Inte Hughes eller Candys största stund
Vrålet från vildmarken
Genre: KomediFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Studio S, 2010
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: Anamorfisk widescreen 1.85:1
Uppenbarligen kan man inte lyckas jämt, vilket "Vrålet från vildmarken" är ett ypperligt exempel på. Skriven av John Hughes och med John Candy och Dan Aykroyd i huvudrollerna blir det till slut en komedi som inte är rolig, och den typen av komedier är bland det värsta som finns.
De här tre herrarna har ju meritlistor som rymmer extremt mycket skratt och glädje, även om Candys meritlista slutade 1994 och Hughes 2009 eftersom de båda inte längre är bland oss. Men "Vrålet från vildmarken" är inte deras största stunder.
Lite krasst kan man beskriva filmen som en betydligt sämre variant av Hughes succé "Ett päron till farsa". Candy spelar Chet Ripley som sätter familjen först och därför tar med sig sin fru och sina två söner till en halvtaskig stuga ute i bushen. Det är visserligen semester, men Chets ambition är att ge sina söner samma upplevelse som han fick av sin far, att ge dem ett minne som de i sin tur kan ge till sina barn i framtiden.
Knappt har de installerat sig innan Aykroyd dyker upp som odrägliga svågern Ramon Craig som i sin tur plockat med sig sin familj (frun spelad av Annette Benning i en av sina tidigaste roller) för en överraskningsvisit. Detta är måttligt populärt, speciellt som Ramon tar en enorm plats och gärna pratar om sina ekonomiska framgångar.
Den gemensamma semestern dra igång och Chet gör bort sig i en rad slapstickaktiga scener som mest känns inslängda för att locka till skratt. Men de är inte speciellt roliga och resten av filmen är mer tragisk än komisk. Det är liksom som den inte skruvats till ordentligt. Hughes har glömt de roligaste skämten hemma och skrivit bleka kopior av det som fungerat i andra filmer. Oerhört trist.
I vanlig ordning har Hughes skickligt lyckats skriva scener som tilltalar alla tänkbara deltagare i en filmtittarfamilj. Vuxna, tonåringar och barn, även om det fullt naturligt är mest fokus på de vuxna. Dock tycker jag bäst om den lilla romansen mellan tonårssonen Buck och en tjej från trakten. Hughes hade fingertoppskänsla för ung kärlek och det är nästan så man önskar att detta hade fått lite större plats i filmen.
Mjä, "Vrålet från vildmarken" är ett stolpskott och omslaget - oerhört typiskt för 80-talskomedier - indikerar en mycket roligare film än vad vi faktiskt får. Inte så konstigt eftersom vi inte får en rolig film över huvud taget.
De här tre herrarna har ju meritlistor som rymmer extremt mycket skratt och glädje, även om Candys meritlista slutade 1994 och Hughes 2009 eftersom de båda inte längre är bland oss. Men "Vrålet från vildmarken" är inte deras största stunder.
Lite krasst kan man beskriva filmen som en betydligt sämre variant av Hughes succé "Ett päron till farsa". Candy spelar Chet Ripley som sätter familjen först och därför tar med sig sin fru och sina två söner till en halvtaskig stuga ute i bushen. Det är visserligen semester, men Chets ambition är att ge sina söner samma upplevelse som han fick av sin far, att ge dem ett minne som de i sin tur kan ge till sina barn i framtiden.
Knappt har de installerat sig innan Aykroyd dyker upp som odrägliga svågern Ramon Craig som i sin tur plockat med sig sin familj (frun spelad av Annette Benning i en av sina tidigaste roller) för en överraskningsvisit. Detta är måttligt populärt, speciellt som Ramon tar en enorm plats och gärna pratar om sina ekonomiska framgångar.
Den gemensamma semestern dra igång och Chet gör bort sig i en rad slapstickaktiga scener som mest känns inslängda för att locka till skratt. Men de är inte speciellt roliga och resten av filmen är mer tragisk än komisk. Det är liksom som den inte skruvats till ordentligt. Hughes har glömt de roligaste skämten hemma och skrivit bleka kopior av det som fungerat i andra filmer. Oerhört trist.
I vanlig ordning har Hughes skickligt lyckats skriva scener som tilltalar alla tänkbara deltagare i en filmtittarfamilj. Vuxna, tonåringar och barn, även om det fullt naturligt är mest fokus på de vuxna. Dock tycker jag bäst om den lilla romansen mellan tonårssonen Buck och en tjej från trakten. Hughes hade fingertoppskänsla för ung kärlek och det är nästan så man önskar att detta hade fått lite större plats i filmen.
Mjä, "Vrålet från vildmarken" är ett stolpskott och omslaget - oerhört typiskt för 80-talskomedier - indikerar en mycket roligare film än vad vi faktiskt får. Inte så konstigt eftersom vi inte får en rolig film över huvud taget.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Ett gäng tvättbjörnar terroriserar stugan på nätterna då de gräver loss i soporna. Tvättbjörnarnas tjatter har översatts och fått undertexter, och det är grepp som jag tycker är pinsamt dåligt.
2. Jag är imponerad över de scener som innehåller björnar. En speciellt björn har verkligen en betydande roll i storyn och är mycket välregisserad. 1988 fuskade man inte med datoranimeringar.
3. Filmen dateras av lite olika saker, men främst tänker jag på en rejäl mobiltelefon som Aykroyds karaktär använder. Alltid lika roande.
2. Jag är imponerad över de scener som innehåller björnar. En speciellt björn har verkligen en betydande roll i storyn och är mycket välregisserad. 1988 fuskade man inte med datoranimeringar.
3. Filmen dateras av lite olika saker, men främst tänker jag på en rejäl mobiltelefon som Aykroyds karaktär använder. Alltid lika roande.
ANDERS JAKOBSON (2010-06-29)