Inte riktigt hela historien
Arn - Hela historien
Genre: ÄventyrFormat: Blu-ray, region B, 2 skivor
Bolag: SF, 2009
Ljud: DTS-HD 5.1, Dolby digital 5.1
Bild: 1080i High Definition 2.35:1, Anamorfisk widescreen 1.78:1
Undertiteln "Hela historien" till en här nya utgåvan av "Arn" är lite missvisande. Visserligen får vi hela två versioner av "Arn - Tempelriddaren" och "Arn - Riket vid vägens slut" tillsammans, men båda är faktiskt kortare än originalversionerna och ger alltså inte "hela historien".
Dels har vi tv-serieversionen - som ännu inte visats i Sverige än - där de båda filmerna trimmats ned till runt 100 minuter styck (från originalens 132 respektive 122 minuter), och dels har vi den ihopredigerade internationella versionen "Arn - The Knight Templar" där de båda filmerna blivit en som klockar in på 128 minuter. Hela tre timmar har alltså försvunnit!
Tv-serien har beskurits om till ett tråkigt tv-anpassat 16:9-format för minimal filmkänsla och i och med att tv-serien är mest lik originalet har jag valt att enbart titta på den internationella versionen till den här recensionen. När det gäller storyn i stort hänvisar jag till mina tidigare recensioner, här skriver jag mer om hur denna gravt förkortade version känns.
Poängen har varit att göra en snabbare film och snabb är den om man ser till storyn, själva tempot i sin helhet hänger inte riktigt med berättandet. Man har givetvis skurit bort rejält med information och fokuserat berättandet kring Arn (Joakim Nätterqvist) och Cecilia (Sofia Helin). Arns barndom är till exempel något som fått stryka på foten, men jobbas in i nykonstruerade flashbacks. Det är ganska snyggt gjort - man har liksom hittat bilder som enkelt kan redigeras om med hjälp av en skugga eller något för att få en ingång till flashbacksen. Det är intressant. Samtidigt har man etablerat Cecilias liv under Arns tid i det heliga landet mycket tidigare i filmen, i alla fall som jag minns det.
Något annat som är kraftigt nedtonat är striden kring kungakronan i Västergötland, vilket tyvärr påverkar filmens final där man inte riktigt fattar allvaret i slutstriden. Jag som inte läst böckerna, och bara sett filmerna en gång tidigare får till och med lite problem att hänga med i vad som egentligen händer.
En del bifigurer har fått en mycket tillbakahållen roll, som till exempel den roliga norrmannen Harald som förgyllde "Riket vid vägens slut" syns i bild vid några få tillfällen men har ingen betydande roll längre.
Även i ett förkortat format funkar filmen/filmerna, men jag kan inte säga om den/de är bättre eller sämre på det här viset. Det blir lite som när någon återger en film de sett och inte får med detaljerna. Kort sagt en alternativ version av storyn.
Trots det måste jag ändå erkänna mig lite imponerad av klipparna som tagit fram den stora saxen och ändå lyckats få till något som känns som den riktiga filmen. Det kan inte varit ett lätt jobb och jag vet inte om detta var en plan redan från början eller ett behov som uppstod under projektets gång, men ett intressant resultat blev det i alla fall.
Dels har vi tv-serieversionen - som ännu inte visats i Sverige än - där de båda filmerna trimmats ned till runt 100 minuter styck (från originalens 132 respektive 122 minuter), och dels har vi den ihopredigerade internationella versionen "Arn - The Knight Templar" där de båda filmerna blivit en som klockar in på 128 minuter. Hela tre timmar har alltså försvunnit!
Tv-serien har beskurits om till ett tråkigt tv-anpassat 16:9-format för minimal filmkänsla och i och med att tv-serien är mest lik originalet har jag valt att enbart titta på den internationella versionen till den här recensionen. När det gäller storyn i stort hänvisar jag till mina tidigare recensioner, här skriver jag mer om hur denna gravt förkortade version känns.
Poängen har varit att göra en snabbare film och snabb är den om man ser till storyn, själva tempot i sin helhet hänger inte riktigt med berättandet. Man har givetvis skurit bort rejält med information och fokuserat berättandet kring Arn (Joakim Nätterqvist) och Cecilia (Sofia Helin). Arns barndom är till exempel något som fått stryka på foten, men jobbas in i nykonstruerade flashbacks. Det är ganska snyggt gjort - man har liksom hittat bilder som enkelt kan redigeras om med hjälp av en skugga eller något för att få en ingång till flashbacksen. Det är intressant. Samtidigt har man etablerat Cecilias liv under Arns tid i det heliga landet mycket tidigare i filmen, i alla fall som jag minns det.
Något annat som är kraftigt nedtonat är striden kring kungakronan i Västergötland, vilket tyvärr påverkar filmens final där man inte riktigt fattar allvaret i slutstriden. Jag som inte läst böckerna, och bara sett filmerna en gång tidigare får till och med lite problem att hänga med i vad som egentligen händer.
En del bifigurer har fått en mycket tillbakahållen roll, som till exempel den roliga norrmannen Harald som förgyllde "Riket vid vägens slut" syns i bild vid några få tillfällen men har ingen betydande roll längre.
Även i ett förkortat format funkar filmen/filmerna, men jag kan inte säga om den/de är bättre eller sämre på det här viset. Det blir lite som när någon återger en film de sett och inte får med detaljerna. Kort sagt en alternativ version av storyn.
Trots det måste jag ändå erkänna mig lite imponerad av klipparna som tagit fram den stora saxen och ändå lyckats få till något som känns som den riktiga filmen. Det kan inte varit ett lätt jobb och jag vet inte om detta var en plan redan från början eller ett behov som uppstod under projektets gång, men ett intressant resultat blev det i alla fall.
EXTRAMATERIALET
Då de separata utgåvorna av "Arn - Tempelriddaren" och "Arn - Riket vid vägens slut" varit totalt fria från extramaterial är det äntligen kul att få det som man hoppats få se till en svensk storfilm.
Här har man inte snålat, även om det så klart inte riktigt kan väga sig mot internationella storfilmer. Här finns närmare obligatoriskt material som kommentarspår, trailers och stillbildsgalleri, och två stycken bakomfilmer - en för varje film - som känns ungefär som sådana där bakomfilmer som brukar visas på TV4. Den ena av dem har tydliga markeringar för reklamavbrott så min misstanke är att dessa visats på någon kanal någon gång. Inte så tokiga bakomfilmer, men de har en lite annorlunda ton än vad som är vanligt.
En annan bakomfilm av det lite mer udda slaget, åtminstone för att vara en svensk film, är en som fokuserar på de visuella effekterna. Den är riktigt intressant och just de visuella effekterna är ju bland det bättre i hela produktionen, så det är kul att få lite ansikten på de som jobbat med det och höra deras tankar om arbetsprocessen.
Med bland extramaterialet finns en "promotiontrailer", vilken uppenbart är en specialklippt, längre trailer gjord för att sälja in filmen utomlands. Med lite god vilja skulle man säga att det är den superkorta versionen av "Arn" för på nio minuter hinner man nästan berätta och visa allt.
Av det lättare materialet finns ett interaktivt släktträd över de olika ätterna i filmerna, bloopers och tre musikvideor. Två låtar sjungs av Marie Fredriksson, medan den tredje åtminstone på förhand faller in i WTF?-facket... Det är nämligen Joakim Nätterqvist och Sofia Helin som framför soulduetten "Ain't no mountain high enough"... Galet? Ja, men i själva verket är det ett kollage av lättare bilder från inspelningen och om man nu inte visste att det var Joakim och Sofia som sjöng så skulle man inte kunna gissa det...
Här har man inte snålat, även om det så klart inte riktigt kan väga sig mot internationella storfilmer. Här finns närmare obligatoriskt material som kommentarspår, trailers och stillbildsgalleri, och två stycken bakomfilmer - en för varje film - som känns ungefär som sådana där bakomfilmer som brukar visas på TV4. Den ena av dem har tydliga markeringar för reklamavbrott så min misstanke är att dessa visats på någon kanal någon gång. Inte så tokiga bakomfilmer, men de har en lite annorlunda ton än vad som är vanligt.
En annan bakomfilm av det lite mer udda slaget, åtminstone för att vara en svensk film, är en som fokuserar på de visuella effekterna. Den är riktigt intressant och just de visuella effekterna är ju bland det bättre i hela produktionen, så det är kul att få lite ansikten på de som jobbat med det och höra deras tankar om arbetsprocessen.
Med bland extramaterialet finns en "promotiontrailer", vilken uppenbart är en specialklippt, längre trailer gjord för att sälja in filmen utomlands. Med lite god vilja skulle man säga att det är den superkorta versionen av "Arn" för på nio minuter hinner man nästan berätta och visa allt.
Av det lättare materialet finns ett interaktivt släktträd över de olika ätterna i filmerna, bloopers och tre musikvideor. Två låtar sjungs av Marie Fredriksson, medan den tredje åtminstone på förhand faller in i WTF?-facket... Det är nämligen Joakim Nätterqvist och Sofia Helin som framför soulduetten "Ain't no mountain high enough"... Galet? Ja, men i själva verket är det ett kollage av lättare bilder från inspelningen och om man nu inte visste att det var Joakim och Sofia som sjöng så skulle man inte kunna gissa det...
TRE SAKER
1. Den absolut största behållningen med "Arn" är Milind Soman i rollen som Salladin. Jag kan inte låta bli att bli totalt fascinerad av den genomträngande blicken den mannen har. Av de svenska skådespelarna är det nog Stellan Skarsgård (som Arns farbror Birger Brosa) och Bibi Andersson (som den elaka abbedissan Rikkissa) som är mest minnesvärda. Joakim Nätterqvist gör inte bort sig som Arn medan Sofia Helin inte riktigt övertygar som Cecilia.
2. Med i utgåvan finns en snygg och tjock booklet med lite texter och information om människorna i produktionen.
3. Jag kan inte låta bli att känna att denna utgåva är lite av köpfilmernas motsvarighet till en firmafest. Det är mycket som känns som direkt riktat till de som varit med i produktionen snarare än de som konsumerat filmerna.
2. Med i utgåvan finns en snygg och tjock booklet med lite texter och information om människorna i produktionen.
3. Jag kan inte låta bli att känna att denna utgåva är lite av köpfilmernas motsvarighet till en firmafest. Det är mycket som känns som direkt riktat till de som varit med i produktionen snarare än de som konsumerat filmerna.
ANDERS JAKOBSON (2009-11-14)