Väldigt mycket sorg och trasiga själar
Remember me
Genre: DramaFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Nordisk film, 2010
Ljud: Dolby Digital 5.1, DTS 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.85:1
1991. En elvaårig flicka står i tunnelbanan med sin mamma. När tåget kommer in blir mamman rånad och strax därefter avrättad, mitt framför sin dotter. Flickans pappa, som är på polis, anländer till brottsplatsen strax därefter och tar med sig sin chockade dotter hem.
Tio år senare, 2001. Vi får lära känna Tyler (Robert Pattinson) som snart ska fylla 22 år. Han har en lillasyster Caroline (Ruby Jerins), skilda föräldrar (Pierce Brosnan och Lena Olin) och en rumskompis som heter Aidan (Tate Ellington). I ett tidigt skede får vi veta att familjen förlorat en närstående vid namn Michael och alla i familjen är mer eller mindre trasiga med en dålig relation mellan varandra. Framför allt relationen mellan Tyler och hans pappa. Tyler är riktigt självdestruktiv och ganska svinig mot alla utom sin älskade syster. I skolan möter han Ally (Emilie de Ravin) och de börjar dejta av en speciell anledning. Ally är den unga flickan som förlorade sin mamma tio år tidigare och hon lever tillsammans med sin pappa (Chris Cooper) en man som ännu inte kommit över att hans fru blivit mördad. Både Tyler och Ally bär på hemligheter och deras kärlek ställs hela tiden på prov.
Till en början är det ganska förvirrande med alla namn och personer. Det är faktiskt svårt att hänga med och jag får försöka att bara glida och inte tänka för mycket. När det till slut släpper blir det lite annat. Dock är filmen väldigt seg den första timmen, men sedan rycker den upp sig rejält och de sista 45 minuterna är riktigt bra. Filmen är ju helt klart ett drama, det råder det aldrig något tvivel om. Men det blir aldrig så där typiskt amerikanskt som filmer ibland kan bli. Den håller sig över ytan och gottar inte ner sig för mycket i det hemska. Men visst berör den ändå. Särskilt lillasystern Caroline gör en rolltolkning som inte lämnar någon tittare utan känslor. Att småtjejer kan vara grymt elaka mot varandra vet vi sedan tidigare och i den här filmen blir det extra tydligt, igen.
Pierce Brosnan gör en jävligt känslokall och svinig pappa. Han gör det otroligt bra. Det gör även Chris Cooper som den desperata och sorgsna pappan som tar ut all sin vrede på fel personer och vid fel tillfällen. Det här är en lite annorlunda kärleksfilm som är ganska tung och djup. Pattinson imponerar, De Ravin likaså och det är väl just skådespelarna som lyfter hela filmen. Olin gör en ganska menlös mamma och hon känns lite som ett våp utan ryggrad mellan varven. Aidan är en skön lirare med många roliga kommentarer, det är helt klart han som står för det lilla roliga i berättelsen.
Under hela filmen undrar jag varför den tvunget ska utspela sig 2001. Det får jag till slut svar på och då blir filmen helt plötsligt ännu bättre. En film med flera trasiga själar som aldrig verkar få leva ett helt lyckligt liv utan att det ska kantas av sorg.
Tio år senare, 2001. Vi får lära känna Tyler (Robert Pattinson) som snart ska fylla 22 år. Han har en lillasyster Caroline (Ruby Jerins), skilda föräldrar (Pierce Brosnan och Lena Olin) och en rumskompis som heter Aidan (Tate Ellington). I ett tidigt skede får vi veta att familjen förlorat en närstående vid namn Michael och alla i familjen är mer eller mindre trasiga med en dålig relation mellan varandra. Framför allt relationen mellan Tyler och hans pappa. Tyler är riktigt självdestruktiv och ganska svinig mot alla utom sin älskade syster. I skolan möter han Ally (Emilie de Ravin) och de börjar dejta av en speciell anledning. Ally är den unga flickan som förlorade sin mamma tio år tidigare och hon lever tillsammans med sin pappa (Chris Cooper) en man som ännu inte kommit över att hans fru blivit mördad. Både Tyler och Ally bär på hemligheter och deras kärlek ställs hela tiden på prov.
Till en början är det ganska förvirrande med alla namn och personer. Det är faktiskt svårt att hänga med och jag får försöka att bara glida och inte tänka för mycket. När det till slut släpper blir det lite annat. Dock är filmen väldigt seg den första timmen, men sedan rycker den upp sig rejält och de sista 45 minuterna är riktigt bra. Filmen är ju helt klart ett drama, det råder det aldrig något tvivel om. Men det blir aldrig så där typiskt amerikanskt som filmer ibland kan bli. Den håller sig över ytan och gottar inte ner sig för mycket i det hemska. Men visst berör den ändå. Särskilt lillasystern Caroline gör en rolltolkning som inte lämnar någon tittare utan känslor. Att småtjejer kan vara grymt elaka mot varandra vet vi sedan tidigare och i den här filmen blir det extra tydligt, igen.
Pierce Brosnan gör en jävligt känslokall och svinig pappa. Han gör det otroligt bra. Det gör även Chris Cooper som den desperata och sorgsna pappan som tar ut all sin vrede på fel personer och vid fel tillfällen. Det här är en lite annorlunda kärleksfilm som är ganska tung och djup. Pattinson imponerar, De Ravin likaså och det är väl just skådespelarna som lyfter hela filmen. Olin gör en ganska menlös mamma och hon känns lite som ett våp utan ryggrad mellan varven. Aidan är en skön lirare med många roliga kommentarer, det är helt klart han som står för det lilla roliga i berättelsen.
Under hela filmen undrar jag varför den tvunget ska utspela sig 2001. Det får jag till slut svar på och då blir filmen helt plötsligt ännu bättre. En film med flera trasiga själar som aldrig verkar få leva ett helt lyckligt liv utan att det ska kantas av sorg.
EXTRAMATERIALET
Vi får intervjuer, både med filmens skapare och de medverkande skådespelarna, om hur arbetet att spela in tillsammans var och tankarna kring manus och regi. Då en stor grej i filmen avslöjas, och pratas en del om i extramaterialet, vill jag inte berätta för mycket. Men se extramaterialet efter filmen för att inte förstöra filmupplevelsen. Pattinson berättar bland annat om hur karaktären Tyler är hans första roll som en normal kille. Alla verkar väldigt nöjda med slutresultatet. Men det är klart, det vore konstigt om någon i sällskapet kritiserade filmen. Jag saknar dock Ruby Jerins i intervjuerna.
TRE SAKER
1. Ruby Jerins som spelar lillasystern påminner mig så otroligt mycket om Mara Wilson så att jag länge tror att de kanske är syskon.
2. Robert Pattinson är executive producer till filmen.
3. De som är sugna på att få se Pattinson i en riktig sexscen, eftersom den inte kommit i "Twilight" eller "New moon", kan vara lugna. Här får vi det.
2. Robert Pattinson är executive producer till filmen.
3. De som är sugna på att få se Pattinson i en riktig sexscen, eftersom den inte kommit i "Twilight" eller "New moon", kan vara lugna. Här får vi det.
MARIA EREMO (2010-08-27)