Ärlig konsertupptagning
Suicidal Tendencies - Live at Olympic Auditorium
Genre: MusikFormat: DVD, region 0, 1 skivor
Bolag: Border Music, 2010
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: 4:3
Lite elakt skulle man kunna säga att Suidical Tendencies idag är mest kända för att nuvarande Metallica-basisten Rob Trujillo en gång spelade i bandet, men Rob är knappast den enda människan som någon gång varit med i bandet (se Tre saker)...
Lite mer konkret kan man säga att bandet är en hybrid av punk, hardcore och metal och har hållit på sedan 1981. Under 80-talet var bandet starkt sammankopplat med hela skejtscenen och etablerade sig som ett tungt namn, även om de är på en ganska låg nivå jämfört med till exempel Green Day, Hatebreed och Metallica, för att plocka några stora namn ur genrerna de tillhör.
Personligen har jag inte lyssnat på bandet i någon större utsträckning. Även om jag känner igen vissa titlar från låtlistan så är det egentligen bara "Possessed to Skate" och "Institutionalized" som jag garanterat kan säga att jag hört.
Konserten är inspelad hösten 2005 inför en ganska stor publik - både på golvet och på scenen. Jo, det står faktiskt ett 50-tal människor på scenen, bakom bandet, och ser lite allmänt blasé ut under större delen av konserten. De applåderar artigt mellan låtarna, men det är först i konsertens final som det blir ett jävla röj på scenen. Lite komiskt, och basisten Steve Bruner får lite problem att både spela och stå på benen.
Fram till dess bjuds det lite kors och tvärs ur låtskatten. Dessvärre är det inte mycket som jag tycker är speciellt bra. Sångaren Mike Muir säger vid något tillfälle att Suicidal Tendencies förändrade punken, men det vet i 17 om jag håller med om. Deras musik har ett ganska märkligt sound där det ena stunden kan vara rockigt på ett lite obehagligt sätt, och andra stunden allt för mycket trixande med onödiga gitarrsolon och funkigt basspel, och tredje stunden farligt nära rapmetal och fjärde stunden ganska okej metalbestruken hardcore. Riktigt hårt blir det aldrig, utan ganska gungigt och publikvänligt.
Den skruvade "Institutionalized" framstår än idag som den låt jag gillar bäst ifrån bandet, och tolkningen som är med här är bra.
Rent videomässigt är det inga märkvärdigheter. Ett par kameror har används och det klipps mjukt från olika vinklar. Inga störande effekter eller hysteriska inslag. Ljudet är inte så bearbetat, men ärligt. Det låter lite tunt, körer och liknande är lite småfalska, men som sagt det är ärligt.
Jag har lite svårt att avgöra vad ett riktigt Suicidal Tendencies-fan kan tycka om den här konsertupptagningen. För mig, som inte har några speciella känslor för bandet, blir det inte så mycket mer än en koll på läget. Jag kommer inte beställa varenda skiva som finns efter att ha sett konserten.
Lite mer konkret kan man säga att bandet är en hybrid av punk, hardcore och metal och har hållit på sedan 1981. Under 80-talet var bandet starkt sammankopplat med hela skejtscenen och etablerade sig som ett tungt namn, även om de är på en ganska låg nivå jämfört med till exempel Green Day, Hatebreed och Metallica, för att plocka några stora namn ur genrerna de tillhör.
Personligen har jag inte lyssnat på bandet i någon större utsträckning. Även om jag känner igen vissa titlar från låtlistan så är det egentligen bara "Possessed to Skate" och "Institutionalized" som jag garanterat kan säga att jag hört.
Konserten är inspelad hösten 2005 inför en ganska stor publik - både på golvet och på scenen. Jo, det står faktiskt ett 50-tal människor på scenen, bakom bandet, och ser lite allmänt blasé ut under större delen av konserten. De applåderar artigt mellan låtarna, men det är först i konsertens final som det blir ett jävla röj på scenen. Lite komiskt, och basisten Steve Bruner får lite problem att både spela och stå på benen.
Fram till dess bjuds det lite kors och tvärs ur låtskatten. Dessvärre är det inte mycket som jag tycker är speciellt bra. Sångaren Mike Muir säger vid något tillfälle att Suicidal Tendencies förändrade punken, men det vet i 17 om jag håller med om. Deras musik har ett ganska märkligt sound där det ena stunden kan vara rockigt på ett lite obehagligt sätt, och andra stunden allt för mycket trixande med onödiga gitarrsolon och funkigt basspel, och tredje stunden farligt nära rapmetal och fjärde stunden ganska okej metalbestruken hardcore. Riktigt hårt blir det aldrig, utan ganska gungigt och publikvänligt.
Den skruvade "Institutionalized" framstår än idag som den låt jag gillar bäst ifrån bandet, och tolkningen som är med här är bra.
Rent videomässigt är det inga märkvärdigheter. Ett par kameror har används och det klipps mjukt från olika vinklar. Inga störande effekter eller hysteriska inslag. Ljudet är inte så bearbetat, men ärligt. Det låter lite tunt, körer och liknande är lite småfalska, men som sagt det är ärligt.
Jag har lite svårt att avgöra vad ett riktigt Suicidal Tendencies-fan kan tycka om den här konsertupptagningen. För mig, som inte har några speciella känslor för bandet, blir det inte så mycket mer än en koll på läget. Jag kommer inte beställa varenda skiva som finns efter att ha sett konserten.
EXTRAMATERIALET
Innan konserten drar igång pratar Mike Muir lite allmänt om bandet och deras situation "idag", det vill säga 2005 när konserten spelades in. Det kan ju i och för sig vara så att intervjun spelades in vid ett senare tillfälle, det framgår inte.
TRE SAKER
1. Sedan starten 1981 har inte mindre än 24 personer spelat eller spelar idag i bandet. Blott bandpappan Mike Muir är den enda originalmedlemmen.
2. I ett mellansnack säger Mike Muir att de ska göra en ny skiva "nästa år" och spelar den nya låten "Show some love... Tear it down!". Något nytt studioalbum har inte kommit än, men planeras att släppas i år.
3. Tidigt i karriären blev bandet kallade "Worst Band/Biggest Assholes" i tidningen Flipside. Detta påpekas 23 år senare både i intervjun och från scenen.
2. I ett mellansnack säger Mike Muir att de ska göra en ny skiva "nästa år" och spelar den nya låten "Show some love... Tear it down!". Något nytt studioalbum har inte kommit än, men planeras att släppas i år.
3. Tidigt i karriären blev bandet kallade "Worst Band/Biggest Assholes" i tidningen Flipside. Detta påpekas 23 år senare både i intervjun och från scenen.
ANDERS JAKOBSON (2010-03-07)