Inte helt igenom bedrövlig
Road Trip: Beer Pong
Genre: KomediFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Paramount, 2010
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
För tio år sedan kom filmen "Road Trip" och nu är det dags för en uppföljare. Eller, i princip är det samma film en gång till. I originalet gav några killar sig ut på en road trip för att leta rätt på någon brutta, medan Tom Green berättade om historien i en ramhistoria. En av de som åkte ut då spelades av DJ Qualls, som nu repriserar sin karaktär fast i samma typ av roll som Tom Green hade då. Alltså: DJ Qualls berättar ramhistorien om killarna som åker på road trip för att leta rätt på någon brutta...
Fantasifullt värre.
Den stora skillnaden är att den viktiga "sporten" ölpingis är med i mixen. Andy (Preston Jones), Korkin (Michael Trotter) och Jake (Nestor Aaron Absera) representerar sitt universitet i ölpingis. Jake är den stora stjärnan, och Andy är andraman. Korkin är en hangaround som ser sig själv som någon sorts manager i gänget.
Den stora finalen stundar snart på annan ort, men något som sätter lite käppar i hjulet är att Andys flickvän Katy (Julianna Guill) plötsligt flyttar in på universitet vilket ger Andy blandade känslor. Kul att ha flickvännen på plats, men vad innebär det för hans liv? Livet blir ännu mer komplicerat när ölpingisens affischansikte är en gammal kärlek till Andy och attraktionen bubblar upp på nytt.
Killarna ger sig iväg på en "galen" road trip och Andy får anledning att fundera över vem han egentligen tycker bäst om.
I ärlighetens namn hade jag förväntat mig betydligt lägre humor i den här filmen. Visst, det är grabbigt och nakna tuttar och syftningar på både knark och kroppsvätskor, men det kunde varit värre. Däremot inte sagt att det är en fantastisk komedi. Jag skrattar hela noll gånger under de 90 minuterna och i och med att det är ungefär samma film som för tio år sedan finns det noll originalitet i filmen. Kärlekshistorien, om man ska kalla den för det, är simpel och något man sett en miljard gånger tidigare, och "sport"-biten följer också ett väl inarbetat mönster.
Som brukligt med en "collegefilm-direkt-till-DVD"-film är det förståss inga kända ansikten i filmen, och även om det inte är några mästerliga prestationer vi får se så gör alla sina mer eller mindre stereotypa roller som de ska göras.
Jag kan alltså inte såga filmen längs med fotknölarna, men det är samtidigt ingen film som kommer att göra något större avtryck i filmhistorien.
Fantasifullt värre.
Den stora skillnaden är att den viktiga "sporten" ölpingis är med i mixen. Andy (Preston Jones), Korkin (Michael Trotter) och Jake (Nestor Aaron Absera) representerar sitt universitet i ölpingis. Jake är den stora stjärnan, och Andy är andraman. Korkin är en hangaround som ser sig själv som någon sorts manager i gänget.
Den stora finalen stundar snart på annan ort, men något som sätter lite käppar i hjulet är att Andys flickvän Katy (Julianna Guill) plötsligt flyttar in på universitet vilket ger Andy blandade känslor. Kul att ha flickvännen på plats, men vad innebär det för hans liv? Livet blir ännu mer komplicerat när ölpingisens affischansikte är en gammal kärlek till Andy och attraktionen bubblar upp på nytt.
Killarna ger sig iväg på en "galen" road trip och Andy får anledning att fundera över vem han egentligen tycker bäst om.
I ärlighetens namn hade jag förväntat mig betydligt lägre humor i den här filmen. Visst, det är grabbigt och nakna tuttar och syftningar på både knark och kroppsvätskor, men det kunde varit värre. Däremot inte sagt att det är en fantastisk komedi. Jag skrattar hela noll gånger under de 90 minuterna och i och med att det är ungefär samma film som för tio år sedan finns det noll originalitet i filmen. Kärlekshistorien, om man ska kalla den för det, är simpel och något man sett en miljard gånger tidigare, och "sport"-biten följer också ett väl inarbetat mönster.
Som brukligt med en "collegefilm-direkt-till-DVD"-film är det förståss inga kända ansikten i filmen, och även om det inte är några mästerliga prestationer vi får se så gör alla sina mer eller mindre stereotypa roller som de ska göras.
Jag kan alltså inte såga filmen längs med fotknölarna, men det är samtidigt ingen film som kommer att göra något större avtryck i filmhistorien.
EXTRAMATERIALET
Det är frikostigt med extramaterial, det mesta av bakomkaraktär. I making of-filmen blir det det vanliga fjäsket där manusförfattaren och regissören babblar om hur fantastiska skådespelarna är och hur kända vissa av dem kommer att bli. I beg to differ...
Vidare finns det två korta dokumentärer om tjejerna som visar brösten och tjejerna som inte visar brösten. Vi får också lära oss mer om ölpingis och slutligen ta del av bortklippta scener och bloopers.
Vidare finns det två korta dokumentärer om tjejerna som visar brösten och tjejerna som inte visar brösten. Vi får också lära oss mer om ölpingis och slutligen ta del av bortklippta scener och bloopers.
TRE SAKER
1. Det är lite lustigt att ett av produktionsbolagen bakom filmen heter Paramount Famous Productions, och den kändaste skådespelaren är DJ Qualls...
2. Ytterligare en roll repriseras från originalet, men det handlar om en riktig biroll.
3. Som omslaget indikerar ska filmen vara "uncut", men som tidigare konstaterat är filmen inte så värst grov i jämförelse med andra filmer av liknande slag.
2. Ytterligare en roll repriseras från originalet, men det handlar om en riktig biroll.
3. Som omslaget indikerar ska filmen vara "uncut", men som tidigare konstaterat är filmen inte så värst grov i jämförelse med andra filmer av liknande slag.
ANDERS JAKOBSON (2010-02-12)