Kafkastämning, enligt bröderna Coen
A Serious Man
Genre: KomediFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: SF, 2010
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.85:1
Bröderna Coen fortsätter att förse filmvärlden och min egen personliga filmsamling med ännu en högkvalitativ historia som denna gång utspelar i de judiska kretsarna i slutet av 60-talet. Vår antagonist Larry Gopnik (Michael Stuhlbarg) ser hela sitt liv rasa samman utan att han förstår varför.
Larry är fysikprofessor med en förkärlek till avancerade ekvationer och formler eftersom matematik är "the art of the possible". På hemmafronten är det värre. Hans fru (Sari Lennick) vill plötsligt lämna honom för en annan man (Fred Melamed) som på ett velourkusligt sätt försöker intala Larry att det är det rätt. Dottern (Jessica McManus) verkar mest tvätta håret och vill spara pengar till en näsoperation och sonen (Aaron Wolff) är en pårökt slashas som mest vill att pappa Larry ska upp på taket och justera tv-antennen. Till råga på allt bor Larrys märkliga bror Albert (Richard Kind) i huset då han är arbetslös.
Inte nog med det - i skolan är det en koreansk elev som vill muta sig till ett bättre betyg och den lätt rasistiska grannen bredvid Larry planerar att bygga ett båthus som delvis kommer att stå på Larrys tomt.
Allting hopar sig och Larrys liv blir gradigvis allt djävligare, och ingen kan svara varför det blir som det blir.
Vid en första anblick känns "A Serious Man" som en ganska trist film, men det tar inte många minuter innan jag är hopplöst fast i den, detta trots en smått märklig prolog (se Tre saker). Det är så tydlig Coen-känsla i filmen att man nästan kan ta på den. Jag vet inte hur de lyckas sätta sin prägel på en film som de gör, det är kombinationen av dialog och bildspråk som gör det.
Det är en väldigt rolig film på ett subtilt och absurt sätt. Ett tydligt exempel är ett återkommande skämt om en judisk ritual som ingen har en aning om vad det är för något. Ett ypperligt exempel på hur repetativ humor alltid funkar om det görs på rätt sätt, precis som de återkommande betoningarna på namnet Sy Ableman som på enklast möjliga vis berättar vad Sy Ableman är för person och vad folk tycker om honom. En sådan typisk Coen-detalj.
En annan rolig sak i filmen är omständigheterna kring sonen Dannys bar mitzvah som skruvar till det ytterligare. Jag skulle kunna fortsätta att rabbla scener i det eviga för jag gillar verkligen "A Serious Man" och humorn i den. Till skillnad från Coen-brödernas senaste film "Burn After Reading" så är "A Serious Man" betydligt mer direkt. En mycket rolig och sevärd film.
Larry är fysikprofessor med en förkärlek till avancerade ekvationer och formler eftersom matematik är "the art of the possible". På hemmafronten är det värre. Hans fru (Sari Lennick) vill plötsligt lämna honom för en annan man (Fred Melamed) som på ett velourkusligt sätt försöker intala Larry att det är det rätt. Dottern (Jessica McManus) verkar mest tvätta håret och vill spara pengar till en näsoperation och sonen (Aaron Wolff) är en pårökt slashas som mest vill att pappa Larry ska upp på taket och justera tv-antennen. Till råga på allt bor Larrys märkliga bror Albert (Richard Kind) i huset då han är arbetslös.
Inte nog med det - i skolan är det en koreansk elev som vill muta sig till ett bättre betyg och den lätt rasistiska grannen bredvid Larry planerar att bygga ett båthus som delvis kommer att stå på Larrys tomt.
Allting hopar sig och Larrys liv blir gradigvis allt djävligare, och ingen kan svara varför det blir som det blir.
Vid en första anblick känns "A Serious Man" som en ganska trist film, men det tar inte många minuter innan jag är hopplöst fast i den, detta trots en smått märklig prolog (se Tre saker). Det är så tydlig Coen-känsla i filmen att man nästan kan ta på den. Jag vet inte hur de lyckas sätta sin prägel på en film som de gör, det är kombinationen av dialog och bildspråk som gör det.
Det är en väldigt rolig film på ett subtilt och absurt sätt. Ett tydligt exempel är ett återkommande skämt om en judisk ritual som ingen har en aning om vad det är för något. Ett ypperligt exempel på hur repetativ humor alltid funkar om det görs på rätt sätt, precis som de återkommande betoningarna på namnet Sy Ableman som på enklast möjliga vis berättar vad Sy Ableman är för person och vad folk tycker om honom. En sådan typisk Coen-detalj.
En annan rolig sak i filmen är omständigheterna kring sonen Dannys bar mitzvah som skruvar till det ytterligare. Jag skulle kunna fortsätta att rabbla scener i det eviga för jag gillar verkligen "A Serious Man" och humorn i den. Till skillnad från Coen-brödernas senaste film "Burn After Reading" så är "A Serious Man" betydligt mer direkt. En mycket rolig och sevärd film.
EXTRAMATERIALET
Extramaterialet är sparsmakat men kvalitativt och består av två runt kvartslånga featurettes och en liten språkskola.
"Becoming Serious" är en traditionell bakomfilm enligt Coen-modellen - de pratar lite om idéerna, skådespelarna pratar om hur det är att jobba med Coen-bröderna och så vidare. Trevligt och bekant om man sett några tidigare filmer från Joel och Ethan.
"Creating 1967" handlar mer om hur man lyckades återskapa 1967 i platser, miljöer och så vidare. Det pratas mycket om hur 1967 var ett spännande år överallt utom i den judiska världen och att filmen skulle sett helt annorlunda ut om den hade utspelat sig 1969.
"Hebrew and Yiddish for Goys" tar oss igenom några scener i filmen och stannar till vid ord och uttryck på hebriska och jiddish och förklarar dessa för oss icke-judiska (= "goys"). Kul initiativ.
"Becoming Serious" är en traditionell bakomfilm enligt Coen-modellen - de pratar lite om idéerna, skådespelarna pratar om hur det är att jobba med Coen-bröderna och så vidare. Trevligt och bekant om man sett några tidigare filmer från Joel och Ethan.
"Creating 1967" handlar mer om hur man lyckades återskapa 1967 i platser, miljöer och så vidare. Det pratas mycket om hur 1967 var ett spännande år överallt utom i den judiska världen och att filmen skulle sett helt annorlunda ut om den hade utspelat sig 1969.
"Hebrew and Yiddish for Goys" tar oss igenom några scener i filmen och stannar till vid ord och uttryck på hebriska och jiddish och förklarar dessa för oss icke-judiska (= "goys"). Kul initiativ.
TRE SAKER
1. Filmen inleds med än nästan skräckfilmsdoftande prolog som egentligen inte har någon funktion, förutom att sänka stämningen inför resten av filmen.
2. Trots att filmen ska utspela sig 1967 så nämns två rockskivor som släpptes först 1970. En anakronisk miss av Coen-bröderna?
3. Ursprungsidén var att göra en kortfilm om Dannys pårökta bar mitzvah och hans efterföljande möte med rabbin, men det blev en hel film runt den här sekvensen i stället.
2. Trots att filmen ska utspela sig 1967 så nämns två rockskivor som släpptes först 1970. En anakronisk miss av Coen-bröderna?
3. Ursprungsidén var att göra en kortfilm om Dannys pårökta bar mitzvah och hans efterföljande möte med rabbin, men det blev en hel film runt den här sekvensen i stället.
ANDERS JAKOBSON (2010-05-05)