Historien om det andra förbundet…
Rise & Fall of WCW
Genre: SportFormat: DVD, region 2, 3 skivor
Bolag: TMC, 2010
Ljud: Stereo
Bild: Widescreen
WCW ansågs länge vara det mindre förbundet inom wrestlingen jämfört med WWF (som idag går under namnet WWE). Nu är det dock dags att berätta WCW:s historia och det ska visa sig att de inte alls var så små som man trott. Under några år var det nämligen de som regerade när det gällde wrestlingen. Tyvärr blev det till slut väldigt många inblandade som bara hade pengar i sikte och inte alltid wrestlingens bästa. Pengarna flödade och till slut tog de naturligtvis slut. Men vi börjar från början. Det som skulle komma att gå under namnet WCW började redan under 30-talet med promotorn Jim Crockett. Han sålde sedan efter många turer till Ted Turner som tog wrestlingen in i TV-sofforna.
Hade man nu skött sina kort rätt hade WCW kanske funnits kvar än idag. Nu gjorde man inte det och då gick det som det gick. Pengarna tog slut och förbundet köptes upp av WWE. Dock finns det många inslag från dess glansdagar som är väl värda att återberätta och det gör man här. Under dryga 100 minuter berättas historien om WCW via intervjuer med Jim och David Crockett, Goldberg, Dusty Rhodes, Ric Flair, Hulk Hogan och många andra kända och mindre kända brottare. Vi får även se upplägg och karaktärer som kom fram via WCW och det är många som idag håller till i WWE som började eller anslöt sig till WCW under den här tiden.
Vi får också se och höra Eric Bischoff berätta om hur han klev in som chef över förbundet och hur man gjorde allt för att knäcka WWF och få mer tittare. Ibland lyckades man och ibland gick det sämre. Det mest uppseendeväckande tilltaget man gjorde var att man lanserade übergode Hulk Hogan som bad guy. Han tillsammans med Scott Hall och Kevin Nash (mer kända som Razor Ramon och Diesel) kom in som nWo (New World Order) och skulle ge intrycket av att de var från WWF och ville ta över WCW. Överlag en välgjord och välberättad dokumentär.
De två återstående DVD:erna innehåller höjdpunkter från WCW:s storhetstid och vi bjuds på matcher som haft betydelse under WCW:s historia. Det är många matcher om diverse bälten och det är en hel del brottare som vi inte sett på länge som dyker upp. Vi får se Sting mot både Vader och Rick Rude, vi får se Hulk Hogan mot Rick Flair och vi får se dagens Big Show (från WWE) som The Giant (och då är han även långhårig istället för rakad som idag). Vi får även se Jericho (också han ordentligt långhårig) gå en mask match (precis som han gjorde mot Rey Mysterio på "Judgement Day"). Den här gången gick det dock bättre för honom och hans motståndare fick demaskera sig.
De av oss som var med och såg WCW:s sändningar på TV3 under 90-talet kommer att känna igen mycket av det vi ser. Andra som nyss upptäckt wrestling kommer nog att tycka att det ser rätt billigt ut. Arenorna är definitivt inte lika påkostade som idag.
Hade man nu skött sina kort rätt hade WCW kanske funnits kvar än idag. Nu gjorde man inte det och då gick det som det gick. Pengarna tog slut och förbundet köptes upp av WWE. Dock finns det många inslag från dess glansdagar som är väl värda att återberätta och det gör man här. Under dryga 100 minuter berättas historien om WCW via intervjuer med Jim och David Crockett, Goldberg, Dusty Rhodes, Ric Flair, Hulk Hogan och många andra kända och mindre kända brottare. Vi får även se upplägg och karaktärer som kom fram via WCW och det är många som idag håller till i WWE som började eller anslöt sig till WCW under den här tiden.
Vi får också se och höra Eric Bischoff berätta om hur han klev in som chef över förbundet och hur man gjorde allt för att knäcka WWF och få mer tittare. Ibland lyckades man och ibland gick det sämre. Det mest uppseendeväckande tilltaget man gjorde var att man lanserade übergode Hulk Hogan som bad guy. Han tillsammans med Scott Hall och Kevin Nash (mer kända som Razor Ramon och Diesel) kom in som nWo (New World Order) och skulle ge intrycket av att de var från WWF och ville ta över WCW. Överlag en välgjord och välberättad dokumentär.
De två återstående DVD:erna innehåller höjdpunkter från WCW:s storhetstid och vi bjuds på matcher som haft betydelse under WCW:s historia. Det är många matcher om diverse bälten och det är en hel del brottare som vi inte sett på länge som dyker upp. Vi får se Sting mot både Vader och Rick Rude, vi får se Hulk Hogan mot Rick Flair och vi får se dagens Big Show (från WWE) som The Giant (och då är han även långhårig istället för rakad som idag). Vi får även se Jericho (också han ordentligt långhårig) gå en mask match (precis som han gjorde mot Rey Mysterio på "Judgement Day"). Den här gången gick det dock bättre för honom och hans motståndare fick demaskera sig.
De av oss som var med och såg WCW:s sändningar på TV3 under 90-talet kommer att känna igen mycket av det vi ser. Andra som nyss upptäckt wrestling kommer nog att tycka att det ser rätt billigt ut. Arenorna är definitivt inte lika påkostade som idag.
EXTRAMATERIALET
Några intervjuer som inte riktigt platsade i dokumentären är vad vi bjuds på. Inget speciellt uppseendeväckande men lite småkul.
TRE SAKER
1. Hulk Hogan eller Hollywood Hogan som han kallade sig som elaking berättar i dokumentären att han var extremt nervös när det skulle avslöjas att han blivit elak vilket man kan förstå. Hogan har alltid varit den snälla killen.
2. Vår egen Frank Andersson var ett tag aktiv som brottare i WCW. Det gick dock inget vidare och tittar man på dessa klipp förstår man varför: Klipp 1, Klipp 2.
3. En brottare som nämns i dokumentären är Magnum T.A. som spåddes en lysande framtid och karriär inom wrestlingen innan han var med om en bilolycka. Somliga menar att han kunnat bli hur stor som helst, till och med större än Hogan.
2. Vår egen Frank Andersson var ett tag aktiv som brottare i WCW. Det gick dock inget vidare och tittar man på dessa klipp förstår man varför: Klipp 1, Klipp 2.
3. En brottare som nämns i dokumentären är Magnum T.A. som spåddes en lysande framtid och karriär inom wrestlingen innan han var med om en bilolycka. Somliga menar att han kunnat bli hur stor som helst, till och med större än Hogan.
HANS-ÅKE LILJA (2010-01-29)