Hjälten som jagades av djävulen
Solomon Kane
Genre: ÄventyrFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Nordisk film, 2010
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 2.35:1
I inledningen av "Solomon Kane" är titelfiguren (James Purefoy) en blodtörstig krigare som jämställer sig själv med djävulen, men efter att ha stött på en figur som kallar sig "djävulens lieman" blir han varse om att hans väg är stakad rätt ned i helvetet. Ingen vidare framtid, tycker Kane och flyr fältet, varpå liemannen förbannar honom och säger att om han någonsin dödar igen kommer djävulen och tar honom. Kane tvingas sadla om till ett fridfullt liv och hålla sig borta från trubbel.
Okej, bildlikt talat träffar han djävulens lieman? Nej, bokstavligen – redan i öppningsscenerna etableras ett övernaturligt inslag i denna episka äventyrsaction med riktigt coola demonspöken som är inkapslade i speglar. Kombinationen av en svärdsvingande och långhårig krigare och övernaturliga varelser är inte alls så dum.
Något år senare ombeds Kane att lämna det kloster han vistats på för att återvända till sina hemtrakter och möjligen återförenas med sin far (Max Von Sydow) som förkastade honom när han var olydig som barn. Motvilligt ger sig Kane iväg och efter att ha blivit överfallen av några skurkar blir han omhändertagen av familjen Crowthorn som ser till att han får läka sina sår och återfå krafterna. I familjen finns det så klart en yngre kvinna (Rachel Hurd-Wood) som Kane får ett öga till.
När familjen sedan överfalls av skurkar ledda av en lätt demonisk maskerad man som verkar under trollkarlen Malachi (Jason Flemyng) med direkt koppling till djävulen, tvingas Kane förstås att släppa på sitt löfte om ett fredligt liv och slafsa loss på skurkar i parti och minut, även om det betyder att han nu enligt förbannelsen ska plockas av djävulen. Han lyckas dock inte rädda den unga kvinnan som rövas bort, och Kane lovar att rädda henne, något som kan göra att förbannelsen upphävs.
Nog känns det lite serietidning över den här storyn och visst är det delvis så. Solomon Kane är en karaktär påhittad av Robert E. Howard 1928. Howard, som även hittade på Conan Barbaren, skrev en rad historier och poem om den puristiska krigaren vars uppgift är att möta och besegra världens ondska, en roll han får när den här filmen är slut (vilket inte är någon spoiler – hjälten överlever alltid). På 70-80-talet gav Marvel ut serieäventyr med Kane och nu har han alltså blivit filmad.
Det här är en sådan film som känns både bra och B på samma gång. Rent generellt gillar jag episka äventyr av det här slaget, och att det finns övernaturliga inslag inbakade är en cool bonus som ger filmen en lite unik känsla. Samtidigt finns det saker som känns B. Jag har svåra problem med James Purefoy i huvudrollen. Han ser ut som en blandning av Viggo Mortensens Aragon och Hugh Jackmans Van Helsing, men pratar på samma högtravande sätt som David Wenham (Faramir i "Sagan om ringen" och berättaren Dilos i "300"). Det är en så pass liten sak i helheten, men jag får spasmer så fort Purefoy öppnar munnen för allt han säger låter irriterande pretentiöst och jobbigt.
Storymässigt finns det även lite brister. Det är inte ett speciellt originellt upplägg när en man tvingas ge upp sitt fredliga leverne för att börja röja loss igen, och tidigt i filmen får vi några flashbacks som känns smått meningslösa, men när de senare får sin förklaring så är poängen inte helt tillfredsställande.
Men i sin helhet gillar jag filmen. Specialeffekterna är riktigt bra, speciellt som filmen gjorts på en aningens knappare budget än vad som är brukligt och det är fina actionsekvenser där kroppsdelar flyger i luften. Lite av en brutal matiné faktiskt och det är inte dumt alls.
Okej, bildlikt talat träffar han djävulens lieman? Nej, bokstavligen – redan i öppningsscenerna etableras ett övernaturligt inslag i denna episka äventyrsaction med riktigt coola demonspöken som är inkapslade i speglar. Kombinationen av en svärdsvingande och långhårig krigare och övernaturliga varelser är inte alls så dum.
Något år senare ombeds Kane att lämna det kloster han vistats på för att återvända till sina hemtrakter och möjligen återförenas med sin far (Max Von Sydow) som förkastade honom när han var olydig som barn. Motvilligt ger sig Kane iväg och efter att ha blivit överfallen av några skurkar blir han omhändertagen av familjen Crowthorn som ser till att han får läka sina sår och återfå krafterna. I familjen finns det så klart en yngre kvinna (Rachel Hurd-Wood) som Kane får ett öga till.
När familjen sedan överfalls av skurkar ledda av en lätt demonisk maskerad man som verkar under trollkarlen Malachi (Jason Flemyng) med direkt koppling till djävulen, tvingas Kane förstås att släppa på sitt löfte om ett fredligt liv och slafsa loss på skurkar i parti och minut, även om det betyder att han nu enligt förbannelsen ska plockas av djävulen. Han lyckas dock inte rädda den unga kvinnan som rövas bort, och Kane lovar att rädda henne, något som kan göra att förbannelsen upphävs.
Nog känns det lite serietidning över den här storyn och visst är det delvis så. Solomon Kane är en karaktär påhittad av Robert E. Howard 1928. Howard, som även hittade på Conan Barbaren, skrev en rad historier och poem om den puristiska krigaren vars uppgift är att möta och besegra världens ondska, en roll han får när den här filmen är slut (vilket inte är någon spoiler – hjälten överlever alltid). På 70-80-talet gav Marvel ut serieäventyr med Kane och nu har han alltså blivit filmad.
Det här är en sådan film som känns både bra och B på samma gång. Rent generellt gillar jag episka äventyr av det här slaget, och att det finns övernaturliga inslag inbakade är en cool bonus som ger filmen en lite unik känsla. Samtidigt finns det saker som känns B. Jag har svåra problem med James Purefoy i huvudrollen. Han ser ut som en blandning av Viggo Mortensens Aragon och Hugh Jackmans Van Helsing, men pratar på samma högtravande sätt som David Wenham (Faramir i "Sagan om ringen" och berättaren Dilos i "300"). Det är en så pass liten sak i helheten, men jag får spasmer så fort Purefoy öppnar munnen för allt han säger låter irriterande pretentiöst och jobbigt.
Storymässigt finns det även lite brister. Det är inte ett speciellt originellt upplägg när en man tvingas ge upp sitt fredliga leverne för att börja röja loss igen, och tidigt i filmen får vi några flashbacks som känns smått meningslösa, men när de senare får sin förklaring så är poängen inte helt tillfredsställande.
Men i sin helhet gillar jag filmen. Specialeffekterna är riktigt bra, speciellt som filmen gjorts på en aningens knappare budget än vad som är brukligt och det är fina actionsekvenser där kroppsdelar flyger i luften. Lite av en brutal matiné faktiskt och det är inte dumt alls.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Det är delvis svenskar som ligger bakom filmen. Paradox Entertainment, som enligt egen uppgift är "ett rättighetsbolag som utvecklar och licensierar främst karaktärsbaserade immateriella rättigheter, skyddade genom upphovsrätt och varumärkesskydd", har rättigheterna till karaktären Solomon Kane och även Conan som också kommer i en ny filmad version snart. Det är ju lite roligt faktiskt.
2. Det är tänkt att det ska bli en trilogi om Solomon Kane, så fler filmer är planerade.
3. Mot slutet av filmen dyker det upp en glödande elddemon som är riktigt häftig. Bra design, men den slår så klart inte av alla tiders bästa elddemon: Balrog i "Sagan om ringen".
2. Det är tänkt att det ska bli en trilogi om Solomon Kane, så fler filmer är planerade.
3. Mot slutet av filmen dyker det upp en glödande elddemon som är riktigt häftig. Bra design, men den slår så klart inte av alla tiders bästa elddemon: Balrog i "Sagan om ringen".
ANDERS JAKOBSON (2010-08-21)