Ed Wood klär ut sig och snurrar bort sig
Glen or Glenda/Jail Bait
Genre: DramaFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Njutafilms, 2007
Ljud: Stereo
Bild: 4:3 1.33:1
När "Glen or Glenda" kom 1953 var den givetvis kontroversiell. Ämnet - transvestiter och transsexuella - var inget som gemene man betraktade med någon sorts förståelse. Kan man sin Ed Wood så är man medveten om att den här filmen i stora drag handlar om honom själv. Han var transvestit och poängen med filmen är att lägga fram sina åsikter i ämnet. Filmen inleds till exempel med en stor textskylt som avslutas med uppmaningen: Döm icke andra!
Dessvärre är "Glen or Glenda" en helt obegripligt konstruerad film med en huvudhistoria, en bihistoria och inte mindre än två ramhistorier - utanpå varandra. Den yttre ramhistorien är verkligen totalt obegriplig. Det är Bela Lugosi som någon sorts galen vetenskapsman som babblar vitt och brett om de små människorna och då och då under filmens gång kommer han in och flummar till tillvaron med snack om gröna drakar som äter små barn...
Den andra ramhistorien handlar om en polis och en doktor som samtalar om ämnet i fråga. Polisen utreder ett fall där en transvestit tagit livet av sig och för att förstå mer ställer han frågor (precis de Ed Wood vill svara på) och pratar med doktorn som i sin tur är den som berättar storyn och Glen och Glenda - och Alan, en transsexuell som kommer in på ett hörn.
Glen (som för övrigt spelas av Ed Wood under pseudonym) är på väg att gifta sig och är orolig om hur hans andra jag (Glenda alltså) ska emottas när han väl bestämmer sig för att berätta för sin fru, och när ska han berätta - innan eller efter bröllopet? När den här delen av filmen inleds är det en väldigt närvarande berättarröst (doktorn?) som ger filmen en nästan dokumentär känsla när den lägger fram ändå ganska övertygande argument varför det är bättre för män att klä ut sig till kvinnor än att bara vara män.
Större delen av den här delen utgörs dock av en enormt utdragen och flummig dröm-/psykosscen (som i sammanhanget framstår som Ed Woods mest konstnärliga bit i karriären) och det sammanfattar väl hela filmen antar jag.
Det finns ingen struktur och det känns som Ed Wood inte fick ihop tillräckligt med film utan såg sig tvungen att lägga till Bela Lugosis delar som bara förvirrar allting ytterligare genom att försöka förvandla filmen till någon skräckhistoria när det - i bästa fall - är ett psykologiskt drama. Även bihistorien med Alan - den transsexuella mannen - känns som utfyllnad under filmens sista kvart, där större delen av historien utgörs av så kallat "stock footage" med krigsbilder.
"Glen or Glenda" är fortfarande kontroversiell, men enbart för att den är så dålig, men ändå måste jag säga att Ed Wood får ihop det i slutet i alla fall, märkligt nog.
Gangsterhistorien "Jail Bait" är om möjligt ännu sämre. Den handlar om smågangstern Don som hamnar i klistret hela tiden. I filmens inledning har han precis kommit ut mot borgen betald av hans syster. Alla är på Don om hur besviken hans far - den berömde och omtyckte plastikkirurgen - skulle bli om han fick veta sanningen, ändå sticker Don ut i natten med en pistol.
Han blir övertygad av den betydligt tuffare gangstern Vic att medverka vid ett rån. Men det går åt helvete och Don skjuter en före detta polis som nu är vakt och Vic skadeskjuter ett vittne.
Don får ångest och berättar om sitt brott för sin far och sticker sedan till Vic för att övertyga honom att de båda ska erkänna för polisen. Men det tycker inte Vic och skjuter Don. Därefter beslutar sig Vic för att byta utseende så att han inte blir igenkänd. Den berömde och omtyckte plastikkirurgen luras dit då Vic hävdar att han håller Don gisslan. Men pappa kirurg hittar sin döda sons lik och bestämmer sig för att hämnas och ger Vic ett nytt ansikte: Dons.
Det här är en lite "Twillight zone"-aktig hämndhistoria som precis som de flesta Ed Wood-filmer funkar på pappret. I verkligheten är det en utdragen och seg historia som tar evigheter att berättas, trots att filmen bara är 70 minuter lång.
Det värsta är dialogerna som inte regisserats alls. Ed Wood har uppenbarligen enbart varit intresserad av att få sina repliker inspelade så fort som möjligt och filmar dialogerna med en fast kamera utan klipp, möjligen ett mot slutet när någon karaktär ska resa sig eller liknade. Resultatet är att skådespelarna säger sina inövade repliker helt utan känsa och tajming. Det blir ungefär som när man skriver utan interpunktering: "Pappa jag måste erkänna en grej jag har skjutit en annan människa ja det är hemskt och jag måste nog berätta det för polisen nej nu måste jag gå".
Givetvis finns det logiska luckor också. På väg till rånet oroar sig Don och Vic för att bli igenkända - ändå fullföljer de rånet utan att förklä sig eller ens täcka sina ansikten. Smarta grabbar!
Och så tycker folk att "Plan 9 from outer space" är hans sämsta film...
Dessvärre är "Glen or Glenda" en helt obegripligt konstruerad film med en huvudhistoria, en bihistoria och inte mindre än två ramhistorier - utanpå varandra. Den yttre ramhistorien är verkligen totalt obegriplig. Det är Bela Lugosi som någon sorts galen vetenskapsman som babblar vitt och brett om de små människorna och då och då under filmens gång kommer han in och flummar till tillvaron med snack om gröna drakar som äter små barn...
Den andra ramhistorien handlar om en polis och en doktor som samtalar om ämnet i fråga. Polisen utreder ett fall där en transvestit tagit livet av sig och för att förstå mer ställer han frågor (precis de Ed Wood vill svara på) och pratar med doktorn som i sin tur är den som berättar storyn och Glen och Glenda - och Alan, en transsexuell som kommer in på ett hörn.
Glen (som för övrigt spelas av Ed Wood under pseudonym) är på väg att gifta sig och är orolig om hur hans andra jag (Glenda alltså) ska emottas när han väl bestämmer sig för att berätta för sin fru, och när ska han berätta - innan eller efter bröllopet? När den här delen av filmen inleds är det en väldigt närvarande berättarröst (doktorn?) som ger filmen en nästan dokumentär känsla när den lägger fram ändå ganska övertygande argument varför det är bättre för män att klä ut sig till kvinnor än att bara vara män.
Större delen av den här delen utgörs dock av en enormt utdragen och flummig dröm-/psykosscen (som i sammanhanget framstår som Ed Woods mest konstnärliga bit i karriären) och det sammanfattar väl hela filmen antar jag.
Det finns ingen struktur och det känns som Ed Wood inte fick ihop tillräckligt med film utan såg sig tvungen att lägga till Bela Lugosis delar som bara förvirrar allting ytterligare genom att försöka förvandla filmen till någon skräckhistoria när det - i bästa fall - är ett psykologiskt drama. Även bihistorien med Alan - den transsexuella mannen - känns som utfyllnad under filmens sista kvart, där större delen av historien utgörs av så kallat "stock footage" med krigsbilder.
"Glen or Glenda" är fortfarande kontroversiell, men enbart för att den är så dålig, men ändå måste jag säga att Ed Wood får ihop det i slutet i alla fall, märkligt nog.
Gangsterhistorien "Jail Bait" är om möjligt ännu sämre. Den handlar om smågangstern Don som hamnar i klistret hela tiden. I filmens inledning har han precis kommit ut mot borgen betald av hans syster. Alla är på Don om hur besviken hans far - den berömde och omtyckte plastikkirurgen - skulle bli om han fick veta sanningen, ändå sticker Don ut i natten med en pistol.
Han blir övertygad av den betydligt tuffare gangstern Vic att medverka vid ett rån. Men det går åt helvete och Don skjuter en före detta polis som nu är vakt och Vic skadeskjuter ett vittne.
Don får ångest och berättar om sitt brott för sin far och sticker sedan till Vic för att övertyga honom att de båda ska erkänna för polisen. Men det tycker inte Vic och skjuter Don. Därefter beslutar sig Vic för att byta utseende så att han inte blir igenkänd. Den berömde och omtyckte plastikkirurgen luras dit då Vic hävdar att han håller Don gisslan. Men pappa kirurg hittar sin döda sons lik och bestämmer sig för att hämnas och ger Vic ett nytt ansikte: Dons.
Det här är en lite "Twillight zone"-aktig hämndhistoria som precis som de flesta Ed Wood-filmer funkar på pappret. I verkligheten är det en utdragen och seg historia som tar evigheter att berättas, trots att filmen bara är 70 minuter lång.
Det värsta är dialogerna som inte regisserats alls. Ed Wood har uppenbarligen enbart varit intresserad av att få sina repliker inspelade så fort som möjligt och filmar dialogerna med en fast kamera utan klipp, möjligen ett mot slutet när någon karaktär ska resa sig eller liknade. Resultatet är att skådespelarna säger sina inövade repliker helt utan känsa och tajming. Det blir ungefär som när man skriver utan interpunktering: "Pappa jag måste erkänna en grej jag har skjutit en annan människa ja det är hemskt och jag måste nog berätta det för polisen nej nu måste jag gå".
Givetvis finns det logiska luckor också. På väg till rånet oroar sig Don och Vic för att bli igenkända - ändå fullföljer de rånet utan att förklä sig eller ens täcka sina ansikten. Smarta grabbar!
Och så tycker folk att "Plan 9 from outer space" är hans sämsta film...
EXTRAMATERIALET
DVD:n har inget extramaterial.
TRE SAKER
1. På omslagets framsida står det "En könsoperation förvandlar Glen till hans kvinnliga alter ego, Glenda". Så är det ju inte alls. Slarv från Njutafilms!
2. Dolores Fuller som spelar Glens kommande fru/fru och Dons syster kan vara en av de sämsta skådespelerskorna i Ed Woods filmer - maken till styltigare icke-skådespel han jag knappast sett.
3. Under hela "Jail Bait" ligger det en irriterande amatörmässig flamincogitarr i bakgrunden och stör något enormt. Det är som om Ed Wood köpte två minuter musik som han sedan loopat 55 gånger...
2. Dolores Fuller som spelar Glens kommande fru/fru och Dons syster kan vara en av de sämsta skådespelerskorna i Ed Woods filmer - maken till styltigare icke-skådespel han jag knappast sett.
3. Under hela "Jail Bait" ligger det en irriterande amatörmässig flamincogitarr i bakgrunden och stör något enormt. Det är som om Ed Wood köpte två minuter musik som han sedan loopat 55 gånger...
ANDERS JAKOBSON (2007-03-01)