Ömsom sött, ömsom bittert i 500 dagar
(500) Days of Summer
Genre: Romantisk komediFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: FOX, 2010
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 2.40:1
Jag har i en annan recension skrivit om filmer som är precis i ens stil, som har en ton som automatiskt gör att man tilltalas väldigt starkt av det man får se. Nu kan jag glatt konstatera att "(500) Days of Summer" är en sådan. Här får vi som i "The Royal Tenenbaums" eller "Amelie från Montemarte" hårdfakta om huvudpersonerna presenterade av en berättare, vi får ett okronologiskt berättande som gör att spänningen bibehålls hela tiden, vi får massor av musikaliska referenser, vilket aldrig är något fel i mitt tycke och vi får ett väldigt bra skådespel av Joseph Gordon-Levitt och Zooey Deschanel. Dessutom en historia som både är söt och gripande, rolig och sorglig, välbekant men ändå originell. Kort sagt en film helt och hållet i min smak.
Det blir kärlek vid första ögonkastet när Summer (Deschanel) börjar som assistent till Toms (Gordon-Levitt) chef på företaget där han skriver meningslösa gratulationskort. Trots att Summer är out of his league kan han inte släppa tanken på henne, och så småningom blir de vänner. Summer är dock en komplicerad tjej, som inte alls fattar poängen med förhållanden och inte har för avsikt att bli "någons flickvän".
Men givetvis blir Tom och Summer ett par, men som vi redan fått veta i inledningen av filmen så har förhållandet tagit slut, och under okronologiska hopp under de 500 dagar Summer fanns i Toms liv läggs pusselbitarna ihop så vi slutligen förstår varför det blev som det blev.
Vägen dit är ömsom söt och ömsom bitter. Med hjälp av ett finurligt berättande kan detaljer i vissa scener tolkas på helt skilda vis. Det som ur en synvinkel uppfattades som bra, blir i en annan dålig. Filmen är fylld av originella grepp; smarta övergångar mellan olika scener, split screens som berättar olika saker, drömsekvenser och allt möjligt. Skulle kunna bli rörigt, men jag tycker det bara är bra och originellt.
Joseph Gordon-Levitt var bra redan i forntiden när han var en liten kille i "Tredje klotet från solen", men han har verkligen växt upp till en riktigt bra skådespelare. Jag blir alltid lite ställd av hur säker han känns i sina vuxna roller. Kanske beror det på att man sett så mycket av honom som barn, att man inte riktigt får ihop det i huvudet. Zooey Deschanel är sedan länge en skådespelerska jag har en film crush på och här gör hon det hon gör bäst, spelar lite svår och lite mystisk men sjukt charmig.
Jag kan personligen relatera till mycket i den här filmen, vilket lustigt nog både petar i såret och ger mig tröst på samma gång. Tack och lov vinner de goda känslorna den bataljen, och jag kan fortsätta att njuta av "(500) Days of Summer" även fortsättningsvis. Och det tänker jag definitivt göra.
Det blir kärlek vid första ögonkastet när Summer (Deschanel) börjar som assistent till Toms (Gordon-Levitt) chef på företaget där han skriver meningslösa gratulationskort. Trots att Summer är out of his league kan han inte släppa tanken på henne, och så småningom blir de vänner. Summer är dock en komplicerad tjej, som inte alls fattar poängen med förhållanden och inte har för avsikt att bli "någons flickvän".
Men givetvis blir Tom och Summer ett par, men som vi redan fått veta i inledningen av filmen så har förhållandet tagit slut, och under okronologiska hopp under de 500 dagar Summer fanns i Toms liv läggs pusselbitarna ihop så vi slutligen förstår varför det blev som det blev.
Vägen dit är ömsom söt och ömsom bitter. Med hjälp av ett finurligt berättande kan detaljer i vissa scener tolkas på helt skilda vis. Det som ur en synvinkel uppfattades som bra, blir i en annan dålig. Filmen är fylld av originella grepp; smarta övergångar mellan olika scener, split screens som berättar olika saker, drömsekvenser och allt möjligt. Skulle kunna bli rörigt, men jag tycker det bara är bra och originellt.
Joseph Gordon-Levitt var bra redan i forntiden när han var en liten kille i "Tredje klotet från solen", men han har verkligen växt upp till en riktigt bra skådespelare. Jag blir alltid lite ställd av hur säker han känns i sina vuxna roller. Kanske beror det på att man sett så mycket av honom som barn, att man inte riktigt får ihop det i huvudet. Zooey Deschanel är sedan länge en skådespelerska jag har en film crush på och här gör hon det hon gör bäst, spelar lite svår och lite mystisk men sjukt charmig.
Jag kan personligen relatera till mycket i den här filmen, vilket lustigt nog både petar i såret och ger mig tröst på samma gång. Tack och lov vinner de goda känslorna den bataljen, och jag kan fortsätta att njuta av "(500) Days of Summer" även fortsättningsvis. Och det tänker jag definitivt göra.
EXTRAMATERIALET
Dessvärre rymmer DVD-utgåvan inte alls lika mycket extramaterial som blu-ray:n, varför en uppgradering står på det personliga schemat inom kort.
Men det vi får här är till större delen förlängda scener och några borttagna. En av de borttagna är riktigt kul. I filmen finns en scen där Tom mår som allra bäst, och den här scenen är dess raka motsats. Den utspelar sig på samma plats, innehåller samma människor, men är ändå helt annorlunda. Kul!
Men det vi får här är till större delen förlängda scener och några borttagna. En av de borttagna är riktigt kul. I filmen finns en scen där Tom mår som allra bäst, och den här scenen är dess raka motsats. Den utspelar sig på samma plats, innehåller samma människor, men är ändå helt annorlunda. Kul!
TRE SAKER
1. Det är lite roligt att Toms voice of reason är hans typ 12-åriga lillasyster (spelad av Chloe Moretz) som på ett lillgammalt sätt är oerhört förnuftig och rationell.
2. I en deppig sekvens går Tom på bio och ser några gamla svåra 60-talsfilmer och slumrar till lite. En av filmerna har svensk voice-over gjord av Jonas Åkerlund.
3. Regissören Mark Webb uppskattar att 75% av filmen är självbiografisk. Dock inte hans historia utan manusförfattaren Scott Neustadter som skrev filmen ihop med Michael H. Weber.
2. I en deppig sekvens går Tom på bio och ser några gamla svåra 60-talsfilmer och slumrar till lite. En av filmerna har svensk voice-over gjord av Jonas Åkerlund.
3. Regissören Mark Webb uppskattar att 75% av filmen är självbiografisk. Dock inte hans historia utan manusförfattaren Scott Neustadter som skrev filmen ihop med Michael H. Weber.
ANDERS JAKOBSON (2010-02-19)