Inte vad man önskade sig efter ”Lorry”
Persons parfymeri
Genre: Komedi, TV-serieFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Spiderbox, 2010
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: 4:3
Irriterande karaktärer, jobbigt skådespeleri och skämt som enbart grundar sig i missförstånd och fördomar - det var kanske inte vad man längtade efter när den manliga delen av "Lorry"-gänget följde upp sketchshowen och långfilmen "Yrrol" med "Persons parfymeri". Men det var vad vi fick i sex halvtimmes långa avsnitt. Det blev inte mer och det känns inte som någon direkt förlust.
Här spelar Peter Dalle och Claes Månsson halvbröderna Allan och Pierre som ärvt sin gemensamma mammas parfymbutik någonstans i Stockholm. De har anställt ALU:n Errol (Johan Ulvesson) och försöker efter bästa förmåga klara av att driva en butik. Man kan säga att det går trögt för i första avsnittet visar det sig att allihop är rädda för kvinnor, som ju är den huvudsakliga målgruppen i en parfymbutik.
Problemen och förväxlingarna hopar sig i situation efter situation i mitt i smeten står ALU:n Errol som är dummare än en pantad returburk. Nu är Allan och Pierre inte några ljushuvuden heller och har egentligen fullt schå med att stå ut med varandra. Trots släktskapet är de varandras motsatser och kivas så fort det finns möjlighet, och det är typ hela tiden.
Så där fortsätter det i avsnitt efter avsnitt medan kunder (spelade av rätt kända skådespelare) kommer in och ut i butiken. Så småningom får de lite snurr på affären men krånglar med skattemyndigheterna, feminister, bankfolk och så vidare.
Jag såg serien när den gick 1997. Kan inte minnas riktigt om jag såg alla avsnitt, men jag minns den i alla fall, och när jag nu ser om den sitter jag inledningsvis och skruvar på mig. Det är dåligt och jobbigt och jag blir bara irriterad. Men jag fortsätter titta och efter ett tag kommer jag in mer i humorn men det blir aldrig speciellt bra och definitivt ingen storsuccé.
Här spelar Peter Dalle och Claes Månsson halvbröderna Allan och Pierre som ärvt sin gemensamma mammas parfymbutik någonstans i Stockholm. De har anställt ALU:n Errol (Johan Ulvesson) och försöker efter bästa förmåga klara av att driva en butik. Man kan säga att det går trögt för i första avsnittet visar det sig att allihop är rädda för kvinnor, som ju är den huvudsakliga målgruppen i en parfymbutik.
Problemen och förväxlingarna hopar sig i situation efter situation i mitt i smeten står ALU:n Errol som är dummare än en pantad returburk. Nu är Allan och Pierre inte några ljushuvuden heller och har egentligen fullt schå med att stå ut med varandra. Trots släktskapet är de varandras motsatser och kivas så fort det finns möjlighet, och det är typ hela tiden.
Så där fortsätter det i avsnitt efter avsnitt medan kunder (spelade av rätt kända skådespelare) kommer in och ut i butiken. Så småningom får de lite snurr på affären men krånglar med skattemyndigheterna, feminister, bankfolk och så vidare.
Jag såg serien när den gick 1997. Kan inte minnas riktigt om jag såg alla avsnitt, men jag minns den i alla fall, och när jag nu ser om den sitter jag inledningsvis och skruvar på mig. Det är dåligt och jobbigt och jag blir bara irriterad. Men jag fortsätter titta och efter ett tag kommer jag in mer i humorn men det blir aldrig speciellt bra och definitivt ingen storsuccé.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Det finns en undertitel till serien som lyder "Den rosa filmen". Kanske en passning till Krzysztof Kieslowski filmer "Den vita/blå/röda filmen".
2. ALU: Arbetslivsutveckling, en fin gammal arbetsmarknadsåtgärd som höll mig vid liv under 90-talet.
3. Enklaste tänkbara inspelningsplats: två rum och en utsida.
2. ALU: Arbetslivsutveckling, en fin gammal arbetsmarknadsåtgärd som höll mig vid liv under 90-talet.
3. Enklaste tänkbara inspelningsplats: två rum och en utsida.
ANDERS JAKOBSON (2010-07-18)