Lite tafatt om verkliga familjerelationer
At Close Range
Genre: ThrillerFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Studio S, 2010
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: Anamorfisk widescreen 2.35:1
Den här filmen är baserad på den kriminella Bruce Johnstons handlingar och öde i slutet av 70-talet. "At Close Range" gjordes 1985 och har Christopher Walken i rollen som Brad Whitewood, som Johnston fått heta här.
Men den primära huvudpersonen heter också Brad Whitewood (Sean Penn) och är alltså son till skurken. Han har knappt någon aning om sin fars existens, och tillsammans med sin lillebror Tommy (Chris Penn) lever han med sin mamma och mormor. När Brad Sr dyker upp blir Brad Jr imponerad av hans pengar och hans drivna attityd och börjar umgås med honom. Han dras in i Brad Sr:s gäng och får delta i deras kriminella handlingar, som mest verkar handla om att stjäla traktorer.
Brad Jr startar upp ett eget gäng med sin bror och några av deras kompisar och pengarna rullar in. Brad Jr kan till exempel ge ett fint halsband till sin unga flickvän (Mary Stuart Masterson). Men Brad Sr:s gäng är inte enbart simpla tjuvar och när Brad Jr ser hur de avrättar en person vill han inte vara med längre. Dock är det inte ett alternativ och plötsligt är Brad Jr och hans gäng ett hot som måste elimineras.
När jag ser filmen idag så upplever jag storyn som lite för enkel och naiv. Jag är övertygad om att verkligheten var betydligt mer komplicerad. Verkligheten brukar vara det. Till exempel finns det ju en mamma och en mormor med i bilden som inte säger någonting, som mest sitter på verandan eller degar i tv-soffan med oroliga ansikten. De borde rimligtvis veta mer om Brad Sr än de berättade, vilket sannolikt hade förhindrat delar av det som faktiskt hände.
När jag läser på om Bruce Johnston så inser jag dock att man faktiskt återger sanningen riktigt bra i filmen. Till och med en sekvens mot slutet av filmen som jag upplevde som rena superhjältefantasierna är faktiskt plockad från verkligheten.
Man kan inte komma ifrån att filmen känns 25 år gammal. Hade filmen gjorts idag, hade den varit tätare och troligen brutalare. Alltså känns den lite tafatt och nästan mer som en tv-produktion. Tonvikten ligger dock på att skildra familjerelationerna, och just spänningen mellan far och son är ju ett evigt aktuellt ämne och jag tycker att Walken och Penn båda gör bra jobb. I några av de mindre rollerna kan man se unga upplagor av till exempel Keifer Sutherland och Crispin Glover.
Som thrillerbestruket drama lyckas inte "At Close Range" riktigt gripa tag i mig, men det är ändå kul att se filmen ur ett rent historiskt perspektiv. Sean Penn är ju idag en riktigt tung skådespelare och det är intressant att blicka tillbaka på de tidiga insatserna och se var grunden lades.
Men den primära huvudpersonen heter också Brad Whitewood (Sean Penn) och är alltså son till skurken. Han har knappt någon aning om sin fars existens, och tillsammans med sin lillebror Tommy (Chris Penn) lever han med sin mamma och mormor. När Brad Sr dyker upp blir Brad Jr imponerad av hans pengar och hans drivna attityd och börjar umgås med honom. Han dras in i Brad Sr:s gäng och får delta i deras kriminella handlingar, som mest verkar handla om att stjäla traktorer.
Brad Jr startar upp ett eget gäng med sin bror och några av deras kompisar och pengarna rullar in. Brad Jr kan till exempel ge ett fint halsband till sin unga flickvän (Mary Stuart Masterson). Men Brad Sr:s gäng är inte enbart simpla tjuvar och när Brad Jr ser hur de avrättar en person vill han inte vara med längre. Dock är det inte ett alternativ och plötsligt är Brad Jr och hans gäng ett hot som måste elimineras.
När jag ser filmen idag så upplever jag storyn som lite för enkel och naiv. Jag är övertygad om att verkligheten var betydligt mer komplicerad. Verkligheten brukar vara det. Till exempel finns det ju en mamma och en mormor med i bilden som inte säger någonting, som mest sitter på verandan eller degar i tv-soffan med oroliga ansikten. De borde rimligtvis veta mer om Brad Sr än de berättade, vilket sannolikt hade förhindrat delar av det som faktiskt hände.
När jag läser på om Bruce Johnston så inser jag dock att man faktiskt återger sanningen riktigt bra i filmen. Till och med en sekvens mot slutet av filmen som jag upplevde som rena superhjältefantasierna är faktiskt plockad från verkligheten.
Man kan inte komma ifrån att filmen känns 25 år gammal. Hade filmen gjorts idag, hade den varit tätare och troligen brutalare. Alltså känns den lite tafatt och nästan mer som en tv-produktion. Tonvikten ligger dock på att skildra familjerelationerna, och just spänningen mellan far och son är ju ett evigt aktuellt ämne och jag tycker att Walken och Penn båda gör bra jobb. I några av de mindre rollerna kan man se unga upplagor av till exempel Keifer Sutherland och Crispin Glover.
Som thrillerbestruket drama lyckas inte "At Close Range" riktigt gripa tag i mig, men det är ändå kul att se filmen ur ett rent historiskt perspektiv. Sean Penn är ju idag en riktigt tung skådespelare och det är intressant att blicka tillbaka på de tidiga insatserna och se var grunden lades.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. I Sverige har filmen tidigare varit känd som "Öga mot öga", en titel som verkligen stämmer i en av de sista scenerna i filmen.
2. Ledmotiv till filmen är en låt av Madonna (som när filmen gjordes var gift med Sean Penn) som heter "Live to tell", som jag ärligt talat kan säga att jag aldrig tidigare hört, och då var det ändå en topplistehit när det begav sig.
3. Filmens tagline — Like father, like son, like hell — är ju snudd på bedrövligt töntig.
2. Ledmotiv till filmen är en låt av Madonna (som när filmen gjordes var gift med Sean Penn) som heter "Live to tell", som jag ärligt talat kan säga att jag aldrig tidigare hört, och då var det ändå en topplistehit när det begav sig.
3. Filmens tagline — Like father, like son, like hell — är ju snudd på bedrövligt töntig.
ANDERS JAKOBSON (2010-09-26)