Inspirerande och hoppfullt av Eastwood
Invictus - De oövervinneliga
Genre: DramaFormat: Blu-ray, region B, 1 skivor
Bolag: Warner Bros., 2010
Ljud: DTS-HD MA 5.1
Bild: 1080p High Definition 2.35:1
Sällan har en film känts så gjord speciellt för Oscarsgalan. Vi har en verklighetsbaserad skildring av en de mest kända politiska ledarna genom tiderna i hans strävan efter att ena ett splittrat land och samtidigt en heroisk sporthistoria där det omöjliga händer. Men det blev "bara" nomineringar för de två huvudrollsinnehavarna Morgan Freeman och Matt Damon.
Freeman spelar Nelson Mandela. Året är 1994, fyra år efter han släpptes från sin nästan 30-åriga fängelsevistelse på Robben Island. Mandela har nu blivit vald till president och har ett tufft arbete framför sig. Redan första dagen får han övertala de vita medarbetare som jobbade för den förra regeringen att stanna kvar om de vill vara med och göra skillnad i landet. Ett av Mandelas första publika framträdanden är vid en rugbymatch med det Sydafrikanska landslaget, populärt kallat Springboks. Laget använder fortfarande den gamla regimens färger och är så sammankopplat med Apartheid att de svarta rugbyfansen hejar på motståndarlaget. Laget leds av kapten François Pienaar (Damon) och det går inte speciellt bra för dem, och vad värre är, är att om ett år ska Sydafrika vara värd för rugby-VM.
Mandela inser att rugbylaget, liksom han jobbar i motvind, och att det finns paralleller. Om laget kan få framgång och samtidigt vinna hela Sydafrikas hjärta så är det ett viktigt steg på vägen, så han kallar till sig kapten Pienaar för ett inspirerande samtal. Folk runt Mandela tycker att han fokuserar för mycket på rugbyn, men det ska visa sig att Mandela har gjort allt alldeles rätt.
Clint Eastwood har suttit registolen och har i vanlig ordning gjort ett alldeles lysande arbete. Filmen ger inspiration och hopp och är väl precis på gränsen att bli lite väl smörig, men balanserar över på rätt sida till slut. Eastwood får även ut det bästa ur Freeman och Damon som verkligen förtjänar sina nomineringar. Freemans Mandela är nästan löjligt humanistisk och så perfekt som landsfader att jag lätt hade röstat på honom om han hade ställt upp i det svenska valet, och Damons Pienaar är en sådan där envis och driven ledargestalt som alla idrottslag behöver.
Samtidigt är filmen lite tankeväckande där vi återigen får stifta bekantskap med den otäcka Apartheidregimen, även om det här mer handlar om det som hände efter den avvecklats. En trevande tid fylld av misstänksamhet. Detta representeras av en väl utvecklad subplott om Mandelas livvakter som till en början består av bara svarta män men som sedan utökas med lika många vita. Här är det först onda blickar och arga tonfall, men ändå med en vilja om att göra ett så bra jobb som möjligt, och sedermera sker en hel del utbyten över raserna som symboliskt enar dem precis som Mandela ville.
Okej, det är lite smörigt i alla fall, men det är bra hela vägen.
Freeman spelar Nelson Mandela. Året är 1994, fyra år efter han släpptes från sin nästan 30-åriga fängelsevistelse på Robben Island. Mandela har nu blivit vald till president och har ett tufft arbete framför sig. Redan första dagen får han övertala de vita medarbetare som jobbade för den förra regeringen att stanna kvar om de vill vara med och göra skillnad i landet. Ett av Mandelas första publika framträdanden är vid en rugbymatch med det Sydafrikanska landslaget, populärt kallat Springboks. Laget använder fortfarande den gamla regimens färger och är så sammankopplat med Apartheid att de svarta rugbyfansen hejar på motståndarlaget. Laget leds av kapten François Pienaar (Damon) och det går inte speciellt bra för dem, och vad värre är, är att om ett år ska Sydafrika vara värd för rugby-VM.
Mandela inser att rugbylaget, liksom han jobbar i motvind, och att det finns paralleller. Om laget kan få framgång och samtidigt vinna hela Sydafrikas hjärta så är det ett viktigt steg på vägen, så han kallar till sig kapten Pienaar för ett inspirerande samtal. Folk runt Mandela tycker att han fokuserar för mycket på rugbyn, men det ska visa sig att Mandela har gjort allt alldeles rätt.
Clint Eastwood har suttit registolen och har i vanlig ordning gjort ett alldeles lysande arbete. Filmen ger inspiration och hopp och är väl precis på gränsen att bli lite väl smörig, men balanserar över på rätt sida till slut. Eastwood får även ut det bästa ur Freeman och Damon som verkligen förtjänar sina nomineringar. Freemans Mandela är nästan löjligt humanistisk och så perfekt som landsfader att jag lätt hade röstat på honom om han hade ställt upp i det svenska valet, och Damons Pienaar är en sådan där envis och driven ledargestalt som alla idrottslag behöver.
Samtidigt är filmen lite tankeväckande där vi återigen får stifta bekantskap med den otäcka Apartheidregimen, även om det här mer handlar om det som hände efter den avvecklats. En trevande tid fylld av misstänksamhet. Detta representeras av en väl utvecklad subplott om Mandelas livvakter som till en början består av bara svarta män men som sedan utökas med lika många vita. Här är det först onda blickar och arga tonfall, men ändå med en vilja om att göra ett så bra jobb som möjligt, och sedermera sker en hel del utbyten över raserna som symboliskt enar dem precis som Mandela ville.
Okej, det är lite smörigt i alla fall, men det är bra hela vägen.
EXTRAMATERIALET
Blu-ray-utgåvan innehåller lite exklusivt extramaterial som inte finns på DVD:n, till att börja med en picture in picture-funktion där man kan se filmen och få ytterligare information och kommentarer av de inblandade.
Den stora bakomfilmen är också exklusiv och heter "Mandela meets Morgan" vilket i och för sig bara är en del av det hela. Här får vi lugnt och sansat berättat hur filmen kom till och allting är mycket trevligt presenterat vilket gör bakomfilmen till en givande halvtimme. En kortare bakomfilm heter "Matt Damon Plays Rugby" och gissa vad den handlar om? Nåja, Damons rugbyträning är bara en del i det hela, i det stora handlar det egentligen om hans möte med den verkliga François Pienaar.
Ytterligare ett exklusivt inslag har egentligen ingenting alls med filmen att göra. Det är ett halvtimmeslångt utdrag ur en dokumentär om Clint Eastwood - "The Eastwood Factor" - som visserligen är intressant i sig, men känns lite inpressad här utan någon egentlig funktion. Allt avslutas sedan med en "musiktrailer" till filmen.
Den stora bakomfilmen är också exklusiv och heter "Mandela meets Morgan" vilket i och för sig bara är en del av det hela. Här får vi lugnt och sansat berättat hur filmen kom till och allting är mycket trevligt presenterat vilket gör bakomfilmen till en givande halvtimme. En kortare bakomfilm heter "Matt Damon Plays Rugby" och gissa vad den handlar om? Nåja, Damons rugbyträning är bara en del i det hela, i det stora handlar det egentligen om hans möte med den verkliga François Pienaar.
Ytterligare ett exklusivt inslag har egentligen ingenting alls med filmen att göra. Det är ett halvtimmeslångt utdrag ur en dokumentär om Clint Eastwood - "The Eastwood Factor" - som visserligen är intressant i sig, men känns lite inpressad här utan någon egentlig funktion. Allt avslutas sedan med en "musiktrailer" till filmen.
TRE SAKER
1. "Invictus" är latin och betyder ungefär "oövervinnlig", precis som den svenska titeln klämt in. Det är även namnet på en dikt som Mandela använde som ett styrkegivande mantra när han satt fängslad och som han ger som en inspirerande gåva till Pienaar.
2. Filmen är baserad på en bok av John Carlin: "Playing the Enemy: Nelson Mandela and the Game That Changed a Nation". Carlin figurerar i bakomfilmen.
3. Likheten mellan Freeman och Mandela är slående. Freeman har studerat sin förlaga duktigt.
2. Filmen är baserad på en bok av John Carlin: "Playing the Enemy: Nelson Mandela and the Game That Changed a Nation". Carlin figurerar i bakomfilmen.
3. Likheten mellan Freeman och Mandela är slående. Freeman har studerat sin förlaga duktigt.
ANDERS JAKOBSON (2010-09-03)