Seg turistfälla
Dödens mannekänger
Genre: SkräckFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Studio S, 2010
Ljud: Monomix 2.0
Bild: Anamorfisk widescreen 1.85:1
På baksidan av "Dödens mannekänger" (originaltitel "Tourist trap") finns ett stort citat av Stephen King: "En av mina favoriter bland alla skräckfilmer jag sett".
Eftersom jag är ett stort King-fan så undrar jag förstås var denna så kallade blurb kan komma ifrån. Har King ens uttalat sig om filmen? Jag konsulterade hans egen avhandling i ämnet, den snart 30 år gamla "Danse Macabre" och visst hittade jag filmen där.
Så här står det i den svenska översättningen ("Dödsdansen", Wiken, 1991):
"Mitt eget 'fynd', om ni tillåter mig använda det ordet, är en liten film vid namn 'Tourist trap' med Chuck Connors i huvudrollen. Connors själv är inte särskilt bra här. Han försöker tappert men passar helt enkelt inte i rollen. Ändå har filmen en mystisk, spöklik kraft. Vaxfigurer börjar röra sig och vakna till liv i en förfallen, ensligt belägen turistanläggning. Det förekommer ett antal övertygande, stämningsladdade bilder av dockornas glänsande ögon och famlande händer och specialeffekterna är effektiva. För att vara en film om den egendomliga makt livlösa dockor, statyer och mänskliga avbildningar ibland kan ha över oss är den betydligt verkningsfullare än den dyra och omdömeslösa filmatiseringen av William Goldmans succéroman 'Illusionisten' ('Magic')."
Inte direkt "min favorit", men det kan han ju ha klämt ur sig i ett annat sammanhang.
Dessvärre är "Dödens mannekänger" med dagens mått mätt en snudd på jobbigt seg skräckfilm där en grupp ungdomar (så klart) hamnar på avvägar. En av dem har givit sig iväg för att pumpa ett däck, men har som vi tittare redan sett i inledningen blivit överfallen av olika dockor och slutligen spetsats av ett rör, innan hans kompisar börjat leta efter honom. Kompisarnas bil haverar i anslutning till en ödelagd turistanläggning, och en småläskig man (ovan nämnda Connors) dyker upp och vill hjälpa dem.
Connors hem, egentligen ett museum, är fyllt av välgjorda dockor som han menar att hans bror gjort en gång i tiden. En docka föreställer hans hädangånga fru. Medan Connors försöker hjälpa till att få liv i den döda bilen, börjar tjejerna i gänget att titta runt lite, och en av dem hamnar direkt i en knivig sits när hon besöker ett näraliggande hus som även det är fyllt av dockor. Samtidigt smyger en maskförsedd otäcking runt med ett enda mål - att förvandla besökarna till nya dockor.
Som sagt, tempot är inget vidare, och det är så klart inte så speciellt svårt att komma på vem den maskförsedda typen är, vilket avslöjas en bit in i filmen.
Det finns dock vissa positiva sidor med filmen, och det är det som King påpekar i sin lilla kommentar: Det är en genuint otäck stämning i filmen stundtals, och stela, halvläskiga dockor som kommer till liv är rätt effektfullt. Det hela förstärks av ett bra ljudarbete, även om musiken i filmen överlag är alldeles för glad.
Vissa poänger alltså, men ingenting som får mig att vilja sova med lampan tänd.
Eftersom jag är ett stort King-fan så undrar jag förstås var denna så kallade blurb kan komma ifrån. Har King ens uttalat sig om filmen? Jag konsulterade hans egen avhandling i ämnet, den snart 30 år gamla "Danse Macabre" och visst hittade jag filmen där.
Så här står det i den svenska översättningen ("Dödsdansen", Wiken, 1991):
"Mitt eget 'fynd', om ni tillåter mig använda det ordet, är en liten film vid namn 'Tourist trap' med Chuck Connors i huvudrollen. Connors själv är inte särskilt bra här. Han försöker tappert men passar helt enkelt inte i rollen. Ändå har filmen en mystisk, spöklik kraft. Vaxfigurer börjar röra sig och vakna till liv i en förfallen, ensligt belägen turistanläggning. Det förekommer ett antal övertygande, stämningsladdade bilder av dockornas glänsande ögon och famlande händer och specialeffekterna är effektiva. För att vara en film om den egendomliga makt livlösa dockor, statyer och mänskliga avbildningar ibland kan ha över oss är den betydligt verkningsfullare än den dyra och omdömeslösa filmatiseringen av William Goldmans succéroman 'Illusionisten' ('Magic')."
Inte direkt "min favorit", men det kan han ju ha klämt ur sig i ett annat sammanhang.
Dessvärre är "Dödens mannekänger" med dagens mått mätt en snudd på jobbigt seg skräckfilm där en grupp ungdomar (så klart) hamnar på avvägar. En av dem har givit sig iväg för att pumpa ett däck, men har som vi tittare redan sett i inledningen blivit överfallen av olika dockor och slutligen spetsats av ett rör, innan hans kompisar börjat leta efter honom. Kompisarnas bil haverar i anslutning till en ödelagd turistanläggning, och en småläskig man (ovan nämnda Connors) dyker upp och vill hjälpa dem.
Connors hem, egentligen ett museum, är fyllt av välgjorda dockor som han menar att hans bror gjort en gång i tiden. En docka föreställer hans hädangånga fru. Medan Connors försöker hjälpa till att få liv i den döda bilen, börjar tjejerna i gänget att titta runt lite, och en av dem hamnar direkt i en knivig sits när hon besöker ett näraliggande hus som även det är fyllt av dockor. Samtidigt smyger en maskförsedd otäcking runt med ett enda mål - att förvandla besökarna till nya dockor.
Som sagt, tempot är inget vidare, och det är så klart inte så speciellt svårt att komma på vem den maskförsedda typen är, vilket avslöjas en bit in i filmen.
Det finns dock vissa positiva sidor med filmen, och det är det som King påpekar i sin lilla kommentar: Det är en genuint otäck stämning i filmen stundtals, och stela, halvläskiga dockor som kommer till liv är rätt effektfullt. Det hela förstärks av ett bra ljudarbete, även om musiken i filmen överlag är alldeles för glad.
Vissa poänger alltså, men ingenting som får mig att vilja sova med lampan tänd.
EXTRAMATERIALET
Extramaterialsmässigt är det inte så mycket att orda om - trailers och trivia och biografier i textformat. Måste dock berömma triviabiten som innehåller betydligt mer information än vad man kan hitta på IMDB.
TRE SAKER
1. "Dödens mannekänger" var en av de filmer som totalförbjöds efter det klassiska "Studio S"-programmet om videovåld. Varför är idag väldigt svårt att förstå, för det är ingen våldsam eller speciellt blodig film. Det finns dock en sekvens som ur sitt sammanhang förmodligen kan uppfattas som något av en tortyrsekvens, så kanske var det den som visades i programmet.
2. Kvinnoröster används som ljudeffekt här och där när dockorna får liv, vilket är en av de saker som sätter stämning i filmen. Faktum är att ljudeffekten används i DVD:ns meny och animeras faktiskt in i den på ett ganska roligt sätt.
3. Intressant att King drar in "Magic" i sin text. Eftersom jag sett båda måste jag dock säga att den filmen är betydligt bättre.
2. Kvinnoröster används som ljudeffekt här och där när dockorna får liv, vilket är en av de saker som sätter stämning i filmen. Faktum är att ljudeffekten används i DVD:ns meny och animeras faktiskt in i den på ett ganska roligt sätt.
3. Intressant att King drar in "Magic" i sin text. Eftersom jag sett båda måste jag dock säga att den filmen är betydligt bättre.
ANDERS JAKOBSON (2010-02-09)