Avslutar succésviten på ett snyggt sätt
Toy Story 3
Genre: AnimeradFormat: Blu-ray, region B, 2 skivor
Bolag: Disney, 2010
Ljud: DTS-HD MA 7.1
Bild: 1080p High Definition 1.78:1
"Toy Story"-sviten är en riktig framgångssaga för Pixar. Debutfilmen gjordes 1995 och var den första helt dataanimerade långfilmen och blev obeskrivligt populär och 15 år senare förväntas den sista filmen kamma hem minst en Oscar. Det vore en lämplig och välförtjänt avrundning på sviten.
Hur är "Toy Story 3" då? Ja, "Toy Story" är alltid "Toy Story". Jag har aldrig rankat filmerna som Pixars bästa, men första två gillar jag och den tredje kompletterar – och avslutar ganska sentimentalt – trilogin på ett snyggt sätt. I vanlig ordning är både story och animationer av mycket hög klass och det glädjer mig att man fått till en story som som håller.
Grundstoryn är att leksakernas ägare Andy vuxit upp och är på väg till college. Leksakerna är sedan länge nedstoppade i en låda och Andy måste ta ett beslut om vad han ska göra med dem. Efter en lite dramatisk utveckling hamnar leksakerna av misstag på ett dagis med massor av barn som kan leka med dem, men det blir inte riktigt som de tänkt sig.
Här regerar nämligen den kramgoa och jordgubbsdoftande teddybjörnen Lotso som med en rosafluffig järnhand styr över vilka leksaker som ska få vara med de snälla barnen och vilka som ska vara med de mindre snälla, och det är där Andys gäng hamnar. Alla utom Woody som envist hävdar att Andy inte alls ville bli av med sina leksaker och därför tidigt lämnar dagiset för att komma hem igen. Men när Woody får reda på vad som föregår så måste han givetvis hjälpa sina kamrater.
Karaktärssamlingen utökas med massor av nya figurer i denna film, som nämnda Lotso men även en skådespelande igelkott, en ledsen clown och självaste Ken, men det är så klart kring vår kärngrupp allting cirkulerar. Storyn är som konstaterat bra och animationerna är av toppklass. Man tror att det inte hänt så mycket med "Toy Story" sedan starten i och med att leksakskaraktärerna är så enkelt designade, men det har faktiskt hänt massor.
Action, drama och massor av humor samsas inom filmens 103 minuter och det finns utrymme att både mysa, skratta och gråta en skvätt om man är lagd åt det hållet. Mot slutet av filmen kommer en sekvens som är så rafflande att jag tänker "Nu är det kört" och ängslas över att Pixar gjort det svartaste tänkbara slut på en barn- och familjefilm. Så är det förstås inte utan filmen rundas fint av och även om det nog är den sista i sviten finns det en minimal möjlighet att man kan spinna vidare, men för min del tycker jag att "Toy Storys" saga endast ska fortsätta inom tittarnas huvuden.
Hur är "Toy Story 3" då? Ja, "Toy Story" är alltid "Toy Story". Jag har aldrig rankat filmerna som Pixars bästa, men första två gillar jag och den tredje kompletterar – och avslutar ganska sentimentalt – trilogin på ett snyggt sätt. I vanlig ordning är både story och animationer av mycket hög klass och det glädjer mig att man fått till en story som som håller.
Grundstoryn är att leksakernas ägare Andy vuxit upp och är på väg till college. Leksakerna är sedan länge nedstoppade i en låda och Andy måste ta ett beslut om vad han ska göra med dem. Efter en lite dramatisk utveckling hamnar leksakerna av misstag på ett dagis med massor av barn som kan leka med dem, men det blir inte riktigt som de tänkt sig.
Här regerar nämligen den kramgoa och jordgubbsdoftande teddybjörnen Lotso som med en rosafluffig järnhand styr över vilka leksaker som ska få vara med de snälla barnen och vilka som ska vara med de mindre snälla, och det är där Andys gäng hamnar. Alla utom Woody som envist hävdar att Andy inte alls ville bli av med sina leksaker och därför tidigt lämnar dagiset för att komma hem igen. Men när Woody får reda på vad som föregår så måste han givetvis hjälpa sina kamrater.
Karaktärssamlingen utökas med massor av nya figurer i denna film, som nämnda Lotso men även en skådespelande igelkott, en ledsen clown och självaste Ken, men det är så klart kring vår kärngrupp allting cirkulerar. Storyn är som konstaterat bra och animationerna är av toppklass. Man tror att det inte hänt så mycket med "Toy Story" sedan starten i och med att leksakskaraktärerna är så enkelt designade, men det har faktiskt hänt massor.
Action, drama och massor av humor samsas inom filmens 103 minuter och det finns utrymme att både mysa, skratta och gråta en skvätt om man är lagd åt det hållet. Mot slutet av filmen kommer en sekvens som är så rafflande att jag tänker "Nu är det kört" och ängslas över att Pixar gjort det svartaste tänkbara slut på en barn- och familjefilm. Så är det förstås inte utan filmen rundas fint av och även om det nog är den sista i sviten finns det en minimal möjlighet att man kan spinna vidare, men för min del tycker jag att "Toy Storys" saga endast ska fortsätta inom tittarnas huvuden.
EXTRAMATERIALET
Det finns väldigt gott om extramaterial, men det är lite märkligt presenterat och utspritt att det blir lite lätt irriterande. I stället för en sammanhållen bakomfilm finns det små snuttar här och där över båda skivorna vilket gör att det blir väldigt mycket fjärrkontrollsklickande, speciellt som textningen man valt inte hänger med från ett klipp till ett annat.
Hur som helst finns det information om nya karaktärer, öppningsscenen, speciella sekvenser, röstskådespelarna och vissa tekniska grejer. Det mesta är så klart intressant, men hade varit ännu bättre om man hade kunnat se det i ett svep på något sätt.
Man kan slå igång ett kommentarspår med infällda små bilder av skisser och teckningar till större delen och även om det är intressant att lyssna på så finns den mesta informationen i småklippen redan.
Kortfilmen "Dag och Natt" visades före "Toy Story 3" på bio och finns så klart med här. Det är en inte Pixars bästa kortfilm men en av de mest originella. Det är två enkelt tecknade figurer, i ganska klassisk Disneyanda, som är fyllda med dag respektive natt. Otroligt svårt att beskriva men filmen hittar roliga sätt att använda naturen som innehåll i figurerna som i sin tur först bråkar med varandra och sen lär sig acceptera varandras "innehåll". Smart och originell, som sagt.
På de tidigare "Toy Story"-blu-ray-utgåvorna har man sett små filmer om Buzz Lightyear i rymden med NASA och den lilla serien avslutas här, precis som vi får, likt på alla andra Pixar-utgåvor, små historier från studion och lära oss i detalj om ett viss yrke, denna gång redigerarna.
Mycket att se alltså, men osmidigt presenterat.
Hur som helst finns det information om nya karaktärer, öppningsscenen, speciella sekvenser, röstskådespelarna och vissa tekniska grejer. Det mesta är så klart intressant, men hade varit ännu bättre om man hade kunnat se det i ett svep på något sätt.
Man kan slå igång ett kommentarspår med infällda små bilder av skisser och teckningar till större delen och även om det är intressant att lyssna på så finns den mesta informationen i småklippen redan.
Kortfilmen "Dag och Natt" visades före "Toy Story 3" på bio och finns så klart med här. Det är en inte Pixars bästa kortfilm men en av de mest originella. Det är två enkelt tecknade figurer, i ganska klassisk Disneyanda, som är fyllda med dag respektive natt. Otroligt svårt att beskriva men filmen hittar roliga sätt att använda naturen som innehåll i figurerna som i sin tur först bråkar med varandra och sen lär sig acceptera varandras "innehåll". Smart och originell, som sagt.
På de tidigare "Toy Story"-blu-ray-utgåvorna har man sett små filmer om Buzz Lightyear i rymden med NASA och den lilla serien avslutas här, precis som vi får, likt på alla andra Pixar-utgåvor, små historier från studion och lära oss i detalj om ett viss yrke, denna gång redigerarna.
Mycket att se alltså, men osmidigt presenterat.
TRE SAKER
1. Sekvensen där Buzz Lightyear plötsligt blir spansk är en av de roligaste i hela trilogin och öppnar upp för ett helt nytt, och inte minst dansant, rörelsemönster hos karaktären.
2. Filmen inleds med en riktigt rafflande westernhistoria där precis allt verkar hända (av förklarliga skäl). Det hela påminner om öppningen av den andra filmen som också tog ut svängarna rejält.
3. Den lilla tjejen Bonnie måste vara den absolut gulligaste unge som någonsin animerats i en film. Helt oemotståndlig!
2. Filmen inleds med en riktigt rafflande westernhistoria där precis allt verkar hända (av förklarliga skäl). Det hela påminner om öppningen av den andra filmen som också tog ut svängarna rejält.
3. Den lilla tjejen Bonnie måste vara den absolut gulligaste unge som någonsin animerats i en film. Helt oemotståndlig!
ANDERS JAKOBSON (2010-11-24)