Fortsatt bra även om slutet dippar lite
True Blood - Säsong 2
Genre: Drama, TV-serieFormat: DVD, region 2, 5 skivor
Bolag: Warner Bros., 2010
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk Widescreen 1.78:1
Säsong 2 av "True Blood" tar vid precis där den första slutar. Vi ser Sookie och Tara hitta kvinnan i bilen utanför Merlotte’s, död och med hjärtat utslitet. Ett dåd som ingen människa kan ha utfört. Vi får förklaringen lite längre in i säsongen men första halvan handlar mer om Sookie och Bill och deras relation. Bill har dessutom fått en färsk vampyr på halsen. Detta efter att han tvingats göra Jessica som hon heter till vampyr för att betala tillbaka vad han kostat vampyrsamhället när han dödade Long Shadow. Jessica ska nu bo hos Bill och det blir allt annat än lätt för honom. Hon är från idag och han är nästan 200 år gammal. Som gjort för konflikter.
Sookie står även hon i skuld och det till Eric. Han kräver in sin skuld när han behöver hjälp med att veta vad folk tänker. Sookie kan ju som bekant läsa andras tankar. Sookies förmåga kommer till nytta när hon ska ta sig in på Fellowship of the suns kyrka för att se om Erics skapare sitter fången där. Eric har dock en baktanke med Sookie och även om Bill vet om detta kan han inget göra åt det då Eric är hans sheriff. Även här är det upplagt för konflikter och intriger.
Samtidigt som allt detta händer kommer en Menad till Bon Temps. Vad en Menad är förklaras inte riktigt men det är hon som ligger bakom morden och hon får dessutom innevånarna i staden att bete sig minst sagt underligt. Denna story berättas framförallt i de sista fyra avsnitten och det är inte utan att jag tycker serien dippar lite då för även om serien innehåller vampyrer och shapeshifters (folk som kan förvandla sig till en annan varelse) så blir detta med Menad lite för mycket. Framförallt för att hon förtrollar innevånarna till något som mest liknar karikatyrer av sina forna jag. Karikatyrer som lite för humoristiska för att jag ska gilla det.
Något som jag däremot gillar starkt med "True Blood" är skådespelarna. De gör alla underbara insatser och även om det är Anna Paquin (Sookie) och Stephen Moyer (Bill) som har huvudrollerna är jag nog mest imponerad av vår egen Alexander Skarsgård i rollen som Eric. Han ser grym ut och hans engelska är oklanderlig. Att han sen pratar svenska med sina vampyrkollegor emellanåt gör inte det hela sämre. Han har här också, precis som jag förutspådde efter att jag sett säsong 1, fått en mycket större roll. Han är helt klart nummer tre i huvudrollsordningen nu.
Handlingen är som sagt riktigt bra den också även om det spårar ur lite i de sista avsnitten. Manuset känns välskrivet och genomtänkt. Specialeffekterna är också riktigt bra, både huggtandsutfällning, snabba vampyrrörelser och annat ser välgjort och trovärdigt ut. Det är bara att konstatera att HBO fått ytterligare en lyckad säsong att lägga till handlingarna nu när vi blickar fram mot säsong tre som just avslutades i USA.
Sookie står även hon i skuld och det till Eric. Han kräver in sin skuld när han behöver hjälp med att veta vad folk tänker. Sookie kan ju som bekant läsa andras tankar. Sookies förmåga kommer till nytta när hon ska ta sig in på Fellowship of the suns kyrka för att se om Erics skapare sitter fången där. Eric har dock en baktanke med Sookie och även om Bill vet om detta kan han inget göra åt det då Eric är hans sheriff. Även här är det upplagt för konflikter och intriger.
Samtidigt som allt detta händer kommer en Menad till Bon Temps. Vad en Menad är förklaras inte riktigt men det är hon som ligger bakom morden och hon får dessutom innevånarna i staden att bete sig minst sagt underligt. Denna story berättas framförallt i de sista fyra avsnitten och det är inte utan att jag tycker serien dippar lite då för även om serien innehåller vampyrer och shapeshifters (folk som kan förvandla sig till en annan varelse) så blir detta med Menad lite för mycket. Framförallt för att hon förtrollar innevånarna till något som mest liknar karikatyrer av sina forna jag. Karikatyrer som lite för humoristiska för att jag ska gilla det.
Något som jag däremot gillar starkt med "True Blood" är skådespelarna. De gör alla underbara insatser och även om det är Anna Paquin (Sookie) och Stephen Moyer (Bill) som har huvudrollerna är jag nog mest imponerad av vår egen Alexander Skarsgård i rollen som Eric. Han ser grym ut och hans engelska är oklanderlig. Att han sen pratar svenska med sina vampyrkollegor emellanåt gör inte det hela sämre. Han har här också, precis som jag förutspådde efter att jag sett säsong 1, fått en mycket större roll. Han är helt klart nummer tre i huvudrollsordningen nu.
Handlingen är som sagt riktigt bra den också även om det spårar ur lite i de sista avsnitten. Manuset känns välskrivet och genomtänkt. Specialeffekterna är också riktigt bra, både huggtandsutfällning, snabba vampyrrörelser och annat ser välgjort och trovärdigt ut. Det är bara att konstatera att HBO fått ytterligare en lyckad säsong att lägga till handlingarna nu när vi blickar fram mot säsong tre som just avslutades i USA.
EXTRAMATERIALET
Förutom ett gäng kommentarspår får vi två fejkdokumentärer. En som är ett nyhetsprogram med fokus på vampyrernas roll i samhället och ett gäng reklamsnuttar för Fellowship of the sun och deras kyrka. Rätt kul att se men jag hade med glädje tagit emot en dokumentär om hur serien spelades in samt lite intervjuer med skådespelarna.
TRE SAKER
1. Det talas en hel del svenska i serien och bortser man från Alexander Skarsgård lyckas de andra sådär med att få till det svenska uttalet.
2. Serien innehåller ovanligt många sexscener för att vara en TV-serie.
3. Vi får en hel del bakgrundshistorier under säsongen. Framförallt när det gäller Bill och Eric vilket känns mycket motiverat.
2. Serien innehåller ovanligt många sexscener för att vara en TV-serie.
3. Vi får en hel del bakgrundshistorier under säsongen. Framförallt när det gäller Bill och Eric vilket känns mycket motiverat.
HANS-ÅKE LILJA (2010-08-30)