En rolig stund om 90-tal och ironi
Henrik Schyffert: The 90's - Ett försvarstal
Genre: UnderhållningFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Pan Vision, 2009
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
Jag missade Henrik Schyfferts försvarstal till 90-talet när den spelades i min stad, men i våras direktsändes föreställningen i tv i sann HBO Special-anda. Nu har den upptagningen släppts på DVD för alla som kan tänkas ha missat den.
Det är en mycket bra och mycket rolig föreställning där Henrik Schyffert både bjuder på det han förväntas bjuda på men även visar upp nya sidor. Föreställningen kretsar så klart runt hans eget 90-tal och hur han halkade in i nöjesbranschen på ett bananskal som en revolt mot sin föräldrageneration. Men för att komma till 90-talet backar han bandet både till 70-talets skrala tv-utbud och 80-talets otroligt nichade humor med Sven Melander och Åke Cato och "Har du hört den förut?".
Just detta parti, speciellt när Henrik beskriver en typisk fredagsmyskväll i det Schyffertska föräldrahemmet, är kanske det roligaste i hela föreställningen. Camparijos!
Men när han pratar om 90-talet är det omöjligt för honom att undvika ironin som tonsatte detta årtionde och var grunden i Henriks egen humor. Han vrider ut och in på ironin så att alla verkligen fattar vad det handlar om.
Sen finns det en allvarlig sida i föreställningen också. Mitt när det är som roligast är det som Henrik vrider på ett reglage och kommer in i något mörkt och tungt och som tittare vet vi inte riktigt hur vi ska reagera, vilket också är poängen med det hela. Självklart får Henrik till ett skämt om vår reaktion också.
Det är en jämn föreställning, helt utan några transportsträckor eller svaga stunder, och skrattar, det gör man ofta. En rolig stund med en man som verkligen pratar om min generation.
Det är en mycket bra och mycket rolig föreställning där Henrik Schyffert både bjuder på det han förväntas bjuda på men även visar upp nya sidor. Föreställningen kretsar så klart runt hans eget 90-tal och hur han halkade in i nöjesbranschen på ett bananskal som en revolt mot sin föräldrageneration. Men för att komma till 90-talet backar han bandet både till 70-talets skrala tv-utbud och 80-talets otroligt nichade humor med Sven Melander och Åke Cato och "Har du hört den förut?".
Just detta parti, speciellt när Henrik beskriver en typisk fredagsmyskväll i det Schyffertska föräldrahemmet, är kanske det roligaste i hela föreställningen. Camparijos!
Men när han pratar om 90-talet är det omöjligt för honom att undvika ironin som tonsatte detta årtionde och var grunden i Henriks egen humor. Han vrider ut och in på ironin så att alla verkligen fattar vad det handlar om.
Sen finns det en allvarlig sida i föreställningen också. Mitt när det är som roligast är det som Henrik vrider på ett reglage och kommer in i något mörkt och tungt och som tittare vet vi inte riktigt hur vi ska reagera, vilket också är poängen med det hela. Självklart får Henrik till ett skämt om vår reaktion också.
Det är en jämn föreställning, helt utan några transportsträckor eller svaga stunder, och skrattar, det gör man ofta. En rolig stund med en man som verkligen pratar om min generation.
EXTRAMATERIALET
Bakomfilmen är verkligen en bakomfilm i ordets verkliga betydelse. Här möter vi Henrik Schyffert dagen innan direktsändningen när han förbereder sig inför ett genrep på Rival, och sedan under själva direktsändningsdagen.
Det är intressant och givande på många sätt och det blir till och med lite dramatiskt när hans viktiga Big Black t-shirt plötsligt är försvunnen... Eller är den det?
Ett bra kompliment till föreställningen.
Det är intressant och givande på många sätt och det blir till och med lite dramatiskt när hans viktiga Big Black t-shirt plötsligt är försvunnen... Eller är den det?
Ett bra kompliment till föreställningen.
TRE SAKER
1. Sidosvängen ned i 80-talet får mig att tänka på Fredrik och Filips bok om DDR-Sverige.
2. Fredrik Lindström har varit med och skrivit lite samt regisserat föreställningen. Han är även med i bakomfilmen där han och Henrik benar ut likheterna och olikheterna mellan de båda kamraterna.
3. Henrik använder sig mycket av referenshumor och roliga jämförelser och metaforer som jag personligen roas väldigt mycket av.
2. Fredrik Lindström har varit med och skrivit lite samt regisserat föreställningen. Han är även med i bakomfilmen där han och Henrik benar ut likheterna och olikheterna mellan de båda kamraterna.
3. Henrik använder sig mycket av referenshumor och roliga jämförelser och metaforer som jag personligen roas väldigt mycket av.
ANDERS JAKOBSON (2009-12-04)