Tjuv och polis med kulsprutor
Public Enemies
Genre: ThrillerFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Universal, 2009
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 2.40:1
Det är lite lustigt att John Dillinger kallades "public enemy" eftersom han inte direkt var farlig mot allmänheten. Under ett bankrån sträcker en man fram sina pengar till Dillinger (Johnny Depp) varpå den kriminella säger: "We're here for the bank's money, not your money." Dillinger rånade banker, knäppte poliser och rymde ur fängelset - allmänheten såg honom som en idol, en modern Robin Hood, vilket är lite märkligt eftersom han knappast delade med sig av pengarna.
Den här Michael Mann-gjorda filmen skildrar Dillingers sista år i livet. Han jagas av J. Edgar Hoover (Billy Crudup) på Utredningsbyrån (det vill säga "BI" i FBI, för den hade inte blivit federal ännu) som i sin tur satt agenten Melvin Purvis (Christian Bale) på fallet. Purvis jagar Dillinger kors och tvärs, men är alltid steget efter. Dillinger är smart och hal som en ål, men som historien visat kom det ett definitivt slut på jakten.
Filmen är lång och under den första timmen känns det som det inte finns någon direkt story utöver själva jakten, men den andra hälften blir allt mer spännande även om det egentligen inte händer något mer än att jakten intensifieras. Jag vet inte riktigt vad det är jag saknar, men något är det.
Michael Mann gör alltid välgjorda och snygga filmer, och "Public Enemies" är inget undantag. 30-talskänslan är väldigt närvarande och alla är så där strikt snygga som folk var då. En sak jag reagerar på, som säkert är autentisk, är eldstriderna mellan tjuvarna och poliserna där man pepprar loss med kulsprutor. Det känns så sjukt våldsamt och overkligt på något sätt, som om varje konfrontation är en drive by från båda lägren.
Skådespeleriet är coolt och samlat. Johnny Depp och Christian Bale faller snyggt in i sina roller och rent allmänt sett verkar Michael Mann hittat en bra ton för alla sina skådespelare. Återigen: en snygg film.
"Public Enemies" är klart godkänd men samtidigt lämnar den en känsla av att man hade förväntat sig något mer, men just vad detta "mer" skulle vara har jag svårt att sätta fingret på.
Den här Michael Mann-gjorda filmen skildrar Dillingers sista år i livet. Han jagas av J. Edgar Hoover (Billy Crudup) på Utredningsbyrån (det vill säga "BI" i FBI, för den hade inte blivit federal ännu) som i sin tur satt agenten Melvin Purvis (Christian Bale) på fallet. Purvis jagar Dillinger kors och tvärs, men är alltid steget efter. Dillinger är smart och hal som en ål, men som historien visat kom det ett definitivt slut på jakten.
Filmen är lång och under den första timmen känns det som det inte finns någon direkt story utöver själva jakten, men den andra hälften blir allt mer spännande även om det egentligen inte händer något mer än att jakten intensifieras. Jag vet inte riktigt vad det är jag saknar, men något är det.
Michael Mann gör alltid välgjorda och snygga filmer, och "Public Enemies" är inget undantag. 30-talskänslan är väldigt närvarande och alla är så där strikt snygga som folk var då. En sak jag reagerar på, som säkert är autentisk, är eldstriderna mellan tjuvarna och poliserna där man pepprar loss med kulsprutor. Det känns så sjukt våldsamt och overkligt på något sätt, som om varje konfrontation är en drive by från båda lägren.
Skådespeleriet är coolt och samlat. Johnny Depp och Christian Bale faller snyggt in i sina roller och rent allmänt sett verkar Michael Mann hittat en bra ton för alla sina skådespelare. Återigen: en snygg film.
"Public Enemies" är klart godkänd men samtidigt lämnar den en känsla av att man hade förväntat sig något mer, men just vad detta "mer" skulle vara har jag svårt att sätta fingret på.
EXTRAMATERIALET
Ett kommentarspår av Michael Mann känns lite tunt för en film av det här slaget, och mycket riktigt finns det mer extramaterial på blu-ray-utgåvan och ännu mer på en 2-DVD-utgåva i USA.
TRE SAKER
1. När Johnny Depp förberedde sig för rollen besökte han ett John Dillinger-museum och provade där - av någon underlig anledning - de byxor Dillinger hade på sig när han dog, för att upptäcka att de passade perfekt.
2. Den minnesvärda repliken "We're here for the bank's money, not your money." har på olika sätt används tidigare i filmhistorien, bland annat i Michael Manns "Heat".
3. Var fängelsevakter så slapphänta på 30-talet som man får intrycket av i filmen? Gubbar som lätt går att bearbeta när man vill fly? Känns aningens märkligt.
2. Den minnesvärda repliken "We're here for the bank's money, not your money." har på olika sätt används tidigare i filmhistorien, bland annat i Michael Manns "Heat".
3. Var fängelsevakter så slapphänta på 30-talet som man får intrycket av i filmen? Gubbar som lätt går att bearbeta när man vill fly? Känns aningens märkligt.
ANDERS JAKOBSON (2010-01-14)