Barnhemsflickan blev modedrottning
Coco - Livet före Chanel
Genre: DramaFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: SF, 2010
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 2.35:1
From rags to riches är ett amerikanskt uttryck som passar bra in på Coco Chanel (Audrey Tautou). Levnadsödet som tecknas i den här filmen, som alltså utspelar sig innan Chanel blir Chanel med hela världen som den första kvinnliga modeskaparen, börjar på ett barnhem. Den lilla Coco är visserligen ingen trashank men en bra bit ifrån societeten.
Det ändras när hon ett antal år senare börjar uppträda med sin syster. Dagtid är de sömmerskor men på kvällarna underhåller de med sång på en bar. En som uppskattar sången är baronen Balsan (Benoît Poelvoorde) som ser till att Coco får det bättre ställt, speciellt när hon slutligen flyttar in i hans herrgård.
Balsan är förälskad i Coco, men hon har inte speciellt mycket kärlek att ge tillbaka, men i och med att förhållandet ger henne möjligheter att utveckla sitt modeintresse står hon ut. Det är i stället engelsmannen Arthur Capel (Alessandro Nivola) som fångar hennes hjärta och det blir stor passion, men samtidigt otroligt knepigt med tanke på att hon faktiskt lever ihop med en annan man. Samtidigt ger förhållandet med Arthur nya möjligheter.
Jag har lite svårt att engagera mig i den här franska storfilmen. Visst, det är alltid roligt med levnadsöden av det här slaget, men mitt modeintresse är tämligen begränsat och "Coco - Livet för Chanel" ändrar knappast på det.
Man ska inte klaga på kvaliteten på filmen och Audrey Tautou har alltid gjort bra ifrån sig, och har den där mystiska egenskapen att kunna se ut som både 15 och 40 i samma film.
Men ändå: den här filmen ger mig inte speciellt mycket för utom lite bredare kunskap om personen Coco Chanel, en kvinna som hade ordentligt med skinn på näsan. Att andra kan uppskatta den betydligt mer har jag inga tvivel om.
Det ändras när hon ett antal år senare börjar uppträda med sin syster. Dagtid är de sömmerskor men på kvällarna underhåller de med sång på en bar. En som uppskattar sången är baronen Balsan (Benoît Poelvoorde) som ser till att Coco får det bättre ställt, speciellt när hon slutligen flyttar in i hans herrgård.
Balsan är förälskad i Coco, men hon har inte speciellt mycket kärlek att ge tillbaka, men i och med att förhållandet ger henne möjligheter att utveckla sitt modeintresse står hon ut. Det är i stället engelsmannen Arthur Capel (Alessandro Nivola) som fångar hennes hjärta och det blir stor passion, men samtidigt otroligt knepigt med tanke på att hon faktiskt lever ihop med en annan man. Samtidigt ger förhållandet med Arthur nya möjligheter.
Jag har lite svårt att engagera mig i den här franska storfilmen. Visst, det är alltid roligt med levnadsöden av det här slaget, men mitt modeintresse är tämligen begränsat och "Coco - Livet för Chanel" ändrar knappast på det.
Man ska inte klaga på kvaliteten på filmen och Audrey Tautou har alltid gjort bra ifrån sig, och har den där mystiska egenskapen att kunna se ut som både 15 och 40 i samma film.
Men ändå: den här filmen ger mig inte speciellt mycket för utom lite bredare kunskap om personen Coco Chanel, en kvinna som hade ordentligt med skinn på näsan. Att andra kan uppskatta den betydligt mer har jag inga tvivel om.
EXTRAMATERIALET
Kommentarspåret är så klart på franska, men det finns engelska undertexter att slå på.
Minidokumentären handlar om Coco Chanel som person, presenterad genom skådespelare och andra involverade i filmen. Här får vi bekräftat rätt mycket om Chanel som vi redan uppfattat i filmen, att hon var en ganska hård och cynisk person men duktig och viktig för modebranschen. Jag saknar så klart några bilder på den verklige Chanel som hade givit dokumentären lite mer djup.
Det finns dock med, om än bara för någon sekund, i den trekvart långa bakomfilmen som tar upp det mesta kring filmen, från ursprungsidén där man fick bestämma sig för vilken period ur Chanels 80-åriga liv man ville gestalta och där allt hängde på om Audrey Tautou tog rollen eller inte, till mer ingående tittar på både utseende, karaktärer och manusförfattaren/regissören Anne Fontaine. En ganska heltäckande sak som kompletterar filmen fint.
Minidokumentären handlar om Coco Chanel som person, presenterad genom skådespelare och andra involverade i filmen. Här får vi bekräftat rätt mycket om Chanel som vi redan uppfattat i filmen, att hon var en ganska hård och cynisk person men duktig och viktig för modebranschen. Jag saknar så klart några bilder på den verklige Chanel som hade givit dokumentären lite mer djup.
Det finns dock med, om än bara för någon sekund, i den trekvart långa bakomfilmen som tar upp det mesta kring filmen, från ursprungsidén där man fick bestämma sig för vilken period ur Chanels 80-åriga liv man ville gestalta och där allt hängde på om Audrey Tautou tog rollen eller inte, till mer ingående tittar på både utseende, karaktärer och manusförfattaren/regissören Anne Fontaine. En ganska heltäckande sak som kompletterar filmen fint.
TRE SAKER
1. Coco Chanel dog en söndag. Det var hennes hatdag eftersom det var en vilodag.
2. Hon hette egentligen Gabrielle men får namnet tidigt i filmen. Dock verkar hon tumma lite på hur hon fick det beroende på vem hon pratar med.
3. "Chanel Nº 5" är en av världens mest kända parfymer och den fick 1953 en ordentlig skjuts i en marknadsföringen som inte kostade Chanel ett smack. Det var Marilyn Monroe som bidrog till populariteten när hon svarade "Två droppar Chanel Nº 5" på frågan vad hon hade på sig när hon sov.
2. Hon hette egentligen Gabrielle men får namnet tidigt i filmen. Dock verkar hon tumma lite på hur hon fick det beroende på vem hon pratar med.
3. "Chanel Nº 5" är en av världens mest kända parfymer och den fick 1953 en ordentlig skjuts i en marknadsföringen som inte kostade Chanel ett smack. Det var Marilyn Monroe som bidrog till populariteten när hon svarade "Två droppar Chanel Nº 5" på frågan vad hon hade på sig när hon sov.
ANDERS JAKOBSON (2010-02-06)