Två perfekta & trovärdiga skådespelare
Love Happens
Genre: DramaFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Nordisk film, 2010
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.77:1
En film jag trodde skulle vara en romantisk komedi. Med den förutsättningen blev det lite galet. Hade jag bara läst på filmens omslag att det var ett romantiskt drama hade jag förmodligen inte blivit lika förvånad. Jennifer Aniston och Aaron Eckart gör två bra insatser i en film som är bra men inte mycket mer än så.
"Love Happens" handlar om Burke Ryan (Eckhart) som för tre år sedan förlorade sin fru i en bilolycka. I dag arbetar han med att hjälpa andra människor ur sin sorg och han är en välkänd och omtyckt mogul i USA. Rätt snabbt får vi dock veta att han kanske inte mår så bra som han vill påskina och att han inte är klar med sin egen sorg trots att han hjälper många andra. När Burke besöker Seattle för ett av alla sina föredrag möter han floristen Eloise (Aniston) som är Burkes korrekta uppsyns raka motsats. Eloise är spontan och hennes sätt får Burke att börja ifrågasätta sitt eget liv och leverne.
I inledning av filmen, den allra första scenen, är det riktigt snyggt filmat. Vi får se citroner i en enorm närbild och hela upplägget i början känns coolt. Ett grepp som man inte valt att behålla filmen igenom men det fick i alla fall mig att haja till från start, jag blev helt klart uppmärksam. Filmen bjuder på en hel del bra saker som till exempel när Eckharts karaktär ger Anistons roll en ordentlig avhyvling. En riktigt skön och befriande sådan.
Både Aniston och Eckhart är trovärdiga i sina roller. De känns genuina och jag köper deras prestationer rakt av. Det är absolut inte romantiken mellan dessa två som tar över i filmen, snarare är det mer allvar än romantik.
I en roll ser vi John Carroll Lynch som spelar Harry. Harry har mist sin son och är deltagare på det event Burke ordnar i Seattle. Hans roll får en ganska stor betydelse och han är himla bra. Även om fokus ligger på Aniston och Eckhart gör flera av birollerna avtryck. Martin Sheen är ytterligare ett exempel på en liten men bra insats. Den mannen utstrålar pondus hela han.
"Love Happens" handlar om Burke Ryan (Eckhart) som för tre år sedan förlorade sin fru i en bilolycka. I dag arbetar han med att hjälpa andra människor ur sin sorg och han är en välkänd och omtyckt mogul i USA. Rätt snabbt får vi dock veta att han kanske inte mår så bra som han vill påskina och att han inte är klar med sin egen sorg trots att han hjälper många andra. När Burke besöker Seattle för ett av alla sina föredrag möter han floristen Eloise (Aniston) som är Burkes korrekta uppsyns raka motsats. Eloise är spontan och hennes sätt får Burke att börja ifrågasätta sitt eget liv och leverne.
I inledning av filmen, den allra första scenen, är det riktigt snyggt filmat. Vi får se citroner i en enorm närbild och hela upplägget i början känns coolt. Ett grepp som man inte valt att behålla filmen igenom men det fick i alla fall mig att haja till från start, jag blev helt klart uppmärksam. Filmen bjuder på en hel del bra saker som till exempel när Eckharts karaktär ger Anistons roll en ordentlig avhyvling. En riktigt skön och befriande sådan.
Både Aniston och Eckhart är trovärdiga i sina roller. De känns genuina och jag köper deras prestationer rakt av. Det är absolut inte romantiken mellan dessa två som tar över i filmen, snarare är det mer allvar än romantik.
I en roll ser vi John Carroll Lynch som spelar Harry. Harry har mist sin son och är deltagare på det event Burke ordnar i Seattle. Hans roll får en ganska stor betydelse och han är himla bra. Även om fokus ligger på Aniston och Eckhart gör flera av birollerna avtryck. Martin Sheen är ytterligare ett exempel på en liten men bra insats. Den mannen utstrålar pondus hela han.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Anistons roll har väldigt många fina mössor, hela tiden. Hon passar väldigt bra i dem och det får mig faktiskt att längta lite till hösten när jag ser alla mysiga huvudbonader hon bär.
2. Filmen har en typisk amerikansk applådscen. Det fick mig att skrika "NEJ" rakt ut. Sådant kan jag absolut vara utan, det blir bara pinsamt.
3. Dejten som Burke och Eloise, den Eloise ordnar, har i filmen måste vara en dejt som går till historien. Får jag vara med om en sådan kan jag vara nöjd sedan.
2. Filmen har en typisk amerikansk applådscen. Det fick mig att skrika "NEJ" rakt ut. Sådant kan jag absolut vara utan, det blir bara pinsamt.
3. Dejten som Burke och Eloise, den Eloise ordnar, har i filmen måste vara en dejt som går till historien. Får jag vara med om en sådan kan jag vara nöjd sedan.
MARIA EREMO (2010-07-13)