Fin tv-deckare med Brosnan innan Bond
Night Watch
Genre: ActionFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Studio S, 2010
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: 4:3
Innan Pierce Brosnan blev James Bond med världen i "GoldenEye" 1995, varvade han filmroller med tv-roller, kanske mest känd som Bond-liknande Remington Steele i serien med samma namn. Men han gjorde även en mängd tv-filmer, som till exempel "Night Watch" som var sista filmen innan just "GoldenEye".
Tittar man på omslaget kan man lätt tro att Brosnan spelar en karaktär som heter MacLean, men så är inte fallet. MacLean har förnamnet Alistair och är den välkända författaren bakom bland annat "Örnnästet" och "Kanonerna på Navarone" som alltså även ligger bakom "Night Watch". Nja, så är det faktiskt inte riktigt - boken som kom 1989, två år efter MacLeans död, skrevs av Alistair MacNeill (fem spänn på att det är en pseudonym) utifrån en en storyline MacLean skrev runt 1980 (del av 11 så kallade UNACO-böcker som samtliga skrivits av andra författare).
Nog om det. Brosnan spelar Mike Graham, en FN-agent med Bond-liknande egenskaper. I en ganska misslyckad inledningsscen får vi se hur han räddar några ungdomar men i samma veva blir av med sin kollega. Graham paras nu ihop med en ny kollega, Sabrina Carver (Alexandra Paul) för att lösa en mystisk konststöld avseende Rembrants jättetavla "Nattvakten" som nyligen återvänt till Rijksmuseum i Amsterdam men som upptäcks vara en förfalskning.
Graham och Carver spårar tavlans turné runt i världen och kommer fram till att något måste hänt när den var i Hong Kong och direkt misstänkt är konstsamlaren Martin Schraeder (Michael Shannon). Schraeder är dock inte bara en konstsamlare utan även utvecklare av ett livsfarligt högteknologiskt massförstörelsevapen som är på väg att hamna i Nordkoreas händer och Grahams och Carvers uppdrag blir genast betydligt värre än att leta rätt på en försvunnen tavla.
TV-känslan infinner sig ganska snabbt. Ja, egentligen räcker det med att slå på filmen och se att den gjorts i 4:3-ration för att anta att det är en tv-produktion, men det är även små detaljer som en ganska deckartypisk musik som för mig tillbaka till min barndom då man bänkade sig framför fredagsdeckaren (som för övrigt mycket väl kunde varit "Remington Steele"). Och jag gillar det - filmen är rätt "mysig" att se med lagom mycket raffel, väl tecknade karaktärer och en story som flyter på rätt bra. Man anspelar lite på "informationsmotorvägen" som var något nytt då runt mitten av 90-talet, men att döda folk genom telefoner är kanske lite väl löjligt.
Men ändå: filmen är helt klart mycket charmig och idag kan jag tycka att karaktären Brosnan spelar gärna kunde fått dyka upp några fler gånger.
Tittar man på omslaget kan man lätt tro att Brosnan spelar en karaktär som heter MacLean, men så är inte fallet. MacLean har förnamnet Alistair och är den välkända författaren bakom bland annat "Örnnästet" och "Kanonerna på Navarone" som alltså även ligger bakom "Night Watch". Nja, så är det faktiskt inte riktigt - boken som kom 1989, två år efter MacLeans död, skrevs av Alistair MacNeill (fem spänn på att det är en pseudonym) utifrån en en storyline MacLean skrev runt 1980 (del av 11 så kallade UNACO-böcker som samtliga skrivits av andra författare).
Nog om det. Brosnan spelar Mike Graham, en FN-agent med Bond-liknande egenskaper. I en ganska misslyckad inledningsscen får vi se hur han räddar några ungdomar men i samma veva blir av med sin kollega. Graham paras nu ihop med en ny kollega, Sabrina Carver (Alexandra Paul) för att lösa en mystisk konststöld avseende Rembrants jättetavla "Nattvakten" som nyligen återvänt till Rijksmuseum i Amsterdam men som upptäcks vara en förfalskning.
Graham och Carver spårar tavlans turné runt i världen och kommer fram till att något måste hänt när den var i Hong Kong och direkt misstänkt är konstsamlaren Martin Schraeder (Michael Shannon). Schraeder är dock inte bara en konstsamlare utan även utvecklare av ett livsfarligt högteknologiskt massförstörelsevapen som är på väg att hamna i Nordkoreas händer och Grahams och Carvers uppdrag blir genast betydligt värre än att leta rätt på en försvunnen tavla.
TV-känslan infinner sig ganska snabbt. Ja, egentligen räcker det med att slå på filmen och se att den gjorts i 4:3-ration för att anta att det är en tv-produktion, men det är även små detaljer som en ganska deckartypisk musik som för mig tillbaka till min barndom då man bänkade sig framför fredagsdeckaren (som för övrigt mycket väl kunde varit "Remington Steele"). Och jag gillar det - filmen är rätt "mysig" att se med lagom mycket raffel, väl tecknade karaktärer och en story som flyter på rätt bra. Man anspelar lite på "informationsmotorvägen" som var något nytt då runt mitten av 90-talet, men att döda folk genom telefoner är kanske lite väl löjligt.
Men ändå: filmen är helt klart mycket charmig och idag kan jag tycka att karaktären Brosnan spelar gärna kunde fått dyka upp några fler gånger.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. IMDB:s titel på filmen är "Detonator II: Night Watch" och leder mig vidare till filmen "Death Train" (eller "Detonator", eller "Dödens tåg" på svenska) från 1993 med Pierce Brosnan som samma karaktär.
2. UNACO, nämnt ovan står för "United Nations Anti-Crime Organization", en fiktiv organisation MacLean hittade på när han uppmanades att skriva ihop utkast till en rad filmer. Dessa blev som sagt senare böcker skrivna av andra författare, bland annat ovan nämnda Alistair MacNeill, John Denis och Hugh Miller.
3. Den misslyckade inledningsscenen nämnd ovan ska ge skenet av att Graham färdas i ilfart i en liten båt men det är ganska uppenbart att båten går i ett makligt tempo. För att mörka detta har man gjort scenen i slowmotion vilket dock gör att det blir ännu tydligare.
2. UNACO, nämnt ovan står för "United Nations Anti-Crime Organization", en fiktiv organisation MacLean hittade på när han uppmanades att skriva ihop utkast till en rad filmer. Dessa blev som sagt senare böcker skrivna av andra författare, bland annat ovan nämnda Alistair MacNeill, John Denis och Hugh Miller.
3. Den misslyckade inledningsscenen nämnd ovan ska ge skenet av att Graham färdas i ilfart i en liten båt men det är ganska uppenbart att båten går i ett makligt tempo. För att mörka detta har man gjort scenen i slowmotion vilket dock gör att det blir ännu tydligare.
ANDERS JAKOBSON (2010-09-20)