Det stora slaget kan börja
The Bash 2009
Genre: SportFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: TMC, 2009
Ljud: Stereo
Bild: Anamorfisk widescreen
Det stora slaget, eller "The Bash" som galan heter inleds med en match där fem brottare är inblandade. Christian och Jack Swagger börjar och sen efter fem minuter kommer Finlay in, ytterligare fem minuter Tommy Dreamer och ytterligare fem minuter senare Mark Henry. När alla är i ringen börjar klockan räkna ner från fem minuter och den som sist lyckas få en av de andra uträknade blir ny ECW-mästare. Kul match även om det inte är WWE:s bästa brottare som är inblandade.
Efter det bjuds vi på en match där både interkontinentalbältet och Rey Mysterios mask står på spel. Den som utmanar Rey är Chris Jericho och vinner Jericho får han inte bara bältet utan även Reys mask. Med andra ord är det otroligt mycket som står på spel för framförallt Rey då han alltid är maskerad och personligen tror jag hans karriär i WWE vore över om han blev av med masken.
Sen följer en match som på pappret inte låter något vidare. The Great Khali mot Dolph Zigler känns som en rätt tam match då Khali inte direkt är någon bra brottare utan mest är en stor brottare. Här kommer de dock igång rätt hyfsat och matchen blir om inte jättebra så i alla fall godkänd. På slutet kommer dessutom Kane in och strular till det vilket känns lite onödigt.
Därefter är det dags för galans tag team-match. Carlito & Primo ska göra upp med Legacy (Ted DiBiase och Cody Rhodes) om unified tag team-bältet. Innan de hinner komma igång ställer dock Teddy Long, bossen, till det och blandar in Edge och Chris Jericho i ekvationen. Nu är det helt plötsligt tre lag med som slåss om bältet. Dock får det bara vara två brottare i ringen samtidigt viket i sin tur betyder att man får tagga utanför laget. Kaotisk, men rätt kul match. Dessutom är det alltid kul att se Edge som är lite av en favorit.
I galans Diva-match är det Melina och Michelle McCool som gör upp om det kvinnliga mästarbältet. Som vanligt är dessa Diva-matcher inte speciellt intressanta utan det skriks mest och det blir heller inte något direkt flyt på brottningen. Jag ska dock erkänna att jag gillar vinnarens avslutningsgrepp.
Efter den sega Diva-matchen blir det dock åka av. Vi börjar med match om tungviktsbältet mellan CM Punk och Jeff Hardy som bjuder på en otroligt akrobatisk match. Tidigare har jag haft lite svårt för CM Punk men han växer för varje match jag ser honom i. Jeff Hardy har jag alltid gillat så detta utvecklas till galans bästa match.
Därefter är det John Cenas tur och den här gången går han upp mot The Miz. Matchen blir hyfsat men Miz är ju inte i närheten av att vara i samma klass som Cena så hela matchningen känns konstig.
Hela galan avslutas sen med en 3 stages of hell-match mellan Randy Orton och Triple H där världsmästarbältet står på spel. I en 3 stages of hell-match är det tre delmatcher som ska vinnas för att man ska vinna matchen. Först är det en vanlig match där motståndaren ska räknas ut i ringen som i en vanlig match. Därefter ska motståndaren räknas ut igen men den här gången kan det ske var som helst i hela arenan. Avslutningsvis kommer det så en bårmatch där det gäller det att få upp motståndaren på en bår för att sen rulla honom en sträcka som avslutas med en gul linje som man ska korsa. En lite krångligare match men med brottare som Orgon och Triple H funkar mer eller mindre allt…
Förutom galans matcher får vi en hel del runtomkring inslag. Bland annat är McMahon som äger hela WWE missnöjda med Teddy Long som driver det åt honom. Han tycker han matchar för dåliga brottare. Long pressas bland annat att hitta på mer saker. Det är därför han slänger in Jericho och Edge i tag team-matchen. Överlag en bra gala där alla matcherna (med reservation för Diva-matchen) funkar på galan. Några kanske inte riktigt har tillräckligt stora brottare involverade men de funkar ändå tillfredställande.
Efter det bjuds vi på en match där både interkontinentalbältet och Rey Mysterios mask står på spel. Den som utmanar Rey är Chris Jericho och vinner Jericho får han inte bara bältet utan även Reys mask. Med andra ord är det otroligt mycket som står på spel för framförallt Rey då han alltid är maskerad och personligen tror jag hans karriär i WWE vore över om han blev av med masken.
Sen följer en match som på pappret inte låter något vidare. The Great Khali mot Dolph Zigler känns som en rätt tam match då Khali inte direkt är någon bra brottare utan mest är en stor brottare. Här kommer de dock igång rätt hyfsat och matchen blir om inte jättebra så i alla fall godkänd. På slutet kommer dessutom Kane in och strular till det vilket känns lite onödigt.
Därefter är det dags för galans tag team-match. Carlito & Primo ska göra upp med Legacy (Ted DiBiase och Cody Rhodes) om unified tag team-bältet. Innan de hinner komma igång ställer dock Teddy Long, bossen, till det och blandar in Edge och Chris Jericho i ekvationen. Nu är det helt plötsligt tre lag med som slåss om bältet. Dock får det bara vara två brottare i ringen samtidigt viket i sin tur betyder att man får tagga utanför laget. Kaotisk, men rätt kul match. Dessutom är det alltid kul att se Edge som är lite av en favorit.
I galans Diva-match är det Melina och Michelle McCool som gör upp om det kvinnliga mästarbältet. Som vanligt är dessa Diva-matcher inte speciellt intressanta utan det skriks mest och det blir heller inte något direkt flyt på brottningen. Jag ska dock erkänna att jag gillar vinnarens avslutningsgrepp.
Efter den sega Diva-matchen blir det dock åka av. Vi börjar med match om tungviktsbältet mellan CM Punk och Jeff Hardy som bjuder på en otroligt akrobatisk match. Tidigare har jag haft lite svårt för CM Punk men han växer för varje match jag ser honom i. Jeff Hardy har jag alltid gillat så detta utvecklas till galans bästa match.
Därefter är det John Cenas tur och den här gången går han upp mot The Miz. Matchen blir hyfsat men Miz är ju inte i närheten av att vara i samma klass som Cena så hela matchningen känns konstig.
Hela galan avslutas sen med en 3 stages of hell-match mellan Randy Orton och Triple H där världsmästarbältet står på spel. I en 3 stages of hell-match är det tre delmatcher som ska vinnas för att man ska vinna matchen. Först är det en vanlig match där motståndaren ska räknas ut i ringen som i en vanlig match. Därefter ska motståndaren räknas ut igen men den här gången kan det ske var som helst i hela arenan. Avslutningsvis kommer det så en bårmatch där det gäller det att få upp motståndaren på en bår för att sen rulla honom en sträcka som avslutas med en gul linje som man ska korsa. En lite krångligare match men med brottare som Orgon och Triple H funkar mer eller mindre allt…
Förutom galans matcher får vi en hel del runtomkring inslag. Bland annat är McMahon som äger hela WWE missnöjda med Teddy Long som driver det åt honom. Han tycker han matchar för dåliga brottare. Long pressas bland annat att hitta på mer saker. Det är därför han slänger in Jericho och Edge i tag team-matchen. Överlag en bra gala där alla matcherna (med reservation för Diva-matchen) funkar på galan. Några kanske inte riktigt har tillräckligt stora brottare involverade men de funkar ändå tillfredställande.
EXTRAMATERIALET
Extramaterialet består av ett klipp där Tony Atlas försöker muntra upp Mark Henry efter att han förlorat sin match genom att berätta historier om när han förlorade. Känns inte speciellt kul att se dock.
TRE SAKER
1. Jeff Hardy som fått äran att pryda omslaget på denna DVD är otroligt akrobatisk och man kan inte annat än häpna när han kastar sig från flera meter höga stegar helt handlöst ner i kommentatorsborden. Helt otroligt.
2. Det är lite kul att de hela tiden säger "Please don’t try this at home" även om det samtidigt visar att det faktiskt finns folk som är så galna att de försöker sig på wrestling hemma.
3. Galans bästa match: CM Punk mot Jeff Hardy.
2. Det är lite kul att de hela tiden säger "Please don’t try this at home" även om det samtidigt visar att det faktiskt finns folk som är så galna att de försöker sig på wrestling hemma.
3. Galans bästa match: CM Punk mot Jeff Hardy.
HANS-ÅKE LILJA (2009-11-12)