Sann historia utan någon spänning alls
The Alphabet Killer
Genre: ThrillerFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Studio S, 2010
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: Anamorfisk widescreen 1.85:1
"The Alphabet Killer" är baserad på en verklig historia. Det borde göra storyn lite mer spännande och mer benägen att krypa in under skinnet, men det gör den inte. Trots att hela filmen bär på en grå och kall stämning lyckas inte stämningen nå ända fram. Även om det är en thriller är det i stort sett aldrig spännande och det gör mig så klart besviken.
Kommissarie Megan Paige (Eliza Dushku) tar sig an fallet på en mördad tioårig flicka. Flickans för och efternamn har samma begynnelsebokstav som staden hon hittas mördad i. Megan börjar genast se ett samband med namnen och jakten på mördaren får henne hela tiden att ligga på gränsen till nervsammanbrott. Megan ser den döda flickan (längre in i filmen blir det flera flickor) och efter ett sammanbrott får hon diagnosen schizofreni. Två år senare är mördaren fortfarande fri och Megan blir åter igen inblandad i det komplicerade fallet trots sina problem med psyket.
Det största problemet med filmen är att jag inte tar den på allvar. Det är ju i sin tur ganska hemskt eftersom den är baserad på en verklig historia. Eliza Dushku som spelar filmens huvudroll spelar över. Hon ska spela så konstig att det blir alldeles för konstigt. Hennes truliga uppsyn får mig bara att bli irriterad och jag kan inte känna med hennes karaktärs våndor överhuvudtaget. Under hela filmens gång kommer man aldrig riktigt in i Megans polisroll. Allt bara flyter fram och det blir inte spännande.
Jag kommer på mig själv med att inte ens bry mig om vem mördaren är eller att försöka lösa fallet, så där som är vanligt i sådana här filmer. Jag kunde inte bry mig mindre. Ett riktigt dåligt betyg. Storyn är lam och mer spännande än kokande vatten blir det inte.
Kommissarie Megan Paige (Eliza Dushku) tar sig an fallet på en mördad tioårig flicka. Flickans för och efternamn har samma begynnelsebokstav som staden hon hittas mördad i. Megan börjar genast se ett samband med namnen och jakten på mördaren får henne hela tiden att ligga på gränsen till nervsammanbrott. Megan ser den döda flickan (längre in i filmen blir det flera flickor) och efter ett sammanbrott får hon diagnosen schizofreni. Två år senare är mördaren fortfarande fri och Megan blir åter igen inblandad i det komplicerade fallet trots sina problem med psyket.
Det största problemet med filmen är att jag inte tar den på allvar. Det är ju i sin tur ganska hemskt eftersom den är baserad på en verklig historia. Eliza Dushku som spelar filmens huvudroll spelar över. Hon ska spela så konstig att det blir alldeles för konstigt. Hennes truliga uppsyn får mig bara att bli irriterad och jag kan inte känna med hennes karaktärs våndor överhuvudtaget. Under hela filmens gång kommer man aldrig riktigt in i Megans polisroll. Allt bara flyter fram och det blir inte spännande.
Jag kommer på mig själv med att inte ens bry mig om vem mördaren är eller att försöka lösa fallet, så där som är vanligt i sådana här filmer. Jag kunde inte bry mig mindre. Ett riktigt dåligt betyg. Storyn är lam och mer spännande än kokande vatten blir det inte.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Melissa Leo gör en miniroll som mamma till en av de mördade flickorna. Jag önskar att vi hade fått se mer av henne.
2. Att filmen skulle vara i samma anda som "När lammen tystnar" som det påstås på filmens omslag är rent skitsnack. Det finns inte ett uns av den obehagskänslan i den här filmen.
3.Innan sluttexterna får vi veta hur det gått för de inblandade. Det är så klart ett pluspoäng när storyn är en sann historia.
2. Att filmen skulle vara i samma anda som "När lammen tystnar" som det påstås på filmens omslag är rent skitsnack. Det finns inte ett uns av den obehagskänslan i den här filmen.
3.Innan sluttexterna får vi veta hur det gått för de inblandade. Det är så klart ett pluspoäng när storyn är en sann historia.
MARIA EREMO (2010-05-27)