Matiné som kan sammafattas med: meh!
Månprinsessan
Genre: ÄventyrFormat: Blu-ray, region B, 1 skivor
Bolag: Scanbox, 2009
Ljud: Dolby digital 5.1, DTS-HD
Bild: 1080p High Definition 2.35:1
"Barnen lär älska äventyret" står det i ett citat från Empire på baksidan. Det är mycket möjligt. Men jag är inte barn, även om jag har barnasinnet kvar. Det är även mycket möjligt att jag hade sugits in i "Månprinsessan" som barn, kanske om den hade visats som till exempel episodfilm i jullovsmorgon, men nu lämnar den bara ett trött "Meh!" efter sig.
13-åriga Maria Merryweather (Dakota Blue Richards) blir föräldralös när hennes far går bort. Mamman är sedan länge död, och faderns arv försvinner hastigt och lustigt och det enda Maria får är vad som ser ut som en gammal sagobok, där hon får lära sig om två klaner som hamnade i tvist över ett par magiska månpärlor som kom mellan dem. Ingen fick dock pärlorna och klanernas dal förbannades och har sedan dess varit dyster och livlös.
Maria skickas med sin förmyndare Miss Heliotrope (Juliet Stevenson) till Marias farbror Sir Benjamin (Ioan Gruffudd) på godset Moonacre, men precis innan de kommit dit blir de överfallna av busar som maskerat näsan (!) men klarar sig undan i sista sekunden. Farbror Benjamin är måttligt förtjust i sina gäster, han verkar deprimerad och vill bara ha lugn och ro. Han förklarar att större delen av godset är out of bounds och skogen ska Maria absolut hålla sig borta ifrån. Däremot får hon ett otroligt vackert rum som det verkar hända märkliga saker i, och det händer även märkliga saker i godset - som om det en gång varit fullt av glädje och liv.
Slutligen blir Maria varse om att hon är en månprinsessa och att det endast är hon som kan ena de båda klanerna och upplösa förbannelsen, men för att det ska ske måste hon hitta pärlorna innan nästa måne stiger.
Mja, mjä, nä, den här historien ger jag inte speciellt mycket för. Fantasy light, liksom, och för mig blir det aldrig speciellt spännande eller intressant. Dock är filmen välgjord. Den har vissa specialeffekter som kanske inte är top of the line, men som absolut funkar i sammanhanget. Den största behållningen är miljöerna där platser i Ungern fått kliva in som de trollska skogarna och allt annat. Mycket snyggt och effektivt.
Engelska Dakota Blue Richards, med enbart "Guldkompassen" på meritlistan tidigare, är bra som huvudrollsinnehavare. Ett fint, oskuldsfullt skådespel, där hon stundtals moraliserar lite, men även faller offer för sina egna moraliska slutsatser. Den andra klanen (för självklart är Merrywheater den ena) representeras av Tim Curry som alltid spelar med så mycket pondus att han skulle kunna tappa det på flaska och sälja dyrt.
Men generellt sett så är jag totalt fel målgrupp för filmen.
13-åriga Maria Merryweather (Dakota Blue Richards) blir föräldralös när hennes far går bort. Mamman är sedan länge död, och faderns arv försvinner hastigt och lustigt och det enda Maria får är vad som ser ut som en gammal sagobok, där hon får lära sig om två klaner som hamnade i tvist över ett par magiska månpärlor som kom mellan dem. Ingen fick dock pärlorna och klanernas dal förbannades och har sedan dess varit dyster och livlös.
Maria skickas med sin förmyndare Miss Heliotrope (Juliet Stevenson) till Marias farbror Sir Benjamin (Ioan Gruffudd) på godset Moonacre, men precis innan de kommit dit blir de överfallna av busar som maskerat näsan (!) men klarar sig undan i sista sekunden. Farbror Benjamin är måttligt förtjust i sina gäster, han verkar deprimerad och vill bara ha lugn och ro. Han förklarar att större delen av godset är out of bounds och skogen ska Maria absolut hålla sig borta ifrån. Däremot får hon ett otroligt vackert rum som det verkar hända märkliga saker i, och det händer även märkliga saker i godset - som om det en gång varit fullt av glädje och liv.
Slutligen blir Maria varse om att hon är en månprinsessa och att det endast är hon som kan ena de båda klanerna och upplösa förbannelsen, men för att det ska ske måste hon hitta pärlorna innan nästa måne stiger.
Mja, mjä, nä, den här historien ger jag inte speciellt mycket för. Fantasy light, liksom, och för mig blir det aldrig speciellt spännande eller intressant. Dock är filmen välgjord. Den har vissa specialeffekter som kanske inte är top of the line, men som absolut funkar i sammanhanget. Den största behållningen är miljöerna där platser i Ungern fått kliva in som de trollska skogarna och allt annat. Mycket snyggt och effektivt.
Engelska Dakota Blue Richards, med enbart "Guldkompassen" på meritlistan tidigare, är bra som huvudrollsinnehavare. Ett fint, oskuldsfullt skådespel, där hon stundtals moraliserar lite, men även faller offer för sina egna moraliska slutsatser. Den andra klanen (för självklart är Merrywheater den ena) representeras av Tim Curry som alltid spelar med så mycket pondus att han skulle kunna tappa det på flaska och sälja dyrt.
Men generellt sett så är jag totalt fel målgrupp för filmen.
EXTRAMATERIALET
Ingenting.
TRE SAKER
1. Filmen bygger på boken "Den vita hästen", som enligt uppgift är "Harry Potter"-mamman J.K. Rowlings favoritbarnbok.
2. Två lustiga sidokaraktärer är Moonacres betjänt Digweed och kocken Marmaduke Scarlet som piffar upp stämningen lite. Speciellt den senare som är aningens speedad.
3. Däremot är Miss Heliotrope en urtråkig typ som dessutom lider av extrema väderspänningar. Roligt, tycker barnen...
2. Två lustiga sidokaraktärer är Moonacres betjänt Digweed och kocken Marmaduke Scarlet som piffar upp stämningen lite. Speciellt den senare som är aningens speedad.
3. Däremot är Miss Heliotrope en urtråkig typ som dessutom lider av extrema väderspänningar. Roligt, tycker barnen...
ANDERS JAKOBSON (2009-12-15)