Galan som är två i en

Bragging Rights 2009

Genre: Sport
Format: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: TMC, 2010
Ljud: Stereo
Bild: Widescreen
FILMEN

"Bragging rights" är egentligen två galor i en. Dells är det en vanlig gala med den typ av matcher vi är vana att se där men samtidigt är det också en tävling mellan de två stora TV-programmen när det handlar om wrestling; "Smackdown" och "RAW". Brottare från de två programmen möter varandra i tre matcher och den som vinner två av dessa matcher vinner även rätten (och pokalen) att skryta om att de är det bästa programmet.

Galans första match är mellan The Miz (som är från "RAW") och John Morrison (från "Smackdown"). Dessa två brottare var för inte så länge sedan del av samma tag team, men är nu bittra fiender som här ska göra upp en gång för alla och det blir faktiskt en rätt bra match.

Nästa match är en tag team Diva-match där vi har inte mindre än tre divor i varje tag team. I det som representerar "Smackdown" ser vi Michelle McCool, Beth Phoenix och Natalya. I "RAW"-laget ser vi Melina, Kelly Kelly och Gail Kim. Tyvärr är Diva-matcherna lika tråkiga som de brukar även om det nu är tre Divor i vare lag. Det är mest skrik och halvbra brottning. Dessutom är det inte speciellt spännande då den TV-kanalen som förlorade första matchen måste vinna denna för att allt inte ska vara över redan innan sista matchen.

Därefter följer galans helt klart bästa match. Den ingår inte i den interna tävlingen mellan "Smackdown" och "RAW" utan gäller istället tungviktsbältet. För att göra det hela ännu mer spännande så är detta en fyramannamatch där det räcker med att en av de fyra deltagarna får en av de andra uträknad för att vinna bältet. De inblandade är CM Punk, Batista, The Undertaker och Rey Mysterio. Och en sak som man märker rätt snart är att det är oändligt mycket svårare när det är fler inblandade. Så fort en brottare får ner en annan brottare kommer det ytterligare en brottare och ger sig på den som är på väg att vinna. Dessutom är ju Batista och Rey Mysterio goda vänner vilket gör det svårare för dem att ge sig på varandra.

Efter denna urladdning följer en sju mot sju-match som dessutom är den avgörande matchen i kampen mellan "Smackdown" och "RAW". I "Smackdowns" ringhörna ser vi Chris Jericho och Kane som lagledare. De har sen med sig Matt Hardy, Finlay, R-Truth och Heart Dynasty (David Hart Smith and Tyson Kidd). I "RAWs" lag ser vi Triple H och Shawn Michaels (DX) som lagledare med The Big Show, Cody Rhodes, Jack Swagger, Kofi Kingston och Mark Henry vid sin sida.

På pappret ser ju "RAWs" lag mycket starkare ut men man ska aldrig räkna ut någon innan matchen är över. Dessutom var det rätt spännande att se hur Jericho och The Big Show skulle reagera om de ställdes öga mot öga i ringen. De är ju ändå The unified tag team-mästarna… Resultatet blev en godkänd match med ett riktigt kul slut.

Galan avslutas med en timslång Iron Man-match mellan John Cena och Randy Orton. Allt är tillåtet och det gäller att samla på sig så många uträkningar av motståndaren som man kan under den timme matchen håller på. Matchen i sig känns lite lång, en timme är rätt lång tid, men den är bra utförd och riktigt brutal. Blodet sprutar och båda vill verkligen bli Iron Man.

Galan i stort är rätt bra. Det blir lite förutsägbart vilka som vinner match två av de tre mellan "Smacksdown" och "RAW" och Diva-matchen är riktigt tråkig men annars funkar galan bra och det blir många bra matcher och en del rätt oväntades uppgörelser.


EXTRAMATERIALET

En kort intervju med den alltid like arrogante Chris Jericho.


TRE SAKER

1. Det är ett rätt roligt upplägg att låta de två TV-programmen tävla mot varandra då det nu helt plötsligt är andra regler som gäller. Bittra fiender hjälper nu varandra och tag team-partners står nu i olika ringhörnor.

2. "Bragging Rights" är nog en av de bäst passande titlarna på en WWE-gala för är det något brottarna (några mer än andra) kan så är det att skryta.

3. Jag försökte ordna fram lite statistik för vilket förbund som vunnit flest "Bragging Rights" men hittade tyvärr inget. Om någon vet får ni gärna berätta.


Arkiv
HANS-ÅKE LILJA (2010-03-19)