Oromantisk ickekomedi
I hate Valentine's day
Genre: Romantisk komediFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Sandrew Metronome, 2010
Ljud: Dolby Digital 5.1, DTS 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
Nia Vardalos fick till en liten succé med sin "Mitt stora feta grekiska bröllop", men när jag tänker tillbaka på den filmen så inser jag att den inte var så speciellt märkvärdig. Nia är ingen skådespelare som kan väga upp en stor rom-com-roll likt genres giganter och det roliga med den filmen var väl kulturkrocken och en skojig pappa som botade alla tänkbara åkommor med fönsterputs.
Det kan möjligen vara utifrån desperation som den nu snart 50-åriga Nia återförenas med sin partner från succéfilmen, John Corbett, för att få till en ny härlig romantisk komedi där kemin mellan de två huvudrollsinnehavarna är så där fantastisk och underbar.
Obs, ironi.
Nia har skivit och regisserat och satt sig själv i huvudrollen och lyckas inte med någonting av det. Hennes karaktär Genevieve är en sprudlande lycklig blomsterhandlare som kommit på genvägen till den lyckade kärleken: gör slut efter fem dejter då romantiken börjar svalna och allt som väntar är ett tråkigt förhållande. Den här regeln tvingar hon på alla sina singelkompisar, som tydligen inte har några egna tankar och åsikter utan blankt följer Genevieves råd och idéer.
Detta gör även Greg (Corbett) när han kommer in i hennes liv. Trött på att bli besviken på tjejer känns femdejtsregeln som något vettigt och värt att prova. Givetvis kan vem som helst räkna ut att i just detta fall funkar det inte. Paret har några fina dejter, men sen tolkar Greg den extralånga fjärde dejten som två dejter och så tror han det är över. Och sen så...
Äh, vem fan bryr sig? Den här filmen är tröttsamt förutsägbar, skildrar en fånig och inskränkt syn på vad kärlek går ut på, bjuder på noll kemi mellan huvudrollsinnehavarna som gör riktigt dåligt ifrån sig och har som grädde på moset kanske två skämt som är roliga.
Det blir ingen ny "succé" för Nia Vardalos och frågan är om hon ens kommer att få någon ny chans att göra någonting alls på filmdukarna i framtiden. Så kass är den här filmen.
Det kan möjligen vara utifrån desperation som den nu snart 50-åriga Nia återförenas med sin partner från succéfilmen, John Corbett, för att få till en ny härlig romantisk komedi där kemin mellan de två huvudrollsinnehavarna är så där fantastisk och underbar.
Obs, ironi.
Nia har skivit och regisserat och satt sig själv i huvudrollen och lyckas inte med någonting av det. Hennes karaktär Genevieve är en sprudlande lycklig blomsterhandlare som kommit på genvägen till den lyckade kärleken: gör slut efter fem dejter då romantiken börjar svalna och allt som väntar är ett tråkigt förhållande. Den här regeln tvingar hon på alla sina singelkompisar, som tydligen inte har några egna tankar och åsikter utan blankt följer Genevieves råd och idéer.
Detta gör även Greg (Corbett) när han kommer in i hennes liv. Trött på att bli besviken på tjejer känns femdejtsregeln som något vettigt och värt att prova. Givetvis kan vem som helst räkna ut att i just detta fall funkar det inte. Paret har några fina dejter, men sen tolkar Greg den extralånga fjärde dejten som två dejter och så tror han det är över. Och sen så...
Äh, vem fan bryr sig? Den här filmen är tröttsamt förutsägbar, skildrar en fånig och inskränkt syn på vad kärlek går ut på, bjuder på noll kemi mellan huvudrollsinnehavarna som gör riktigt dåligt ifrån sig och har som grädde på moset kanske två skämt som är roliga.
Det blir ingen ny "succé" för Nia Vardalos och frågan är om hon ens kommer att få någon ny chans att göra någonting alls på filmdukarna i framtiden. Så kass är den här filmen.
EXTRAMATERIALET
Ingenting, tack och lov.
TRE SAKER
1. Efter "Mitt stora feta grekiska bröllop" hade Nia Vardalos en kortlivad spin-off med tv-serien "My big fat greek life", 7 avsnitt 2003, och i Sverige fick hennes film "My life in ruins" titeln "Min stora feta grekiska semester". Det är med andra ord rena turen att den här filmen inte heter något i stil med "Min stora feta grekiska alla hjärtans dag".
2. Judah Friedlander från "30 Rock" gör en biroll. Extremt svår att känna igen utan de stora glasögonen, de stora polisongerna, det långa håret och de många kepsarna.
3. I en dialogscen mellan huvudrollsinnehavarna byts kameravinkel mellan varje replik och samtidigt bjuds vi på exakt lika många klaff-fel eftersom Nias händer håller på och grejar med en bok i den ena vinkeln men inte i den andra. Slarv!
2. Judah Friedlander från "30 Rock" gör en biroll. Extremt svår att känna igen utan de stora glasögonen, de stora polisongerna, det långa håret och de många kepsarna.
3. I en dialogscen mellan huvudrollsinnehavarna byts kameravinkel mellan varje replik och samtidigt bjuds vi på exakt lika många klaff-fel eftersom Nias händer håller på och grejar med en bok i den ena vinkeln men inte i den andra. Slarv!
ANDERS JAKOBSON (2010-02-01)