Klaustrofobisk fransk science fiction
Dante 01
Genre: Science fictionFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Njutafilms, 2010
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 2.35:1
En LA Weekly-recension på omslaget drar referenser till både "Den gröna milen" och "Alien: Resurrection", och jag kan hålla med. Jag tänker i och för sig mer på "Alien³" men jag fattar varför jämförelsen till den fjärde "Alien"-filmen görs - Dominique Pinon gör en roll både i den och i "Dante 01" och filmen regisserades av Jean-Pierre Jeunet som tidigare jobbat ihop med Marc Card som gjort denna franska sci-fi-film från 2008.
Här handlar det om det oerhört vanliga sci-fi-scenariot med en rymdstation på en avlägsen plats och en liten grupp människor som befinner sig där. I det här fallet är rymdstationen fängelset Dante 01, där livsfarliga fångar behandlas, som cirkulerar kring den infernaliskt glödande planeten Dante.
En ny läkare och en ny fånge anländer samtidigt till stationen. Den nya läkaren har med sig ny teknik och idéer som inte riktigt går hem. En av de andra läkarna tror på terapeutiskt arbete medan den nya läkaren vill bota fångarna med nanoteknik där små "agenter" skjuts in i kroppen för att reparera DNA:n. Hur detta skildras visuellt hör inte till det mest imponerande i filmen utan känns mest lite småfånigt.
Den nya fången är av det tysta slaget, men han verkar lida av någon form av smärta. Något är uppenbarligen annorlunda med honom för när kameran filmar ur hans perspektiv så ser han liksom in i folk och ser det onda som han befriar dem från på ett ganska spektakulärt sätt. Dock leder både den nya läkarens teknik och den nya fångens egenskaper till att allting förändras på Dante 01, och kanske inte automatiskt till det bättre.
En liten brist med filmen är att alla 12 skådespelare som är med i filmen har helrakade huvuden och när fångarna har identiska kläder blir det en aning komplicerat att hålla isär alla, speciellt i de lite mer kaotiska scenerna. Men karaktärerna är tillräckligt frammejslade i alla fall vilket gör att "Dante 01" både blir spännande och läcker att se på. Upplägget och miljön känns verkligen "Alien³" vilket jag inte alls ser som något negativt.
I övrigt är filmen så där skönt futuristisk så där så att tekniken som finns i filmen inte känns alltför avlägsen och överdriven och det i kombination med den klaustrofobiska känslan gör den här franska sci-fi-baguetten till riktigt smakrik.
Här handlar det om det oerhört vanliga sci-fi-scenariot med en rymdstation på en avlägsen plats och en liten grupp människor som befinner sig där. I det här fallet är rymdstationen fängelset Dante 01, där livsfarliga fångar behandlas, som cirkulerar kring den infernaliskt glödande planeten Dante.
En ny läkare och en ny fånge anländer samtidigt till stationen. Den nya läkaren har med sig ny teknik och idéer som inte riktigt går hem. En av de andra läkarna tror på terapeutiskt arbete medan den nya läkaren vill bota fångarna med nanoteknik där små "agenter" skjuts in i kroppen för att reparera DNA:n. Hur detta skildras visuellt hör inte till det mest imponerande i filmen utan känns mest lite småfånigt.
Den nya fången är av det tysta slaget, men han verkar lida av någon form av smärta. Något är uppenbarligen annorlunda med honom för när kameran filmar ur hans perspektiv så ser han liksom in i folk och ser det onda som han befriar dem från på ett ganska spektakulärt sätt. Dock leder både den nya läkarens teknik och den nya fångens egenskaper till att allting förändras på Dante 01, och kanske inte automatiskt till det bättre.
En liten brist med filmen är att alla 12 skådespelare som är med i filmen har helrakade huvuden och när fångarna har identiska kläder blir det en aning komplicerat att hålla isär alla, speciellt i de lite mer kaotiska scenerna. Men karaktärerna är tillräckligt frammejslade i alla fall vilket gör att "Dante 01" både blir spännande och läcker att se på. Upplägget och miljön känns verkligen "Alien³" vilket jag inte alls ser som något negativt.
I övrigt är filmen så där skönt futuristisk så där så att tekniken som finns i filmen inte känns alltför avlägsen och överdriven och det i kombination med den klaustrofobiska känslan gör den här franska sci-fi-baguetten till riktigt smakrik.
EXTRAMATERIALET
Utöver ett lass trailers för denna och andra filmer finns det en halvtimmeslång making of där både filmskapare och skådespelare bjuder på sina tankar kring filmen samtidigt som vi får bilder från inspelningarna. Jag gillar att bakomfilmen har ett ganska långsamt och behagligt tempo, lite skönt laid back så där vilket känns trevligt i sammanhanget.
TRE SAKER
1. Legenden om St Göran och draken kan ses som ett motiv i denna film.
2. Slutet påminner en smula om LSD-trippen som avslutade "2001: A space odessey", inte så att det är någon direkt efterapning utan bara i känslan. Regissören Marc Caro hade ett annat slut i åtanke men när budgeten halverades fick det bli det här. Det märks knappast för slutet känns "dyrt".
3. Huvudrollen som den tysta fången spelas av Lambert Wilson som i bakomfilmen pratar sig varm om rollen. I och med att han har väldigt få repliker hänger allting på hans kroppsspråk och han gör onekligen en bra insats.
2. Slutet påminner en smula om LSD-trippen som avslutade "2001: A space odessey", inte så att det är någon direkt efterapning utan bara i känslan. Regissören Marc Caro hade ett annat slut i åtanke men när budgeten halverades fick det bli det här. Det märks knappast för slutet känns "dyrt".
3. Huvudrollen som den tysta fången spelas av Lambert Wilson som i bakomfilmen pratar sig varm om rollen. I och med att han har väldigt få repliker hänger allting på hans kroppsspråk och han gör onekligen en bra insats.
ANDERS JAKOBSON (2010-05-07)