Extrema regler som inte är så extrema
Extreme Rules 2010
Genre: SportFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: TMC, 2010
Ljud: Stereo
Bild: Anamorfisk widescreen
Även om galans namn antyder att det skulle vara lite våldsammare matcher här än vad det är i vanligare fall är det inte hela sanningen. Det finns några matcher som skulle kunna klassas som aningens hårdare än vi är vana med men jag skulle nog vilja påstå att det mer är ett fränt namn som WWE hittat på. Dock inser jag att direkt efter att jag påstått detta konstaterar att den inledande matchen är en så kallad streetfight. Dock innebär streetfight inte riktigt det som antyds när det används i samband med wrestling. I inledningsmatchen är det Triple H och Shamus som möts och att det gör det i en streetfight innebär att ingen av dem kan diskvalificeras eller räknas ut om de lämnar ringen. De kan i stort sett göra vad de vill utan att det påverkar matchen. Och det märks. Redan innan matchen attackerar Shamus Triple H när denne är på väg ut till ringen. Han hinner inte ens ut så publiken kan se när det händer.
När så den matchen bli inställd kommer The Big Show och Miz ut till ringen istället. Ingen vet riktigt varför då de inte är inbokade för någon match men naturligtvis hindrar inte det dem. Utan någon tvekan har en ny match skapats och Big Show och Miz för först möta John Morrison och R-Truth. Vinnarna där får sen möta MVP och Mark Henry och vinnarna där får sen möta The Hart Dynasty. Vinnarna går hem med tag team-bältet. Så löser man en inställd match inom WWE.
Så långt är galan till belåtenhet även om jag nog trott att det skulle bli match mellan Triple H och Shamus. Istället får vi nu se CM Punk och Rey Mysterio göra upp och här är det inte något bälte som står på spel. Vinner Mysterio måste istället Punk raka av sig håret, vilket han naturligtvis inte vill. Det hela resulterar dock i en riktigt bra match mellan de två.
Nu följer en så kallad strapmatch. Personligen tycker jag att detta är en av de tråkigaste matchformerna WWE har och den här gången är det dessutom två riktigt tråkiga brottare som möts.
En strapmatch går till så att ett gummiband sätts fast med ena änden runt den ena brottarens handled och den andra änden runt den andre brottarens handled. Sen gäller det för brottarna att i tur och ordning slå med den andra handen på alla fyra hörstolparna utan att hans motståndare avbryter honom. Lyckas han vinner han. De som möts är Shad och JTG som båda varit en halva av tag teamet Cryme Tyme men nu alltså blivit ovänner. En riktigt tråkig match med tråkiga brottare.
Därefter utmanar Randy Orton Jack Swagger om världsmästarbältet i en extreme rules-match. Också här får man göra i stort sätt vad man vill utan att riskera att bli diskad och det hela utvecklar sig till en rätt skaplig match där Orton som vanligt är riktigt kul att se för även om han numera är god kan han inte låta bli att vara lite elak mot Swagger.
Sen kommer Shamus ut och utmanar Triple H trots att denne är skadad och kräver att han ska komma ut och brottas eller erkänna sig besegrad. Till slut kommer Triple H, skadad men bestämd, ändå ut och matchen kan börja. Matchen blir sådär men det får ändå ses som en liten seger för Triple H att han, trots skada, kommer ut och ger Shamus en match.
Sen är det dags för galans diva-match och den här gången är det Michelle McCool och Beth Phoenix som gör upp. Och den som redan tyckte att WWE var dåliga på jämställdhet får här mer vatten på sin kvarn. När killarna slåss med stolar och bord får divorna nöja sig med strykbrädor och strykjärn. Matchen blir som vanligt rätt ointressant och mest ett mellanspel till nästa match.
Som tur är följs diva-matchen av två riktigt intressanta matcher. Först ut är Chris Jericho och Edge i en steel cage-match. Här sänks en stålbur ner över ringen och förutom att vinna på uträkning kan man ta sig ur buren, antingen via burdörren eller över kanten. Matchen blir jämn och mycket underhållande. Dessutom är både Jericho och Edge riktigt bra karaktärer och brottare.
Galans höjdpunkt som kommer sen är en match om tungviktsbältet där Cena är mästaren och Batista utmanaren. Cena har redan vunnit bältet av Batista som nu vill ha revansch. Den här gången möts de dock i en last man standing-match där det gäller för brottaren att skada sin motståndare såpass att denne inte kommer upp på benen innan domaren räknat till 10. Matchen böljar fram och tillbaka och kan sluta hur som helt vilket ju är bra. En spektakulär och spännande avlutning på galan.
Totalt sett får man nog anse att årets upplaga av "Extreme rules" ändå får godkänt. Det är långt ifrån årets bästa gala men bjuder ändå på en hel del intressanta matcher och även några överraskningar.
När så den matchen bli inställd kommer The Big Show och Miz ut till ringen istället. Ingen vet riktigt varför då de inte är inbokade för någon match men naturligtvis hindrar inte det dem. Utan någon tvekan har en ny match skapats och Big Show och Miz för först möta John Morrison och R-Truth. Vinnarna där får sen möta MVP och Mark Henry och vinnarna där får sen möta The Hart Dynasty. Vinnarna går hem med tag team-bältet. Så löser man en inställd match inom WWE.
Så långt är galan till belåtenhet även om jag nog trott att det skulle bli match mellan Triple H och Shamus. Istället får vi nu se CM Punk och Rey Mysterio göra upp och här är det inte något bälte som står på spel. Vinner Mysterio måste istället Punk raka av sig håret, vilket han naturligtvis inte vill. Det hela resulterar dock i en riktigt bra match mellan de två.
Nu följer en så kallad strapmatch. Personligen tycker jag att detta är en av de tråkigaste matchformerna WWE har och den här gången är det dessutom två riktigt tråkiga brottare som möts.
En strapmatch går till så att ett gummiband sätts fast med ena änden runt den ena brottarens handled och den andra änden runt den andre brottarens handled. Sen gäller det för brottarna att i tur och ordning slå med den andra handen på alla fyra hörstolparna utan att hans motståndare avbryter honom. Lyckas han vinner han. De som möts är Shad och JTG som båda varit en halva av tag teamet Cryme Tyme men nu alltså blivit ovänner. En riktigt tråkig match med tråkiga brottare.
Därefter utmanar Randy Orton Jack Swagger om världsmästarbältet i en extreme rules-match. Också här får man göra i stort sätt vad man vill utan att riskera att bli diskad och det hela utvecklar sig till en rätt skaplig match där Orton som vanligt är riktigt kul att se för även om han numera är god kan han inte låta bli att vara lite elak mot Swagger.
Sen kommer Shamus ut och utmanar Triple H trots att denne är skadad och kräver att han ska komma ut och brottas eller erkänna sig besegrad. Till slut kommer Triple H, skadad men bestämd, ändå ut och matchen kan börja. Matchen blir sådär men det får ändå ses som en liten seger för Triple H att han, trots skada, kommer ut och ger Shamus en match.
Sen är det dags för galans diva-match och den här gången är det Michelle McCool och Beth Phoenix som gör upp. Och den som redan tyckte att WWE var dåliga på jämställdhet får här mer vatten på sin kvarn. När killarna slåss med stolar och bord får divorna nöja sig med strykbrädor och strykjärn. Matchen blir som vanligt rätt ointressant och mest ett mellanspel till nästa match.
Som tur är följs diva-matchen av två riktigt intressanta matcher. Först ut är Chris Jericho och Edge i en steel cage-match. Här sänks en stålbur ner över ringen och förutom att vinna på uträkning kan man ta sig ur buren, antingen via burdörren eller över kanten. Matchen blir jämn och mycket underhållande. Dessutom är både Jericho och Edge riktigt bra karaktärer och brottare.
Galans höjdpunkt som kommer sen är en match om tungviktsbältet där Cena är mästaren och Batista utmanaren. Cena har redan vunnit bältet av Batista som nu vill ha revansch. Den här gången möts de dock i en last man standing-match där det gäller för brottaren att skada sin motståndare såpass att denne inte kommer upp på benen innan domaren räknat till 10. Matchen böljar fram och tillbaka och kan sluta hur som helt vilket ju är bra. En spektakulär och spännande avlutning på galan.
Totalt sett får man nog anse att årets upplaga av "Extreme rules" ändå får godkänt. Det är långt ifrån årets bästa gala men bjuder ändå på en hel del intressanta matcher och även några överraskningar.
EXTRAMATERIALET
Som extramaterial får vi höra Shawn Michaels ta farväl av wrestlingen, vilket i sig är en otrolig förlust för WWE.
TRE SAKER
1. Det är tur att The Big Show, Miz, John Morrison, R-Truth, MVP, Mark Henry, David Hart Smith och Tyson Kid alla "råkar" finnas till hands när Triple H och Shamus match inte blir av...
2. Last man standing-matcherna måste vara riktigt underhållande att se som publik på plats då de oftast innebär att brottarna hamnar ute bland publiken.
3. Shamus går från klarhet till klarhet och även om jag sagt det tidigare så blir han bara bättre och bättre och roligare och roligare att titta på.
2. Last man standing-matcherna måste vara riktigt underhållande att se som publik på plats då de oftast innebär att brottarna hamnar ute bland publiken.
3. Shamus går från klarhet till klarhet och även om jag sagt det tidigare så blir han bara bättre och bättre och roligare och roligare att titta på.
HANS-ÅKE LILJA (2010-09-22)