En borrfilm som håller fint efter 12 år
Armageddon
Genre: ActionFormat: Blu-ray, region B, 1 skivor
Bolag: Disney, 2010
Ljud: DTS-HD 5.1
Bild: 1080p High Definition 2.35:1
12 år efter att den gjordes kommer "Armageddon" nu på blu-ray, och jag minns i alla fall den som en film som hade imponerande specialeffekter när den kom och därför är det intressant att se om de fortfarande håller, samtidigt som man njuter av den något osannolika, men underhållande storyn.
Ni minns väl upplägget? En asteroid i Texas storlek är på väg mot jorden i en vansinnig fart och NASA räknar ut att beräknad nedkomst är om 18 dagar. När USA:s president rådfrågar NASA:s chef Dan Truman (Billy Bob Thornton) om vad den tänkbara förödelsen är svarar han "total". Efter att ha stött och blött möjligheterna från alla möjliga vinklar blir lösningen att skicka upp ett team i rymden som helt sonika får landa på asteroiden, borra ett hål i den och dumpa en kärnvapenbomb som ska spränga den i småbitar.
För att utbilda astronauterna i borrningens konstart anlitas världens bästa borrare Harry Stamper (Bruce Willis), men när han får reda på alla detaljer anser han att det är enklare att utbilda hans team till att bli astronauter än vice versa. Teamet är en brokig skara av människor (Will Patton, Steve Buscemi, Owen Wilson, Michael Clarke Duncan, Ken Hudson Campbell) samt supertalangen A.J. Frost (Ben Affleck) som Harry egentligen inte tål och ännu mindre nu när A.J. kärat ned sig i Harrys dotter Grace (Liv Tyler).
Tiden är knapp och uppdraget blir knappast en barnlek utan en insats där hela världen håller andan...
Heja USA! Även om patriotismen inte är överdrivet närvarande så är "Armageddon" en film som gärna sällar sig till "Independence Day" och liknande filmer där amerikaner räddar världen. Asien och halva Paris får stryka med på kuppen, men vad gör väl det när USA klarar sig? Eller... Filmen inleds med att små meteoriter träffar jorden och en av de städer som drabbas värst är New York där World Trace Center-tornen tydligt träffas. Tre år senare var detta något som kablades ut i varenda nyhetskanal som finns så det är faktiskt lite läskigt att se de påhittade bilderna.
I och med det kommer vi faktiskt till min fundering från början av recensionen - håller effekterna? De gör de, faktiskt oväntat bra. Där vissa andra filmer som har 10-15 år på nacken är tydligt daterade när det gäller effekterna, känns "Armageddon" fortfarande fräsch. Att sedan storyn är smått osannolik är en annan femma.
Med svenska ögon är det kul att konstatera att Peter Stormare gör en av sina mest minnesvärda insatser som lappsjuk rysk kosmonaut som ansluter efter halva resan. Stormare har de bästa replikerna och är hur skön som helst. Kemin bland skådespelarna är överlag mycket bra, med Thornton som stabil NASA-chef, Willis som sur och hård pappa och chef, Buscemi som galenpanna och Tyler som go flickvän med skinn på näsan.
Jag har alltid gillat "Armageddon" och i och med att det är Jerry Bruckheimer (producent) och Michael Bay (regissör) som ligger bakom filmen så är det actionsekvenser i massor. Full fart mest hela tiden och de två och en halv timmarna flyger förbi som en asteroid på väg mot jorden.
Ni minns väl upplägget? En asteroid i Texas storlek är på väg mot jorden i en vansinnig fart och NASA räknar ut att beräknad nedkomst är om 18 dagar. När USA:s president rådfrågar NASA:s chef Dan Truman (Billy Bob Thornton) om vad den tänkbara förödelsen är svarar han "total". Efter att ha stött och blött möjligheterna från alla möjliga vinklar blir lösningen att skicka upp ett team i rymden som helt sonika får landa på asteroiden, borra ett hål i den och dumpa en kärnvapenbomb som ska spränga den i småbitar.
För att utbilda astronauterna i borrningens konstart anlitas världens bästa borrare Harry Stamper (Bruce Willis), men när han får reda på alla detaljer anser han att det är enklare att utbilda hans team till att bli astronauter än vice versa. Teamet är en brokig skara av människor (Will Patton, Steve Buscemi, Owen Wilson, Michael Clarke Duncan, Ken Hudson Campbell) samt supertalangen A.J. Frost (Ben Affleck) som Harry egentligen inte tål och ännu mindre nu när A.J. kärat ned sig i Harrys dotter Grace (Liv Tyler).
Tiden är knapp och uppdraget blir knappast en barnlek utan en insats där hela världen håller andan...
Heja USA! Även om patriotismen inte är överdrivet närvarande så är "Armageddon" en film som gärna sällar sig till "Independence Day" och liknande filmer där amerikaner räddar världen. Asien och halva Paris får stryka med på kuppen, men vad gör väl det när USA klarar sig? Eller... Filmen inleds med att små meteoriter träffar jorden och en av de städer som drabbas värst är New York där World Trace Center-tornen tydligt träffas. Tre år senare var detta något som kablades ut i varenda nyhetskanal som finns så det är faktiskt lite läskigt att se de påhittade bilderna.
I och med det kommer vi faktiskt till min fundering från början av recensionen - håller effekterna? De gör de, faktiskt oväntat bra. Där vissa andra filmer som har 10-15 år på nacken är tydligt daterade när det gäller effekterna, känns "Armageddon" fortfarande fräsch. Att sedan storyn är smått osannolik är en annan femma.
Med svenska ögon är det kul att konstatera att Peter Stormare gör en av sina mest minnesvärda insatser som lappsjuk rysk kosmonaut som ansluter efter halva resan. Stormare har de bästa replikerna och är hur skön som helst. Kemin bland skådespelarna är överlag mycket bra, med Thornton som stabil NASA-chef, Willis som sur och hård pappa och chef, Buscemi som galenpanna och Tyler som go flickvän med skinn på näsan.
Jag har alltid gillat "Armageddon" och i och med att det är Jerry Bruckheimer (producent) och Michael Bay (regissör) som ligger bakom filmen så är det actionsekvenser i massor. Full fart mest hela tiden och de två och en halv timmarna flyger förbi som en asteroid på väg mot jorden.
EXTRAMATERIALET
Lite fattigt tyvärr - ett par trailers och Aerosmiths "I don't wanna miss a thing"-video.
TRE SAKER
1. En av manusförfattarna är ingen mindre än J.J. Abrams, Hollywoods wiz kid, trots att han är 44 år nu.
2. I en sekvens filmas Bruce Willis och gänget i slowmotion när de går i sina orangea dräkter mot kameran. Denna scen har replikerats och parodierats i massor av olika sammanhang, till exempel i "The Simpsons" och "Monsters, Inc".
3. Samma år och faktiskt några veckor tidigare kom filmen "Deep Impact" som har en snarlik plott. Det är inte första gången två Hollywood-filmer med liknande storys produceras samtidigt. Ett färskare exempel är "Capote" och "Capote - En iskall mordgåta".
2. I en sekvens filmas Bruce Willis och gänget i slowmotion när de går i sina orangea dräkter mot kameran. Denna scen har replikerats och parodierats i massor av olika sammanhang, till exempel i "The Simpsons" och "Monsters, Inc".
3. Samma år och faktiskt några veckor tidigare kom filmen "Deep Impact" som har en snarlik plott. Det är inte första gången två Hollywood-filmer med liknande storys produceras samtidigt. Ett färskare exempel är "Capote" och "Capote - En iskall mordgåta".
ANDERS JAKOBSON (2010-05-25)