Malmros gör succé igen
Bröllopsfotografen
Genre: Romantisk komediFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Sandrew Metronome, 2010
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 2.35:1
När Ulf Malmros gör filmer och tv-serier sätter han alltid en speciell och lite udda prägel på sina filmatiseringar. "Rapport till himlen", "Silvermannen" och "Smala Sussie" är tre titlar på allt fantastiskt han har gjort tidigare. Gemensamt för dessa tre är att Kjell Bergqvist medverkar, det gör han även i "Bröllopsfotografen".
Filmen handlar om Robin (Björn Starrin) som är 29 år gammal och boendes i Molkolm, Värmland. Han bor fortfarande hemma, arbetar på bruket och drömmer om att arbeta som fotograf på heltid. När bruket läggs ner och möjligheten ges honom tar han sin systemkamera och åker till Stockholm. Där kommer han snabbt in i societeten genom den avdankade skådespelaren Jonny (Kjell Bergqvist) och får fota ett överklassbröllop. Han blir kär i brudens syster Astrid (Tuva Novotny) och gör allt för att passa in hos överklassen.
Att se på "Bröllopsfotografen" är ren och skär njutning. Även om det emellanåt är lite jobbigt i hjärtat när Robin gör bort sig eller när man inser att Jonny inte mår så bra är det en komedi, om än en något svart sådan. Björn Starrin är den som glänser mest även om det var Bergqvist som kammade hem Guldbaggen för bästa manliga biroll. Starrin är helt fantastisk och han har inga problem att lyfta upp en huvudroll och en hel film med sina insatser. Han känns som en ren och klar naturbegåvning som inte har gjort annat än det han gör på vita duken.
Att den värmländska dialekten spelar en sådan stor roll i filmen är halva grejen. Det går inte att låta bli att dra på munnen och le åt alla de uttryck och ord som vi bjuds på regelbundet. Dialekten är rolig i sig själv och det hade absolut inte varit samma känsla om Robin hade pratat skånska. Tuva Novotny är lika grym som hon alltid är. Det spelar ingen roll vilken typ av roll hon får, hon sätter dem klockrent och briljerar gång på gång med sina uttryck, sin mimik och inlevelse.
Dialogen i "Bröllopsfotografen" är klockren och gång på gång slås jag av hur sjukt himla bra den är. Det bara poppar ut sköna kommentarer och uttryck som etsar sig fast under skinnet, både på gott och på ont. "Bröllopsfotografen" sätter fingret på allt och det suckas och skrattas mycket inom mig med hur rätt allt hela tiden känns. De små detaljerna som Malmros har en förmåga att lägga in gör att helheten blir så enormt mycket mer. Många av skådespelarna har vi alltså sett i Malmros tidigare verk. Bergqvist, Novotny, Lotta Telje och Starrin är bara några av dem. Det är inte svårt att förstå att regissören väljer att fortsätta arbeta med dessa namn då de tar "Bröllopsfotografen" till högre höjder tack vare sina insatser.
Filmen handlar om Robin (Björn Starrin) som är 29 år gammal och boendes i Molkolm, Värmland. Han bor fortfarande hemma, arbetar på bruket och drömmer om att arbeta som fotograf på heltid. När bruket läggs ner och möjligheten ges honom tar han sin systemkamera och åker till Stockholm. Där kommer han snabbt in i societeten genom den avdankade skådespelaren Jonny (Kjell Bergqvist) och får fota ett överklassbröllop. Han blir kär i brudens syster Astrid (Tuva Novotny) och gör allt för att passa in hos överklassen.
Att se på "Bröllopsfotografen" är ren och skär njutning. Även om det emellanåt är lite jobbigt i hjärtat när Robin gör bort sig eller när man inser att Jonny inte mår så bra är det en komedi, om än en något svart sådan. Björn Starrin är den som glänser mest även om det var Bergqvist som kammade hem Guldbaggen för bästa manliga biroll. Starrin är helt fantastisk och han har inga problem att lyfta upp en huvudroll och en hel film med sina insatser. Han känns som en ren och klar naturbegåvning som inte har gjort annat än det han gör på vita duken.
Att den värmländska dialekten spelar en sådan stor roll i filmen är halva grejen. Det går inte att låta bli att dra på munnen och le åt alla de uttryck och ord som vi bjuds på regelbundet. Dialekten är rolig i sig själv och det hade absolut inte varit samma känsla om Robin hade pratat skånska. Tuva Novotny är lika grym som hon alltid är. Det spelar ingen roll vilken typ av roll hon får, hon sätter dem klockrent och briljerar gång på gång med sina uttryck, sin mimik och inlevelse.
Dialogen i "Bröllopsfotografen" är klockren och gång på gång slås jag av hur sjukt himla bra den är. Det bara poppar ut sköna kommentarer och uttryck som etsar sig fast under skinnet, både på gott och på ont. "Bröllopsfotografen" sätter fingret på allt och det suckas och skrattas mycket inom mig med hur rätt allt hela tiden känns. De små detaljerna som Malmros har en förmåga att lägga in gör att helheten blir så enormt mycket mer. Många av skådespelarna har vi alltså sett i Malmros tidigare verk. Bergqvist, Novotny, Lotta Telje och Starrin är bara några av dem. Det är inte svårt att förstå att regissören väljer att fortsätta arbeta med dessa namn då de tar "Bröllopsfotografen" till högre höjder tack vare sina insatser.
EXTRAMATERIALET
Regissören Ulf Malmros kommer från Molkolm och filmen är en berättelse från Malmros egna erfarenheter och uppväxt. Att göra film om sitt eget liv är väl inte alltid det enklaste men mycket av det vi ser i "Bröllopsfotografen" har hänt på riktigt och alla karaktärer går mer eller mindre att finna i verkliga livet.
Att Kjell Bergqvist är en lysande skådespelare ser vi ännu tydligare i extramaterialet. Kjelle har nämligen fått en helt egen rubrik i "Kjell Bergqvist improviserar" och här visar han tydligt och klart att han vet vad han gör. Alldeles för korta men naggande goa blunders, vill bara ha mer och mer.
Att Kjell Bergqvist är en lysande skådespelare ser vi ännu tydligare i extramaterialet. Kjelle har nämligen fått en helt egen rubrik i "Kjell Bergqvist improviserar" och här visar han tydligt och klart att han vet vad han gör. Alldeles för korta men naggande goa blunders, vill bara ha mer och mer.
TRE SAKER
1. Precis som i "Smala Sussie" är låten "Notes about freedom" med Act II med i "Bröllopsfotografen". Den har blivit en theme song för Bergqvist och Malmros tycker jag.
2. Tuva Novotnys karaktär Astrid bär i filmen ständigt klänningar där ena axeln är bar. Om hon gör det för att dölja sin privata taggtrådstatuering eller inte får vara osagt. Men i sista scenen är det armen med tatuering som visas. Det känns som att den tatueringen inte alls passar karaktären och att det kanske är därför man har valt att så hårt följa trenden med en bar axel.
3. Alla karaktärer som pratar värmländska gör det så bra att det under filmens gång slår mig att man aldrig reagerar på att flera av dem faktiskt inte talar den dialekten i verkliga livet.
2. Tuva Novotnys karaktär Astrid bär i filmen ständigt klänningar där ena axeln är bar. Om hon gör det för att dölja sin privata taggtrådstatuering eller inte får vara osagt. Men i sista scenen är det armen med tatuering som visas. Det känns som att den tatueringen inte alls passar karaktären och att det kanske är därför man har valt att så hårt följa trenden med en bar axel.
3. Alla karaktärer som pratar värmländska gör det så bra att det under filmens gång slår mig att man aldrig reagerar på att flera av dem faktiskt inte talar den dialekten i verkliga livet.
MARIA EREMO (2010-02-26)