Stark återkomst i säsong 11
South Park - Säsong 11
Genre: Animerad, TV-serieFormat: DVD, region 2, 3 skivor
Bolag: Pan Vision, 2010
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: 4:3
Det slår liksom aldrig fel. Efter den i mitt tycke väldigt svaga 10:e säsongen kommer "South Park" tillbaka med en extremt underhållande 11:e säsong. Snacka om tillfällig svacka!
Det stora numret här är trippelavsnittet (!) "Imaginationland" som inleder den tredje skivan i boxen. En episk story där terrorister attackerar amerikanernas fantasi och ingen annan än Butters blir den som får rädda mänskligheten när de otäcka fantasierna är på väg att ta över, allt medan Cartman försöker kräva in en mycket speciell skuld från Kyle.
Annars är det största jag plockar med mig från säsongen en rad olika tv- och filmparodier som verkligen är bra gjorda. "24", som jag personligen tycker är urtrist, parodieras in i minsta detalj när en terroristattack misstänks planeras i South Park. Cartman, som blir Jack Bauer-karaktären i storyn, har en minst sagt förfärligt förhörsteknik som inte ens Jack Bauer själv skulle stå emot. Övriga paroider baseras på "300" och "Night of the Living Dead".
Övrigt i säsongen - Stans pappa hamnar i fokus när han droppar "N"-ordet i direktsänd tv, eller när han visar sig vara med i en mystisk påskharesekt, eller när han nästan hamnar i Guiness rekordbok efter att ha - ehum - producerat något väldigt stort. Han är även med när Stan och Kyle visar sig vara överdjävliga på Guitar Hero, vilket leder till ett klassiskt avsnitt som följer mallen för riktiga rockstjärnefilmer med framgång, svek, förfall och försoning.
Jag skulle faktiskt kunna fortsätta och rabbla upp resten av alla avsnitt i säsongen för de är verkligen bra allihopa. Det är bara att hoppas på att kvaliteten fortsätter i den 12:e säsongen.
Det stora numret här är trippelavsnittet (!) "Imaginationland" som inleder den tredje skivan i boxen. En episk story där terrorister attackerar amerikanernas fantasi och ingen annan än Butters blir den som får rädda mänskligheten när de otäcka fantasierna är på väg att ta över, allt medan Cartman försöker kräva in en mycket speciell skuld från Kyle.
Annars är det största jag plockar med mig från säsongen en rad olika tv- och filmparodier som verkligen är bra gjorda. "24", som jag personligen tycker är urtrist, parodieras in i minsta detalj när en terroristattack misstänks planeras i South Park. Cartman, som blir Jack Bauer-karaktären i storyn, har en minst sagt förfärligt förhörsteknik som inte ens Jack Bauer själv skulle stå emot. Övriga paroider baseras på "300" och "Night of the Living Dead".
Övrigt i säsongen - Stans pappa hamnar i fokus när han droppar "N"-ordet i direktsänd tv, eller när han visar sig vara med i en mystisk påskharesekt, eller när han nästan hamnar i Guiness rekordbok efter att ha - ehum - producerat något väldigt stort. Han är även med när Stan och Kyle visar sig vara överdjävliga på Guitar Hero, vilket leder till ett klassiskt avsnitt som följer mallen för riktiga rockstjärnefilmer med framgång, svek, förfall och försoning.
Jag skulle faktiskt kunna fortsätta och rabbla upp resten av alla avsnitt i säsongen för de är verkligen bra allihopa. Det är bara att hoppas på att kvaliteten fortsätter i den 12:e säsongen.
EXTRAMATERIALET
Ingenting.
TRE SAKER
1. "South Park" måste vara en av de få serier där vinjetten förändras lite grann under säsongens gång.
2. Jag gillar att man knyter ihop säsongen med tidigare säsonger - till exempel dyker Al Gore upp när hans favoritmonster faktiskt verkar finnas, vilket var fokus i ett avsnitt i den 10:e säsongen.
3. Ännu mer back to basics blir det i det sista avsnittet där Stan börjar umgås med Wendy igen och det går som det går, och Kenny i gammal hederlig ordning dör, dock utan att någon droppar den klassiska frasen.
2. Jag gillar att man knyter ihop säsongen med tidigare säsonger - till exempel dyker Al Gore upp när hans favoritmonster faktiskt verkar finnas, vilket var fokus i ett avsnitt i den 10:e säsongen.
3. Ännu mer back to basics blir det i det sista avsnittet där Stan börjar umgås med Wendy igen och det går som det går, och Kenny i gammal hederlig ordning dör, dock utan att någon droppar den klassiska frasen.
ANDERS JAKOBSON (2010-03-29)