgörande anledning är att inbördeskriget lurar runt knuten och framför allt Seth ligger i farozonen för att bli värvad.
Resan är lång och bökig och mitt i allt brakar inbördeskriget ut och Tim vänder tillbaka för att se till farfar och farmor och resten av familjen slår sig tillfälligt till ro i Nebraska, där de lite ofint bara smäller upp ett hus mitt i mogulen Crowleys mark, vilket leder till visst debacle. Så småningom ledsnar Seth och ger sig iväg för att leta efter fadern, för att finna att det gamla barndomshemmet är i ruiner, farfar och farmor begravda och fadern intvingad i det pågående kriget, där även Seth hamnar till slut och får strida för nordstatarna. Det hela får ett dystert slut där Seth deserterar och smyger sig hemåt.
Emellertid har Zebs kollega rymt och letat rätt på honom för att hämnas och för att göra dramat ännu värre insjuknar Jessie allvarligt...
Styrkan i speciellt detta första avsnitt är de mäktiga miljöerna. Är det något som USA kan få till på film så är det westerns och här får vi se allting i sin prakt. Jag förvånas lite över hur väl allting funkar. Macahans är slitna och smutsiga, och det känns inte alls som "Bröderna Cartwright"- taffliga kulisser.
När vi går in i det som räknas som första säsongen, det vill säga en miniserie om tre långfilmslånga avsnitt, så har det hänt grejer, mest häpnadsväckande är att Seth har blivit Luke och Jed har blivit Josh. Någon förklaring till detta finns inte, och nog är det lite märkligt. Vad som också är märkligt är att samtliga barn i familjen Macahan ser yngre ut, trots att serien gjordes året därpå...
De är fortfarande kvar i Nebraska, men hoppet om att slutföra resan till Oregon finns där. Dock slås det i spillror när Luke fortfarande jagas som desertör. En ond prisjägare dyker upp och vill knäppa honom, men Zeb ställer sig i vägen och hamnar genast på prisjägarens dödslista. Luke flyr fältet och lyckas rädda några mormoner från ett överfall. Han dödar en buse men blir själv skjuten och hamnar i mormonernas vård där han förälskar sig i Erika, den första av många tjejer Luke blir kär i. Han blir så tagen av mormonlivet att han är beredd att hänge sig totalt och bli "svinman" (!), men buset är fortfarande på hugget.
Zeb engagerar sig i indianernas liv och hamnar i tvist med militären som tar till onödigt våldsamma metoder för att hejda det indiankrig som står för dörren. Mellan turerna passar han på att rädda Luke ur diverse knipor.
Även Kate har indiantrubbel, men här handlar det mer om att indianer vill gifta sig med henne, men mot slutet av säsongen handlar det om helt annat trubbel då prisjägaren belägrat sig i Macahan-huset i väntan på Luke och Zebs ankomst...
"Familjen Macahan" blir genast lite tristare när den går in i säsong ett. Det blir lite mer som en "vanlig" serie mellan varven, och avsnitten känns lite onödigt långa med tiominutersresuméer och flashbacks till piloten stup i kvarten. Det gör tittningen lite seg.
Vad som fortfarande bra är den övergripande känslan och de historiska inslag som finns i form av en berättarröst som talar om vad som hände vid tiden som skildras. Både drama och historia samtidigt alltså, utan att blanda ihop de båda.
Säsongen rundas av som ett definitivt slut, men det kom två - ännu längre - säsonger till...
EXTRAMATERIALET
Ingenting.
TRE SAKER
1. Den amerikanska originaltiteln på "Familjen Macahan" är "How the west was won", efter filmen från 1962. Pilotfilmen går dock under namnet "The Macahans".
2. I pilotfilmen finns en ikonisk sekvens i slowmotion där Seth/Luke slåss för livet mot några sydstatare, för att gå ensam ur striden. Blicken i den sista unga sydstataren som mister livet har hemsökt mig sedan jag såg den första gången...
3. Den storslagna vinjetten med flygbilder över den amerikanska westernnaturen och den pampiga musiken håller än.
2. I pilotfilmen finns en ikonisk sekvens i slowmotion där Seth/Luke slåss för livet mot några sydstatare, för att gå ensam ur striden. Blicken i den sista unga sydstataren som mister livet har hemsökt mig sedan jag såg den första gången...
3. Den storslagna vinjetten med flygbilder över den amerikanska westernnaturen och den pampiga musiken håller än.
ANDERS JAKOBSON (2009-12-24)