Flummigt och försumbart polisdrama
Electra Glide in Blue
Genre: ActionFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Njutafilms, 2010
Ljud: Mono
Bild: Widescreen 2.35:1
MC-polisen Wintergreen glider runt på motorvägen genom Arizona-öknen och ger folk böter. Hans partner, Zipper, föredrar att sitta i skuggan och läsa serietidningar eller trakassera hippies som råkar köra förbi. Uteliggaren Willie leder dem till en stuga där en man begått självmord, men Wintergreen tror snarare att det är ett mord.
Hans stora vilja att lösa mordet leder honom in i mordroteln där han får jobba under kommissarie Poole, som snabbt visar sig vara hyfsat bindgalen. Under brottsundersökningens gång börjar Wintergreen fundera på om jobbet som kriminalpolis är det han egentligen sökt i sitt liv.
Direkt efter att ha sett "Electra Glide In Blue" stod det klart att det var en film att tänka på. Å ena sidan är den en ganska straight-forward deckarhistoria med en död man och en polisutredning. Å andra sidan är det historien om en man och hans kamp för att förstå vem han är och vad han tror på.
Å tredje sidan är det flummig samhällskritik, som varken verkar ha en åsikt eller vilja ge oss en. Både poliser och hippies presenteras som skurkar och offer, med oskyldiga som kommer i kläm och rötägg i båda lägren utan respekt för lag och ordning. Wintergreen balanserar på gränsen och man undrar på vilken sida han kommer att falla.
När jag nu gett filmupplevelsen några dagar att jäsa så måste jag säga att det är inte mycket att lägga på minnet. Det är en hel del utfyllnad med onödiga utsvävningar. Historien är inte helt ointressant, men den slingerkrokiga vägen den tar förstör den. I slutändan blir det bara ett försumbart polisdrama.
Videokvalitén är en blandad påse. Dels är själva filmen okej överförd med bra färger, detaljer och svärta, men DVD:ns videokomprimering är medioker. Stillastående scener faller ibland offer för någon obeslutsam filtrering och digitala artefakter festar loss, och trots en fullt tillräcklig bitrate kan man tydligt se macroblocken i snabba rörelser. Inte referenskvalité direkt.
Omslaget utlovar ett mono-spår, men i själva verket är det ett stereosurroundspår. Det håller sig mest frontcentrerat med viss stereoseparation, mest noterbart i soundtracket.
Hans stora vilja att lösa mordet leder honom in i mordroteln där han får jobba under kommissarie Poole, som snabbt visar sig vara hyfsat bindgalen. Under brottsundersökningens gång börjar Wintergreen fundera på om jobbet som kriminalpolis är det han egentligen sökt i sitt liv.
Direkt efter att ha sett "Electra Glide In Blue" stod det klart att det var en film att tänka på. Å ena sidan är den en ganska straight-forward deckarhistoria med en död man och en polisutredning. Å andra sidan är det historien om en man och hans kamp för att förstå vem han är och vad han tror på.
Å tredje sidan är det flummig samhällskritik, som varken verkar ha en åsikt eller vilja ge oss en. Både poliser och hippies presenteras som skurkar och offer, med oskyldiga som kommer i kläm och rötägg i båda lägren utan respekt för lag och ordning. Wintergreen balanserar på gränsen och man undrar på vilken sida han kommer att falla.
När jag nu gett filmupplevelsen några dagar att jäsa så måste jag säga att det är inte mycket att lägga på minnet. Det är en hel del utfyllnad med onödiga utsvävningar. Historien är inte helt ointressant, men den slingerkrokiga vägen den tar förstör den. I slutändan blir det bara ett försumbart polisdrama.
Videokvalitén är en blandad påse. Dels är själva filmen okej överförd med bra färger, detaljer och svärta, men DVD:ns videokomprimering är medioker. Stillastående scener faller ibland offer för någon obeslutsam filtrering och digitala artefakter festar loss, och trots en fullt tillräcklig bitrate kan man tydligt se macroblocken i snabba rörelser. Inte referenskvalité direkt.
Omslaget utlovar ett mono-spår, men i själva verket är det ett stereosurroundspår. Det håller sig mest frontcentrerat med viss stereoseparation, mest noterbart i soundtracket.
EXTRAMATERIALET
En trailer för filmen. Köper du däremot en utländsk utgåva så ger regissören dig en nio minuter lång introduktion till filmen samt ett kommentarsspår.
Värt att notera är att den amerikanska utgåvan är klippt med hela sjutton filmrutor för att tona ner en nedskjutning och sänka åldersgränsen. I övriga världen barnförbjöd man istället. Denna DVD är förstås oklippt.
Värt att notera är att den amerikanska utgåvan är klippt med hela sjutton filmrutor för att tona ner en nedskjutning och sänka åldersgränsen. I övriga världen barnförbjöd man istället. Denna DVD är förstås oklippt.
TRE SAKER
1. Chicago-sångaren Peter Cetera spelar hippieskurken "Bob Zemko".
2. Verklighetens Bob Zemko spelar "The Beard".
3. En 32-årig Nick Nolte blinkar förbi i en av sina första roller som "Hippie kid".
2. Verklighetens Bob Zemko spelar "The Beard".
3. En 32-årig Nick Nolte blinkar förbi i en av sina första roller som "Hippie kid".
HENRIK ANDERSSON (2010-08-26)