Jean Rollin bjuder på en mardrömsdejt
Iron Rose
Genre: SkräckFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Njutafilms, 2010
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: Anamorfisk widescreen 1.66:1
Ungdomsromantik à la Jean Rollin: Ett ungt par träffas på ett bröllop. De känner inte varandra tidigare, men när han ställer sig upp och med svag, svag röst återger en dikt tittar han bara på henne. Hon märker det och efteråt kommer de överens om att ha en cykeldejt på söndagen.
Cykelfärden går till det mest romantiska av alla ställen - nämligen kyrkogården. Där stuffar de runt lite och hamnar slutligen i en krypta där de har lite mysigt söndagssex (medan en sörjande clown går omkring bland gravarna).
När de gosat klart har det blivit natt och plötsligt är kyrkogården en betydligt läskigare plats och de kan inte hitta ut. Paniken ökar och de börjar bråka med varandra, men allting tar en vändning när hon börjar flumma loss om att "de döda är våra vänner" och en ros gjord av järn får stor betydelse. För killen kan man säga att dejten gått över i rena mardrömmen vid det här laget.
För att vara en Jean Rollin-film är storyn oväntat rak, även om det givetvis förekommer lite ovidkommande klipp som ibland hör till och ibland inte alls. Poängen med den där sörjande clownen är en gåta, även om det var en rätt rolig och kittlande bild. "Iron Rose" stora brist är istället att det händer alldeles för lite. Det är gott om långa utdragna partier som inte har någon större funktion än att bara dryga ut speltiden, och med tanke på att den är runt 80 minuter så har Rollin fått tänja ordentligt.
Skådespelarna är ungefär av den kvalitet man vant sig vid efter ett antal filmer av denna produktiva fransman. Som värst blir det när de ska bråka med varandra, vilket ebbar ut rena buskissekvenserna och i det minst trovärdigt koreograferade slagsmål jag sett. Inte illa.
Men ändå, jag är lite positivt överraskad. Bättre än väntat.
Cykelfärden går till det mest romantiska av alla ställen - nämligen kyrkogården. Där stuffar de runt lite och hamnar slutligen i en krypta där de har lite mysigt söndagssex (medan en sörjande clown går omkring bland gravarna).
När de gosat klart har det blivit natt och plötsligt är kyrkogården en betydligt läskigare plats och de kan inte hitta ut. Paniken ökar och de börjar bråka med varandra, men allting tar en vändning när hon börjar flumma loss om att "de döda är våra vänner" och en ros gjord av järn får stor betydelse. För killen kan man säga att dejten gått över i rena mardrömmen vid det här laget.
För att vara en Jean Rollin-film är storyn oväntat rak, även om det givetvis förekommer lite ovidkommande klipp som ibland hör till och ibland inte alls. Poängen med den där sörjande clownen är en gåta, även om det var en rätt rolig och kittlande bild. "Iron Rose" stora brist är istället att det händer alldeles för lite. Det är gott om långa utdragna partier som inte har någon större funktion än att bara dryga ut speltiden, och med tanke på att den är runt 80 minuter så har Rollin fått tänja ordentligt.
Skådespelarna är ungefär av den kvalitet man vant sig vid efter ett antal filmer av denna produktiva fransman. Som värst blir det när de ska bråka med varandra, vilket ebbar ut rena buskissekvenserna och i det minst trovärdigt koreograferade slagsmål jag sett. Inte illa.
Men ändå, jag är lite positivt överraskad. Bättre än väntat.
EXTRAMATERIALET
Originaltrailer, trailershow och en slideshow. Inte så mycket att orda om förutom att det är kul att det finns med.
TRE SAKER
1. Filmen inleds med en scen på Jean Rollins favoritstrandremsa. Den har varit med i nästan varenda film jag sett av honom.
2. Det blir nästan lite Ed Wood-varning när paret springer runt som yra höns och gravstenar, kors och annat faller omkull bara vid minsta snuddning.
3. Paret får en andra chans att gosa till det, men då ligger de på botten av en öppen grav med gott om kranium och skelettdelar omkring sig. Mys!
2. Det blir nästan lite Ed Wood-varning när paret springer runt som yra höns och gravstenar, kors och annat faller omkull bara vid minsta snuddning.
3. Paret får en andra chans att gosa till det, men då ligger de på botten av en öppen grav med gott om kranium och skelettdelar omkring sig. Mys!
ANDERS JAKOBSON (2010-04-09)