Var god stig in i buren…
Elimination Chamber 2010
Genre: SportFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: TMC, 2010
Ljud: Stereo
Bild: Widescreen
Precis som namnet säger handlar "Elimination Chamber 2010" väldigt mycket om burar och eliminering. I galans första match, som är om WWE-titeln, får vi just allt detta. Matchen tar plats i en specialbur som täcker hela ringen men som dessutom också har en mindre bur i varje hörn av ringen. Där stoppar man in en brottare i varje bur, den här gången John Cena, Ted DiBiasie, Randy Orton och Triple H. Sen stoppar man in ytterligare två brottare i själva ringen, här Kofi Kingston och Shamus som får börja matchen. Sen var femte minut släpps en av de inlåsta brottarna, slumpmässigt ut, och får tillsammans med de eller den som redan finns i ringen kämpa om titeln. Vinner gör man genom uträkning eller att man får sin motståndare att ge upp. Jag gillar formen för matchen och det hela utvecklas till en riktigt bra sammandrabbning, även om det kanske inte var den, i mitt tycke, rätta brottaren som tog hem segern.
Rätt brottare tog dock hem interkontinentalbältet när Drew McIntyre utmanades av Kane. Och trots att dessa två herrar är väldigt olika lyckades de få till en riktigt bra match. McIntyre pushas dessutom rätt hårt i WWE just nu och min gissning är att han kommer att gå rätt långt.
Sen är det dags för de kvinnliga brottarna, WWE:s Divor. Och här kommer vi in i slutet av en turnering där mästarbältet står på spel. Maryse och Gail Kim är de som det gått bäst för och de ska nu göra upp om vem som ska få bära det åtråvärda bältet. Föga förvånande utvecklas dock detta till en tag team-match… som dessutom inte är speciellt intressant.
Galans näst sista drabbning står mellan The Miz och MVP. MVP är utmanaren och Miz den som ska försvara United States-bältet. Miz har dessutom med sig sin nya polare The Big Shaw och MVP har med sig Mark Henry som stöd och naturligtvis leder detta till lite lagom mycket fusk från dessa vänner. Matchen blir dock riktigt underhållande, som det ofta blir när lite lagom fusk är inblandat.
Till sist har man sparat ytterligare en burmatch. Den här gången gäller det tungviktsbältet och CM Punk och R-Truth börjar. I hörnburarna står Rey Mysterio, John Morrison, Chris Jericho och The Undertaker. En ojämn uppsättning kan tyckas men det blir riktigt bra till slut. CM Punk raljerar som vanligt på ett rätt kul sätt och det retar naturligtvis gallfeber på de andra fem. Punk gör det dock väldigt underhållande.
Sammanfattningsvis är "Elimination Chamber 2010" en rätt bra gala och jag måste erkänna att jag gillar burmatcher. De är annorlunda och bjuder på en typ av brottning man inte ser när det är vanliga matcher. Dessutom är det ju kul när det är många stora namn inblandade i matcherna. Klart godkänt alltså.
Rätt brottare tog dock hem interkontinentalbältet när Drew McIntyre utmanades av Kane. Och trots att dessa två herrar är väldigt olika lyckades de få till en riktigt bra match. McIntyre pushas dessutom rätt hårt i WWE just nu och min gissning är att han kommer att gå rätt långt.
Sen är det dags för de kvinnliga brottarna, WWE:s Divor. Och här kommer vi in i slutet av en turnering där mästarbältet står på spel. Maryse och Gail Kim är de som det gått bäst för och de ska nu göra upp om vem som ska få bära det åtråvärda bältet. Föga förvånande utvecklas dock detta till en tag team-match… som dessutom inte är speciellt intressant.
Galans näst sista drabbning står mellan The Miz och MVP. MVP är utmanaren och Miz den som ska försvara United States-bältet. Miz har dessutom med sig sin nya polare The Big Shaw och MVP har med sig Mark Henry som stöd och naturligtvis leder detta till lite lagom mycket fusk från dessa vänner. Matchen blir dock riktigt underhållande, som det ofta blir när lite lagom fusk är inblandat.
Till sist har man sparat ytterligare en burmatch. Den här gången gäller det tungviktsbältet och CM Punk och R-Truth börjar. I hörnburarna står Rey Mysterio, John Morrison, Chris Jericho och The Undertaker. En ojämn uppsättning kan tyckas men det blir riktigt bra till slut. CM Punk raljerar som vanligt på ett rätt kul sätt och det retar naturligtvis gallfeber på de andra fem. Punk gör det dock väldigt underhållande.
Sammanfattningsvis är "Elimination Chamber 2010" en rätt bra gala och jag måste erkänna att jag gillar burmatcher. De är annorlunda och bjuder på en typ av brottning man inte ser när det är vanliga matcher. Dessutom är det ju kul när det är många stora namn inblandade i matcherna. Klart godkänt alltså.
EXTRAMATERIALET
Extramaterialet inleds med en intervju med vinnaren av tungviktsbältet. Vem det avslöjar jag inte men jag kan säga så mycket som att det är en av mina favoriter.
I nästa inslag står återigen vinnaren av tungviktsbältet i centrum. Här konfronteras han av Edge som konstaterar att det är honom vinnaren får möta i WrestleMania 26.
Först vinner Shawn Michaels och The Undertaker vinner pris för deras match på WrestleMania 25 och sen får vi se en desperat Michaels göra vad som helst för att få möta The Undertaker igen. Lite underligt inslag...
I nästa inslag står återigen vinnaren av tungviktsbältet i centrum. Här konfronteras han av Edge som konstaterar att det är honom vinnaren får möta i WrestleMania 26.
Först vinner Shawn Michaels och The Undertaker vinner pris för deras match på WrestleMania 25 och sen får vi se en desperat Michaels göra vad som helst för att få möta The Undertaker igen. Lite underligt inslag...
TRE SAKER
1. Om någon undrar så är det Batista som pryder omslaget.
2. Drew McIntyre börjar jag faktiskt gilla mer och ser nu ut att kunna gå långt. Inte nog med att han plockades in i WWE av självaste bossen Vince McMahon, han är dessutom riktigt bra och har en bra personlighet.
3. CM Punk går från klarhet till klarhet och jag gillar honom mer och mer. Han är enerverande som få men det är just det som gör honom så bra.
2. Drew McIntyre börjar jag faktiskt gilla mer och ser nu ut att kunna gå långt. Inte nog med att han plockades in i WWE av självaste bossen Vince McMahon, han är dessutom riktigt bra och har en bra personlighet.
3. CM Punk går från klarhet till klarhet och jag gillar honom mer och mer. Han är enerverande som få men det är just det som gör honom så bra.
HANS-ÅKE LILJA (2010-06-24)