Sista sucken för Goda Grannar
Goda grannar - Säsong 2 & 3
Genre: Drama, TV-serieFormat: DVD, region 2, 4 skivor
Bolag: Nordisk film, 2010
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: 4:3
Andra dvd-boxen med "Goda Grannar" innehåller både säsong två och tre med två dvd-skivor per säsong. Sammanlagt blev det alltså tre säsonger av succéserien med 48 avsnitt. 1987-89 visades "Goda Grannar" på Svt och den hade cirka tre miljoner tittare per avsnitt. Det är grymt höga siffror, siffror som en sådan här serie aldrig skulle komma upp i dag. Dock erbjöds vi tittare inte alls lika mycket under den här tiden och därför blev det också höga siffror för de svenska serier som producerades.
"Goda Grannar" handlar om människorna i ett hyreshus i centrala Stockholm, jag tippar på Vasastan, deras liv och relationer till varandra. När den andra säsongen inleds är den stora frågan vem som ska köpa hyreshuset, vem som vunnit den stora miljonvinsten i Axels (Per Eggers) tobaksaffär och vad denne tänker göra med pengarna? Iris (Helena Brodin) är utsatt för påtryckningar av Pierre (Peter Dalle) att hon borde sälja sitt café till honom, något hon absolut inte vill. Desirées (Maria af Malmborg) dröm är att öppna ett eget musikcafé och drömmen blir plötsligt verklig då Axel erbjuder henne ekonomiskt stöd. Charlotte (Meg Westergren) är orolig för vad som kan hända om hon inte överlämnar de hemliga militära dokumenten till sin utpressare men också vad som kan hända henne om hennes make Claes (Jan-Olof Strandberg) får reda på vad hon gjort.
"Trots att serien känns lite b och att många av skådespelarna spelar över så har jag efter 24 avsnitt ändå på något vis fastnat. Jag ser fram emot nästa säsong och eftersom första säsongen slutade med en stor cliffhanger kan man ju inte bli annat än supernyfiken på fortsättningen."
Så skrev jag i recensionen av första säsongen och i denna box spelar tyvärr skådespelarna över ännu mer än i första. Det är det som är seriens svaghet, att man inte lagt ner mer energi på att casta skådespelare som upplevs trovärdiga. Alla är givetvis inte dåliga, men när så många spelar över, låter som att de läser innantill eller helt enkelt är pinsamt urusla är det svårt att ta serien på allvar. Allt går dessutom väldigt snabbt fram i handlingen. Hunden Darling blir dräktig och föder bara några dagar senare. Millan (Marika Strand) och Annelie (Åsa Göransson) startar eget företag i en handvändning. Över lag går allt supersnabbt och det gör att det inte går att ta in. Iris är en sjukt irriterande karaktär som man lätt blir vansinnig på i varje avsnitt.
Något som får stort fokus i de här två säsongerna är prat om vikt, om att banta och förlora massa kilon. Visst var det stort fokus på den här biten under 80-talet, och är fortfarande i dag, men det är helt enormt vad det kan bli en så stor medelpunkt på något sådant i en tv-serie. Men man får väl komma ihåg att det är skillnad på att se en serie en gång i veckan mot att se flera avsnitt i rad vid samma tillfälle.
Redan på omslaget till box ett fanns Per Morberg med på bild, men han gjorde dock inte entré förrän i denna box. Han spelar Millans kille och visar sig vara en hejare på att laga mat. Något som så klart i nutid känns lite komiskt eftersom Morberg gör succé som kock på tv. Birgitte Söndergaard spelar servitrisen Maria i några avsnitt och även Maud Hansson som spelar Lina i filmerna om "Emil i Lönneberga" medverkar som servitrisen Märta i några avsnitt. Märta är i stort sett samma karaktär som Lina, vilket gör det hela ganska suspekt, konstigt och inte speciellt roligt. Kan människan bara spela en roll?, tänker jag genast.
Bortsett från alla dåliga saker är det kul med nostalgitrippen man får genom gamla serier. Att chokladasken "Paradis" varit blå har jag inget minne av. Men att "Google" inte fanns 1989 slår mig när det diskuteras saker som man i dag skulle ha sagt "googla det". Men varför fikar tanterna nästan alltid med ytterkläderna och hatten på inne hos Iris i hennes café? Det som händer i serien är allt för ofta alldeles för osannolikt och inte verkligt. Därför är det tur att det här också är den sista boxen av serien och att den inte fick mer än tre säsonger innan den lades ner.
"Goda Grannar" handlar om människorna i ett hyreshus i centrala Stockholm, jag tippar på Vasastan, deras liv och relationer till varandra. När den andra säsongen inleds är den stora frågan vem som ska köpa hyreshuset, vem som vunnit den stora miljonvinsten i Axels (Per Eggers) tobaksaffär och vad denne tänker göra med pengarna? Iris (Helena Brodin) är utsatt för påtryckningar av Pierre (Peter Dalle) att hon borde sälja sitt café till honom, något hon absolut inte vill. Desirées (Maria af Malmborg) dröm är att öppna ett eget musikcafé och drömmen blir plötsligt verklig då Axel erbjuder henne ekonomiskt stöd. Charlotte (Meg Westergren) är orolig för vad som kan hända om hon inte överlämnar de hemliga militära dokumenten till sin utpressare men också vad som kan hända henne om hennes make Claes (Jan-Olof Strandberg) får reda på vad hon gjort.
"Trots att serien känns lite b och att många av skådespelarna spelar över så har jag efter 24 avsnitt ändå på något vis fastnat. Jag ser fram emot nästa säsong och eftersom första säsongen slutade med en stor cliffhanger kan man ju inte bli annat än supernyfiken på fortsättningen."
Så skrev jag i recensionen av första säsongen och i denna box spelar tyvärr skådespelarna över ännu mer än i första. Det är det som är seriens svaghet, att man inte lagt ner mer energi på att casta skådespelare som upplevs trovärdiga. Alla är givetvis inte dåliga, men när så många spelar över, låter som att de läser innantill eller helt enkelt är pinsamt urusla är det svårt att ta serien på allvar. Allt går dessutom väldigt snabbt fram i handlingen. Hunden Darling blir dräktig och föder bara några dagar senare. Millan (Marika Strand) och Annelie (Åsa Göransson) startar eget företag i en handvändning. Över lag går allt supersnabbt och det gör att det inte går att ta in. Iris är en sjukt irriterande karaktär som man lätt blir vansinnig på i varje avsnitt.
Något som får stort fokus i de här två säsongerna är prat om vikt, om att banta och förlora massa kilon. Visst var det stort fokus på den här biten under 80-talet, och är fortfarande i dag, men det är helt enormt vad det kan bli en så stor medelpunkt på något sådant i en tv-serie. Men man får väl komma ihåg att det är skillnad på att se en serie en gång i veckan mot att se flera avsnitt i rad vid samma tillfälle.
Redan på omslaget till box ett fanns Per Morberg med på bild, men han gjorde dock inte entré förrän i denna box. Han spelar Millans kille och visar sig vara en hejare på att laga mat. Något som så klart i nutid känns lite komiskt eftersom Morberg gör succé som kock på tv. Birgitte Söndergaard spelar servitrisen Maria i några avsnitt och även Maud Hansson som spelar Lina i filmerna om "Emil i Lönneberga" medverkar som servitrisen Märta i några avsnitt. Märta är i stort sett samma karaktär som Lina, vilket gör det hela ganska suspekt, konstigt och inte speciellt roligt. Kan människan bara spela en roll?, tänker jag genast.
Bortsett från alla dåliga saker är det kul med nostalgitrippen man får genom gamla serier. Att chokladasken "Paradis" varit blå har jag inget minne av. Men att "Google" inte fanns 1989 slår mig när det diskuteras saker som man i dag skulle ha sagt "googla det". Men varför fikar tanterna nästan alltid med ytterkläderna och hatten på inne hos Iris i hennes café? Det som händer i serien är allt för ofta alldeles för osannolikt och inte verkligt. Därför är det tur att det här också är den sista boxen av serien och att den inte fick mer än tre säsonger innan den lades ner.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Det första avsnittet på boxen, avsnitt 25, inleds med att Helge (Anders Nyström) i en nyinspelning talar om att avsnittet är en vhs-kopia med sämre kvalité än vanligt och dessutom textad. Tydligen var det så att man, när det begav sig, skulle sända avsnittet upptäckte att det hade raderats. Därför tvingades man att sända en textad vhs-kopia och det är den som ännu lever kvar.
2. Det är roligt när Mia (Susanne Barklund) kommer tillbaka från en solsemester och alla utbrister "vad brun du är!". Det komiska ligger i att Mia är lika blek som de andra. Likadant är det när Fru Håkansson varit på Mallorca en vecka. Lika blek som alla andra.
3. När Birgitta (Louise Raeder) kommer ut på gatan utan barnen frågar Helge var hon har barnen. Då svarar Birgitta: De är med Kent (barnens pappa och tillika Lennart Jähkel) han är barnvakt. En pappa är inte barnvakt till sina barn. Urbota korkat uttryck.
2. Det är roligt när Mia (Susanne Barklund) kommer tillbaka från en solsemester och alla utbrister "vad brun du är!". Det komiska ligger i att Mia är lika blek som de andra. Likadant är det när Fru Håkansson varit på Mallorca en vecka. Lika blek som alla andra.
3. När Birgitta (Louise Raeder) kommer ut på gatan utan barnen frågar Helge var hon har barnen. Då svarar Birgitta: De är med Kent (barnens pappa och tillika Lennart Jähkel) han är barnvakt. En pappa är inte barnvakt till sina barn. Urbota korkat uttryck.
MARIA EREMO (2010-04-20)