Ett säkert kort
Wallander 25 - Indrivaren
Genre: ThrillerFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: SF, 2010
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Widescreen 1.78:1
"Wallander - Indrivaren" är den näst sista "Wallander"-filmen för den här gången och den 25:e i ordningen totalt med Krister Henriksson i huvudrollen. Trots det, eller kanske på grund av det, är den dessutom faktiskt en av de bättre.
Filmen börjar med att vi får se ett rån som går fel. En kvinna kommer hem medan två inbrottstjuvar håller på att länsa hennes hem. Det blir bråk och hon faller så illa att hon avlider. Pengar och smycken försvinner från hennes lägenhet och hennes före detta sambo, som har spelskulder, blir naturligtvis misstänkt direkt.
Samtidigt är både Pontus och Isabelle (som nu är ett par) färdiga med sin utbildning och redo att lämna Ystad. Pontus ska dock vara kvar ett tag medan Isabelle ska ut och resa, ensam. Anar ni också vägbulor på kärlekens väg?
Isabelles planer omkullkastas dock när hon inser att hon känner den döda kvinnan. Hon tränade på samma kampsportsklubb som Isabelle och Isabelle dras in i utredningen. När den sen leder dem till en ultimate fighting-gala letande efter kvinnans före detta pojkvän och någon ropar "Rebecca?" efter Isabelle, inser man att hon har en hel del förflutet som hon inte berättat om…
Jag gillar "Indrivaren". Den är spännande, det innehåller en hel del action och den är lite ovanlig vad gäller de övriga Wallanderfilmerna. Wallander själv får en lite mer tillbakadragen roll och Isabelle och Pontus tar över rollen som filmens huvudrollsinnehavare. Och de gör det bra.
Pontus ser visserligen ut som en våt katt emellanåt när han surar ihop, men det funkar. Jag tror vi börjat vänja oss med att han är lite purken ibland. Men också Emil Forselius och David Dencik som spelar bröderna Patrik och Leo i filmen gör en strålande insats. Speciellt Dencik är verkligen bra som Leo. Riktigt galen.
Överlag känns "Indrivaren" som en mycket mer sammanhållen film än många av de tidigare. Kanske är det så att det gått lite slentrian i filmserien och att det handlar lite för mycket om Wallander och hans liv vid sidan om själva fallet? Här degraderas Wallander till en birollsfigur och filmen blir bättre… Det tål att tänkas på. Dock är "Indrivaren" definitivt ett säkert kort för oss som gillar Wallander & co., med eller utan Kurt.
Filmen börjar med att vi får se ett rån som går fel. En kvinna kommer hem medan två inbrottstjuvar håller på att länsa hennes hem. Det blir bråk och hon faller så illa att hon avlider. Pengar och smycken försvinner från hennes lägenhet och hennes före detta sambo, som har spelskulder, blir naturligtvis misstänkt direkt.
Samtidigt är både Pontus och Isabelle (som nu är ett par) färdiga med sin utbildning och redo att lämna Ystad. Pontus ska dock vara kvar ett tag medan Isabelle ska ut och resa, ensam. Anar ni också vägbulor på kärlekens väg?
Isabelles planer omkullkastas dock när hon inser att hon känner den döda kvinnan. Hon tränade på samma kampsportsklubb som Isabelle och Isabelle dras in i utredningen. När den sen leder dem till en ultimate fighting-gala letande efter kvinnans före detta pojkvän och någon ropar "Rebecca?" efter Isabelle, inser man att hon har en hel del förflutet som hon inte berättat om…
Jag gillar "Indrivaren". Den är spännande, det innehåller en hel del action och den är lite ovanlig vad gäller de övriga Wallanderfilmerna. Wallander själv får en lite mer tillbakadragen roll och Isabelle och Pontus tar över rollen som filmens huvudrollsinnehavare. Och de gör det bra.
Pontus ser visserligen ut som en våt katt emellanåt när han surar ihop, men det funkar. Jag tror vi börjat vänja oss med att han är lite purken ibland. Men också Emil Forselius och David Dencik som spelar bröderna Patrik och Leo i filmen gör en strålande insats. Speciellt Dencik är verkligen bra som Leo. Riktigt galen.
Överlag känns "Indrivaren" som en mycket mer sammanhållen film än många av de tidigare. Kanske är det så att det gått lite slentrian i filmserien och att det handlar lite för mycket om Wallander och hans liv vid sidan om själva fallet? Här degraderas Wallander till en birollsfigur och filmen blir bättre… Det tål att tänkas på. Dock är "Indrivaren" definitivt ett säkert kort för oss som gillar Wallander & co., med eller utan Kurt.
EXTRAMATERIALET
Den här gången bjuds vi faktiskt på en bakom kulisserna-film. Vi får följa med en av dagarna då scener från boxningsgalan spelades in och även om den inte handlar så värst mycket om hur scenen spelades in är det rätt kul att se. Dessutom får vi som vanligt trailers till alla tidigare filmer samt sista filmen som kommer nästa månad.
TRE SAKER
1. Som sagt kändes "Indrivaren" fräshare än många av de tidigare "Wallander"-filmerna och det är ju inte utan att det är lite synd om det är först nu man lagt i extraväxeln.
2. Vi får en liten sidohistoria om Katarinas dotter och några mobiltelefoner också, men tyvärr känns det spåret rätt onödigt.
3. I en scen gråter Rafael Edholm och… nja… det känns väl sådär äkta…
2. Vi får en liten sidohistoria om Katarinas dotter och några mobiltelefoner också, men tyvärr känns det spåret rätt onödigt.
3. I en scen gråter Rafael Edholm och… nja… det känns väl sådär äkta…
HANS-ÅKE LILJA (2010-06-17)