Film som villar bort sig bland förråden
Storage
Genre: ThrillerFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Warner Bros., 2010
Ljud: Dolby digital 5.1, DTS 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
"Storage" är australiensisk thriller och sådana känns det inte direkt som man överdoserar på. Nu hoppas jag dock att just "Storage" inte är det bästa Australien har att erbjuda i thrillerväg, för i så fall är det faktiskt skönt att slippa filmer från down under.
När Jimmys (Matthew Scully) far dör, ihjälhuggen av en rånare mitt framför sonens ögon, blir han omhändertagen av sin farbror (Damien Garvey) som dessutom ger honom ett jobb i det förråds- och förvaringskomplex han råder över. Ganska snabbt tycker Jimmy att en av klienterna (Robert Mammone ) beter sig väldigt märkligt åt och verkar stuva undan något hemligt i sitt förråd. Han blir mer och mer övertygad om att klienten är en skummis som gjort sig skyldig till ett allvarligt brott. Han lyckas övertala sin farbror till att bryta sig in i förrådet och i en låda med gamla kläder hittar de det avgörande beviset: en blodig blus.
Jimmy får följa med sin farbror till klientens hus mitt i natten där de bryter sig in, klär sig i rånarhuvor och ämnar skrämma fram sanningen ur den helt oförberedda klienten. Men här spårar det ur och Jimmy börjar fundera på vem hans farbror egentligen är.
Jag ska kanske poängtera att Jimmy är i övre tonåren och visserligen kan man kanske skylla lite av hans agerande på en kvarvarande chock efter mordet på pappan, men i ärlighetens namn reagerar han så långt ifrån trovärdigt man kan komma. Vilken normalt funtad människa som helst skulle reagerat och agerat när farbrorn börjar visa sin rätta sida, och lite av filmen faller på detta.
Sekvensen hemma hos klienten får ses som filmens höjdpunkt då den är riktigt otrevlig och egentligen helt oväntad, men efter det följer filmen en ganska väl vandrad väg som man sett i mängder av thrillers tidigare.
Kanske är det för att filmen är från Australien, som jag helt utan egentlig grund jämställer med Sverige när det gäller filmbudget i jämförelse med till exempel England och USA, men den har en plastig look som är svår att acceptera. Det känns som man ansträngt sig för att bygga ett bra förrådsset, men inte lyckats helt. Det är antingen för rent eller för tillgjort skabbigt. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men det känns verkligen inte som en riktig lokal.
Det blir helt enkelt en B-känsla som färgar av sig på hela filmen. Skådespelarna är för mig okända och gör väl egentligen rätt okej ifrån sig, men det lyfter aldrig och behållningen uteblir.
När Jimmys (Matthew Scully) far dör, ihjälhuggen av en rånare mitt framför sonens ögon, blir han omhändertagen av sin farbror (Damien Garvey) som dessutom ger honom ett jobb i det förråds- och förvaringskomplex han råder över. Ganska snabbt tycker Jimmy att en av klienterna (Robert Mammone ) beter sig väldigt märkligt åt och verkar stuva undan något hemligt i sitt förråd. Han blir mer och mer övertygad om att klienten är en skummis som gjort sig skyldig till ett allvarligt brott. Han lyckas övertala sin farbror till att bryta sig in i förrådet och i en låda med gamla kläder hittar de det avgörande beviset: en blodig blus.
Jimmy får följa med sin farbror till klientens hus mitt i natten där de bryter sig in, klär sig i rånarhuvor och ämnar skrämma fram sanningen ur den helt oförberedda klienten. Men här spårar det ur och Jimmy börjar fundera på vem hans farbror egentligen är.
Jag ska kanske poängtera att Jimmy är i övre tonåren och visserligen kan man kanske skylla lite av hans agerande på en kvarvarande chock efter mordet på pappan, men i ärlighetens namn reagerar han så långt ifrån trovärdigt man kan komma. Vilken normalt funtad människa som helst skulle reagerat och agerat när farbrorn börjar visa sin rätta sida, och lite av filmen faller på detta.
Sekvensen hemma hos klienten får ses som filmens höjdpunkt då den är riktigt otrevlig och egentligen helt oväntad, men efter det följer filmen en ganska väl vandrad väg som man sett i mängder av thrillers tidigare.
Kanske är det för att filmen är från Australien, som jag helt utan egentlig grund jämställer med Sverige när det gäller filmbudget i jämförelse med till exempel England och USA, men den har en plastig look som är svår att acceptera. Det känns som man ansträngt sig för att bygga ett bra förrådsset, men inte lyckats helt. Det är antingen för rent eller för tillgjort skabbigt. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men det känns verkligen inte som en riktig lokal.
Det blir helt enkelt en B-känsla som färgar av sig på hela filmen. Skådespelarna är för mig okända och gör väl egentligen rätt okej ifrån sig, men det lyfter aldrig och behållningen uteblir.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Jimmy och pappan är på bio i öppningsscenen och ser "Death Wish II" med Charles Bronson och efteråt pratar pappan om sin generations hårdingar som så klart var mycket tuffare än dagens stjärnor. Den diskussionen känner jag igen från mitt eget liv.
2. Manus och regi krediteras Michael Craft, som även producerat filmen. Det är hans debut i det längre formatet, med bara en kortfilm på meritlistan sedan tidigare.
3. Läsarkommentarerna på IMDB varierar mellan "Loved it" till "Don't bother watching this piece of shit". Det är lustigt att det alltid finns någon som verkligen älskar varenda film som finns.
2. Manus och regi krediteras Michael Craft, som även producerat filmen. Det är hans debut i det längre formatet, med bara en kortfilm på meritlistan sedan tidigare.
3. Läsarkommentarerna på IMDB varierar mellan "Loved it" till "Don't bother watching this piece of shit". Det är lustigt att det alltid finns någon som verkligen älskar varenda film som finns.
ANDERS JAKOBSON (2010-10-01)