En riktig pärla bland de okända filmerna
Me & Orson Wells
Genre: DramaFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Scanbox, 2010
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 2.35:1
Senaste filmen av Richard Linklater jag såg var den lätt satiriska "Fast food nation" och även om det inte är hans senaste film så är steget ganska långt till "Me & Orson Wells". Men tittar man på Linklaters samlade produktion - (i urval) debuten med den klassiska indiefilmen "Slacker", den sköna 70-talsskildringen "Dazed and Confused", pratdubbeln "Bara en natt"/"Bara en dag" och den underhållande "School of Rock" så finns det ingen riktig linje i hans filmskapande, förutom drivkraften att berätta en bra story.
"Me & Orson Wells" är en bra story. Det är rent av en riktig pärla. Titeln är trist och man blir inte direkt sugen på att se filmen, men när man väl satt på den och kvickt kommit in i den är det bara att njuta. Filmen utspelar sig 1937. Richard (Zac Efron) är en ung skådespelare med drömmen om få vara med om något stort och bli någon. På vinst och förlust tar han sig till teatern Mercury där Orson Wells (Christian McKay) ska sätta upp en modern tolkning av Shakespeares "Julius Ceasar". Richard lyckas imponera på Wells och blir anlitad.
Det är bara en vecka kvar till premiären och det är fullt kaos. Richard kastas in i en värld - Orson Wells värld - där det gäller att förhålla sig till regler som är självklara för de som känner till dem. Det bli en nyttig tid där Richard förälskar sig i Wells assistent Sonja (Claire Danes) och är beredd att kämpa för henne, även om det betyder att han måste ställa sig emot den store Wells. Allt medan premiären närmar sig och "Ceasar" fortfarande är minst sagt kaotisk.
Även om sockersöta tonårsidolen Zac Enfron gör huvudrollen, och dessutom gör den mycket bra, så blir han direkt bortblåst så fort Christian McKay dyker upp i bild. Vem är denna man? Hans resumé är blygsam och innehåller bara okända titlar men skådespelet är kort och gott mästerligt. Om inte filmen hade varit så pass okänd så borde Oscarsnomineringen för bästa manliga biroll varit mer än given.
Jag känner att jag kan alldeles för lite om Orson Wells, men jag gillar den gestaltning jag ser här. Mannen är ju helt vansinnig. Han har ett självförtroende och en självbild av sällan skådat slag, pondus så det räcker och blir över, och förstås en talang utöver det vanliga. Allt detta förmedlar McKay på ett makalöst sätt och jag är djupt imponerad.
Vad som också är kul är att filmen skildrar repetitionerna och slutligen premiären av en teaterföreställning vilket ställer helt andra krav på skådespelarna. Jag ser kanske en teaterföreställning på riktigt för varje 700:e film jag ser och det är ibland lätt att glömma bort att skådespeleri inte bara är det som görs framför filmkameror. Att se skådespelare, som alla troligen har en gedigen teaterbakgrund, i en film som denna ger tyngd åt hantverket.
Apropå hantverket så finns det en liten söt ramhistoria om en flicka (Zoe Kazan) som Richard träffar då och du under filmens gång. Hon är jämnårig och en aspirerande författare och konklusionen de båda kommer fram till är att oavsett vad de kommer att syssla med i framtiden - skrivandet, skådespeleriet, pjäser, musik - så vill de bara vara en del av det. Det är en fin poäng, en hyllning till skapandet och kreativiteten och att vara ung och ha starka drömmar och hela världen framför sig.
Jag gillar det och gillar filmen väldigt mycket.
"Me & Orson Wells" är en bra story. Det är rent av en riktig pärla. Titeln är trist och man blir inte direkt sugen på att se filmen, men när man väl satt på den och kvickt kommit in i den är det bara att njuta. Filmen utspelar sig 1937. Richard (Zac Efron) är en ung skådespelare med drömmen om få vara med om något stort och bli någon. På vinst och förlust tar han sig till teatern Mercury där Orson Wells (Christian McKay) ska sätta upp en modern tolkning av Shakespeares "Julius Ceasar". Richard lyckas imponera på Wells och blir anlitad.
Det är bara en vecka kvar till premiären och det är fullt kaos. Richard kastas in i en värld - Orson Wells värld - där det gäller att förhålla sig till regler som är självklara för de som känner till dem. Det bli en nyttig tid där Richard förälskar sig i Wells assistent Sonja (Claire Danes) och är beredd att kämpa för henne, även om det betyder att han måste ställa sig emot den store Wells. Allt medan premiären närmar sig och "Ceasar" fortfarande är minst sagt kaotisk.
Även om sockersöta tonårsidolen Zac Enfron gör huvudrollen, och dessutom gör den mycket bra, så blir han direkt bortblåst så fort Christian McKay dyker upp i bild. Vem är denna man? Hans resumé är blygsam och innehåller bara okända titlar men skådespelet är kort och gott mästerligt. Om inte filmen hade varit så pass okänd så borde Oscarsnomineringen för bästa manliga biroll varit mer än given.
Jag känner att jag kan alldeles för lite om Orson Wells, men jag gillar den gestaltning jag ser här. Mannen är ju helt vansinnig. Han har ett självförtroende och en självbild av sällan skådat slag, pondus så det räcker och blir över, och förstås en talang utöver det vanliga. Allt detta förmedlar McKay på ett makalöst sätt och jag är djupt imponerad.
Vad som också är kul är att filmen skildrar repetitionerna och slutligen premiären av en teaterföreställning vilket ställer helt andra krav på skådespelarna. Jag ser kanske en teaterföreställning på riktigt för varje 700:e film jag ser och det är ibland lätt att glömma bort att skådespeleri inte bara är det som görs framför filmkameror. Att se skådespelare, som alla troligen har en gedigen teaterbakgrund, i en film som denna ger tyngd åt hantverket.
Apropå hantverket så finns det en liten söt ramhistoria om en flicka (Zoe Kazan) som Richard träffar då och du under filmens gång. Hon är jämnårig och en aspirerande författare och konklusionen de båda kommer fram till är att oavsett vad de kommer att syssla med i framtiden - skrivandet, skådespeleriet, pjäser, musik - så vill de bara vara en del av det. Det är en fin poäng, en hyllning till skapandet och kreativiteten och att vara ung och ha starka drömmar och hela världen framför sig.
Jag gillar det och gillar filmen väldigt mycket.
EXTRAMATERIALET
Som extramaterial finns en kort liten bakomfilm som lyfter fram ungefär det jag lustigt nog påpekat i min recension - Christian McKays insats och hur teaterpjäsen växer fram. Ganska basic och kortfattat, men trevligt och på något sätt lagom för denna film.
TRE SAKER
1. Som ni kan skymta i omslagets nederkant så har filmen fått en otroligt märklig tagline: "Zac is back - hotter than ever!". Förutom att det är otroligt konstigt att ett skådespelarnamn lyfts fram i taglinen så är den även totalt olämplig för den här filmen. Jag skiter i om han är snyggare än någonsin - det är hans skådespeleri som är grejen!
2. Självklart fattar jag att det inte är filmens verkliga tagline, den är nämligen "All's fair in love and theater", men jag stör mig något enormt på den där raden som klämts in på omslaget!
3. Filmen har nominerats till 13 olika priser varav 11 av dessa är för Christian McKays insats. Det säger faktiskt en hel del.
2. Självklart fattar jag att det inte är filmens verkliga tagline, den är nämligen "All's fair in love and theater", men jag stör mig något enormt på den där raden som klämts in på omslaget!
3. Filmen har nominerats till 13 olika priser varav 11 av dessa är för Christian McKays insats. Det säger faktiskt en hel del.
ANDERS JAKOBSON (2010-05-08)