Spännande för de som inte läst boken
Shutter Island
Genre: ThrillerFormat: Blu-ray, region B, 1 skivor
Bolag: Paramount, 2010
Ljud: DTS HD MA 5.1
Bild: 1080p High Definition 2.35:1
Runt sex år sedan hade jag precis börjat läsa Dennis Lehanes "Patient 67" när någon som redan hade läst den förstörde spänningen med en enkelt ställd fråga, förmodligen ställd helt utan tanke på att den avslöjade hela deckargåtan. Typiskt. Jag läste boken i alla fall, men sedan dess har den där frågan hängt kvar som ett brännmärke och jag kan omöjligen koppla bort den när jag ser Martin Scorseses filmatisering under bokens originaltitel "Shutter Island". Det gör att spänningen inte riktigt finns där för mig, och sannolikt inte heller för alla de andra som läst boken.
Polisen Teddy Daniels (Leonardo DiCaprio) anländer efter en omtumlande båtresa till ön Shutter Island. Här huserar sjukhuset Ashecliffe där livsfarliga patienter vårdas. Egentligen är det ett fängelse, eftersom alla där inne skadat andra, men Dr. Cawley (Ben Kingsley) kallar dem för patienter då han kan erbjuda en vård som faktiskt kan hjälpa dem. Daniels och hans nyblivna kollega Chuck Aule (Mark Ruffalo) har kallats dit för en patient försvunnit under mystiska omständigheter, ur ett rum som varit låst utifrån och med mängder av vårdare utanför. När Daniels undersöker rummet hittar han en lapp med det kryptiska meddelande "The Law of 4. Who is 67?", vilket leder honom till att anta att det finns en hemlig 67:e patient utöver de registrerade 66. Men vem är det?
Ju mer Daniels börjar rota, ju mer snurrig blir historien. Vad är det egentligen som pågår på Shutter Island? Var finns patienten Andrew Laeddis som är skyldig till Daniels frus död och vad är egentligen sanningen om den 67:e patienten?
Filmen blir en smula rörig mitt i med drömsekvenser och hallucinationer, men allting ordnar upp sig mot slutet. Vad jag minns från boken följer filmen sin förlaga väldigt väl och om du inte vore så att jag från start redan vet svaren på de frågor jag nyss spaltade ned så skulle filmupplevelsen bli betydligt starkare än vad den blir.
Martin Scorsese har efter Robert De Niro-åren utsett Leonardo DiCaprio till sin absoluta favoritskådespelare och även om han gör en bra och stabil insats kan jag inte komma ifrån att han känns lite för ung för rollen, utifrån den bild jag fick när jag läste boken. DiCaprio är idag 35 år men känns yngre och rollen känns äldre. Med namn som Mark Ruffalo, Ben Kingsley, Max von Sydow, Ted Levine och Patricia Clarkson backas DiCaprio dock upp ordentligt och det blir en schysst ensemble som ger liv åt karaktärerna.
Bortsett från att filmen inte blir så speciellt spännande för mig som kan historien så är det ändå en snygg och tät thriller som säkert kommer att gå hem mycket bättre hos de som inte kan förlagan. Även om jag kan ha låtit lite negativ i min recension så gillar jag filmen. Upplägget är en klassisk deckargåta av "det slutna rummet"-snitt och upplösningen är oväntad men ändå självklar när alla bitar faller på plats.
Polisen Teddy Daniels (Leonardo DiCaprio) anländer efter en omtumlande båtresa till ön Shutter Island. Här huserar sjukhuset Ashecliffe där livsfarliga patienter vårdas. Egentligen är det ett fängelse, eftersom alla där inne skadat andra, men Dr. Cawley (Ben Kingsley) kallar dem för patienter då han kan erbjuda en vård som faktiskt kan hjälpa dem. Daniels och hans nyblivna kollega Chuck Aule (Mark Ruffalo) har kallats dit för en patient försvunnit under mystiska omständigheter, ur ett rum som varit låst utifrån och med mängder av vårdare utanför. När Daniels undersöker rummet hittar han en lapp med det kryptiska meddelande "The Law of 4. Who is 67?", vilket leder honom till att anta att det finns en hemlig 67:e patient utöver de registrerade 66. Men vem är det?
Ju mer Daniels börjar rota, ju mer snurrig blir historien. Vad är det egentligen som pågår på Shutter Island? Var finns patienten Andrew Laeddis som är skyldig till Daniels frus död och vad är egentligen sanningen om den 67:e patienten?
Filmen blir en smula rörig mitt i med drömsekvenser och hallucinationer, men allting ordnar upp sig mot slutet. Vad jag minns från boken följer filmen sin förlaga väldigt väl och om du inte vore så att jag från start redan vet svaren på de frågor jag nyss spaltade ned så skulle filmupplevelsen bli betydligt starkare än vad den blir.
Martin Scorsese har efter Robert De Niro-åren utsett Leonardo DiCaprio till sin absoluta favoritskådespelare och även om han gör en bra och stabil insats kan jag inte komma ifrån att han känns lite för ung för rollen, utifrån den bild jag fick när jag läste boken. DiCaprio är idag 35 år men känns yngre och rollen känns äldre. Med namn som Mark Ruffalo, Ben Kingsley, Max von Sydow, Ted Levine och Patricia Clarkson backas DiCaprio dock upp ordentligt och det blir en schysst ensemble som ger liv åt karaktärerna.
Bortsett från att filmen inte blir så speciellt spännande för mig som kan historien så är det ändå en snygg och tät thriller som säkert kommer att gå hem mycket bättre hos de som inte kan förlagan. Även om jag kan ha låtit lite negativ i min recension så gillar jag filmen. Upplägget är en klassisk deckargåta av "det slutna rummet"-snitt och upplösningen är oväntad men ändå självklar när alla bitar faller på plats.
EXTRAMATERIALET
Det finns två bakomfilmer som extramaterial, som dock föregås av en varningsskylt om att de avslöjar handlingen i filmen. Detta är inte så vanligt förekommande, men man undrar ju samtidigt vad det är för människor som slår på extramaterialet innan de ser huvudfilmen för första gången?
Dock så får denna varning mig att tänka mig för vad jag nämner om dessa bakomfilmer, speciellt som jag ägnat mycket energi åt att gnälla över hur jag själv fick storyn förstörd i min recension.
Den första bakomfilmen har det klassiska making of-upplägget där Scorsese och skådespelarna pratar om filmen, karaktärerna och storyn. Det nämns även en hel del om ledtrådar och hur de spelade in vissa scener för att man skulle uppfatta dem på ett annat sätt när man ser om filmen. Dennis Lehane är även med och pratar om hur han skrev boken och vilka tankar som födde storyn.
Den andra bakomfilmen behandlar mer den psykatriska biten av storyn och en psykiatriker som medverkade som en sorts expert under inspelningen pratar lite om vad han kunde tillföra och så vidare. Båda filmerna är bra och intressanta.
Dock så får denna varning mig att tänka mig för vad jag nämner om dessa bakomfilmer, speciellt som jag ägnat mycket energi åt att gnälla över hur jag själv fick storyn förstörd i min recension.
Den första bakomfilmen har det klassiska making of-upplägget där Scorsese och skådespelarna pratar om filmen, karaktärerna och storyn. Det nämns även en hel del om ledtrådar och hur de spelade in vissa scener för att man skulle uppfatta dem på ett annat sätt när man ser om filmen. Dennis Lehane är även med och pratar om hur han skrev boken och vilka tankar som födde storyn.
Den andra bakomfilmen behandlar mer den psykatriska biten av storyn och en psykiatriker som medverkade som en sorts expert under inspelningen pratar lite om vad han kunde tillföra och så vidare. Båda filmerna är bra och intressanta.
TRE SAKER
1. Filmen innehåller en del medvetna fel, men samtidigt undrar jag om de oväntat många klaff-fel (t.ex en person har en arm på ett visst sätt ur en vinkel, men inte ur en annan och så klipps det fram och tillbaka) jag noterar verkligen är menade för de fyller inte riktigt någon funktion.
2. I en tidig version av filmen skulle David Fincher regissera och Brad Pitt och Mark Wahlberg göra huvudrollerna.
3. Dennis Lehane har i dagsläget skrivit 10 romaner. Detta är dock den tredje som filmats, de två tidigare var "Mystic River" och "Gone Baby Gone".
2. I en tidig version av filmen skulle David Fincher regissera och Brad Pitt och Mark Wahlberg göra huvudrollerna.
3. Dennis Lehane har i dagsläget skrivit 10 romaner. Detta är dock den tredje som filmats, de två tidigare var "Mystic River" och "Gone Baby Gone".
ANDERS JAKOBSON (2010-06-23)