Utdragen men charmig 80-talskultfilm
Dragnet
Genre: KomediFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Studio S, 2010
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: Anamorfisk widescreen 1.85:
Någon gång på 80-talet satt jag och tittade på något svenskt musikprogram som spelade videos. Helt plötsligt dök det upp en låt som började med en liten rytm på en koskälla och sedan kom en bekant röst som sa: "This is the city, it's a city of crime. My name is Friday, I carry a badge. 3:15 AM, Thursday, January 15th, it was chilly that morning in the City of Angels. On this particular occasion we happened to witness a pagan ritual in progress."
I rutan dök Dan Aykroyd upp och tillsammans med den då för mig tämligen okända Tom Hanks fortsätter de låten genom att rappa sig igenom grundplotten till filmen "Dragnet" till dundrande trummor och en hårdrocksylande refräng. Jag blev helt såld, tittade på videon gång på gång och köpte på mig låten på en vinylsingel.
Någonstans där fattade jag att låten var soundtrack till en film som hette "Dragnet" men det var först många år senare som jag såg den för första gången, och nu har den 23 år gamla filmen släppts på en svensk DVD.
Aykroyd spelar Joe Friday, en väldigt pedantiskt och korrekt kommissarie vid L.A.P.D. I början av filmen får han en ny kollega, Pep Streebeck (Hanks), som är rena slashasen med långt hår och skäggstubb, men efter att Friday hänvisat till Section 3/60 i stadgarna snyggar Streebeck till sig och de kan åka ut på sitt första gemensamma uppdrag. En rad mystiska brott har skett där ett visitkort med förkortningen "P.A.G.A.N." lämnats kvar, och vårt polispar spårar allting till en hednisk sekt och hamnar mitt i en ritual. Men när Friday och Streebeck ska ta med sina kollegor till ritualplatsen finns det inga spår kvar och de anklagas för att ha hittat på alltihop.
Teamet fortsätter dock och allting blir genast mycket mer komplicerat och de är plötsligt en riktig konspiration på spåret.
"Dragnet" har en viss charm med en rolig dialog och en bra skurk i form av Christopher Plummer som spelar en präst med tveksamma avsikter. Plummer gör rollen riktigt bra och har kryddat karaktären med ett nervöst skratt. Filmen tappar dock tempo ganska snabbt och känns trots sina 101 minuter som betydligt längre och segare. Det är ganska vanligt att gamla 80-talsfilmer känns så i dag. Troligen använde man en annan sorts dramaturgi då som inte riktigt fungerar på samma sätt längre.
Filmen är en hjärtlig parodi på en gammal 50-talsserie som gick både på tv och i radio, och i dag är det så klart oerhört svårt att fatta referenserna till originalet, men det är inget hinder i sig. Den står på egna ben, men de benen har inte riktigt åldrats med värdighet.
I rutan dök Dan Aykroyd upp och tillsammans med den då för mig tämligen okända Tom Hanks fortsätter de låten genom att rappa sig igenom grundplotten till filmen "Dragnet" till dundrande trummor och en hårdrocksylande refräng. Jag blev helt såld, tittade på videon gång på gång och köpte på mig låten på en vinylsingel.
Någonstans där fattade jag att låten var soundtrack till en film som hette "Dragnet" men det var först många år senare som jag såg den för första gången, och nu har den 23 år gamla filmen släppts på en svensk DVD.
Aykroyd spelar Joe Friday, en väldigt pedantiskt och korrekt kommissarie vid L.A.P.D. I början av filmen får han en ny kollega, Pep Streebeck (Hanks), som är rena slashasen med långt hår och skäggstubb, men efter att Friday hänvisat till Section 3/60 i stadgarna snyggar Streebeck till sig och de kan åka ut på sitt första gemensamma uppdrag. En rad mystiska brott har skett där ett visitkort med förkortningen "P.A.G.A.N." lämnats kvar, och vårt polispar spårar allting till en hednisk sekt och hamnar mitt i en ritual. Men när Friday och Streebeck ska ta med sina kollegor till ritualplatsen finns det inga spår kvar och de anklagas för att ha hittat på alltihop.
Teamet fortsätter dock och allting blir genast mycket mer komplicerat och de är plötsligt en riktig konspiration på spåret.
"Dragnet" har en viss charm med en rolig dialog och en bra skurk i form av Christopher Plummer som spelar en präst med tveksamma avsikter. Plummer gör rollen riktigt bra och har kryddat karaktären med ett nervöst skratt. Filmen tappar dock tempo ganska snabbt och känns trots sina 101 minuter som betydligt längre och segare. Det är ganska vanligt att gamla 80-talsfilmer känns så i dag. Troligen använde man en annan sorts dramaturgi då som inte riktigt fungerar på samma sätt längre.
Filmen är en hjärtlig parodi på en gammal 50-talsserie som gick både på tv och i radio, och i dag är det så klart oerhört svårt att fatta referenserna till originalet, men det är inget hinder i sig. Den står på egna ben, men de benen har inte riktigt åldrats med värdighet.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Jag var så klart tvungen att leta rätt på videon jag nämnde ovan. Tyvärr är det ingen av de som ligger på YouTube som lyckas få med de första sekunderna i låten, men det här var den bästa:
2. Har man sett Dan Aykroyd i ett antal filmer kan man gång på gång notera att hans karaktärer pratar snabbt, med avancerade ord och mycket detaljer. Detta är en liten hyllning från Aykroyd till Jack Webb, som spelade Joe Friday i originalet.
3. En detalj som daterar filmen till 80-talet är användandet av voiceover. Detta är dock inte alls något negativt utan snarare något mycket charmigt. "Fletch" och "Police Squad!" är andra 80-talspoliskomedier som innehåller voiceover.
2. Har man sett Dan Aykroyd i ett antal filmer kan man gång på gång notera att hans karaktärer pratar snabbt, med avancerade ord och mycket detaljer. Detta är en liten hyllning från Aykroyd till Jack Webb, som spelade Joe Friday i originalet.
3. En detalj som daterar filmen till 80-talet är användandet av voiceover. Detta är dock inte alls något negativt utan snarare något mycket charmigt. "Fletch" och "Police Squad!" är andra 80-talspoliskomedier som innehåller voiceover.
ANDERS JAKOBSON (2010-09-17)