En av de stora 80-talsfilmerna
Wall Street
Genre: DramaFormat: DVD, region 2, 2 skivor
Bolag: FOX, 2010
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.85:1
När videon hade gjort entré i föräldrahemmet under det tidiga 80-talet hade vi en blygsam samling filmer avspelade från tv. Det var på den tiden man kunde se en film gång på gång på gång på gång utan att tröttna. En av dessa filmer var Dan Aykroyd/Eddie Murphy-komedin "Ombytta roller", som än i dag är en av mina favoriter. Hur som helst: i den filmen finns det en sekvens där paret ger sig in på den hektiska börsen, skriker något och folk som blir galna och köper det de har att sälja.
Även om jag fattar vad som händer i den sekvensen så fattar jag inte vad som händer. Lite så är det att se "Wall Street". Jag känner mig totalt ointelligent när det babblas siffror och snackas aktier och optioner. Inte bara när jag ser det på film utan även i verkliga livet, men framför allt när jag ser "Wall Street". Jag är helt borta.
Lyckligtvis är filmens huvudperson Bud Fox (Charlie Sheen) inte alls borta. Han är en börsmäklare som drömmer om att starta konton för de riktigt tunga kunderna och avancera från sin relativt låga position. Allra mest drömmer han om att knyta en kontakt med idolen Gordon Gekko (Michael Douglas) och det är därför han försökt få kontakt med honom varje dag i två månaders tid. När Gekko fyller år gör Bud ett sista försök och våldgästar kontoret med en låda kubanska cigarrer och får till slut fem minuter med finansjätten. Gekko är på sitt bästa humör och ger Bud en chans så att han kan visa vad han går för.
Bud blir allt tajtare med Gekko och avancerar snabbt, men han är även medveten om att Gekko inte riktigt spelar rent spel och blir själv indragen i insiderverksamheten, men ignorerar verkligheten så länge det går och så länge pengarna rullar in.
Oliver Stone gjorde filmen med Oscarsstatyetten för "Plutonen" i bakfickan men plockade inspiration från sitt eget manus till "Scarface" och sin pappas liv på börsen. Han skildrar här maktkamp och girighet på ett fascinerande sätt. Att jag inte hänger med i det ekonomiska snacket gör ingenting, för det är inte där historien berättas.
Filmen är så klart mest minnesvärd för Michael Douglas insats som Gordon Gekko, men man ska absolut inte glömma bort Charlie Sheen som vid den här tiden uppmärksammades för vad han åstadkom framför kameran och inte för sitt skandalliv utanför den. Han är bra som den hungriga mäklaren som får smaka det goda livet och bara vill ha mer utan att tänka över konsekvenserna.
"Wall Street" är en av de stora 80-talsfilmerna som kommer att hålla i tid och evighet.
Även om jag fattar vad som händer i den sekvensen så fattar jag inte vad som händer. Lite så är det att se "Wall Street". Jag känner mig totalt ointelligent när det babblas siffror och snackas aktier och optioner. Inte bara när jag ser det på film utan även i verkliga livet, men framför allt när jag ser "Wall Street". Jag är helt borta.
Lyckligtvis är filmens huvudperson Bud Fox (Charlie Sheen) inte alls borta. Han är en börsmäklare som drömmer om att starta konton för de riktigt tunga kunderna och avancera från sin relativt låga position. Allra mest drömmer han om att knyta en kontakt med idolen Gordon Gekko (Michael Douglas) och det är därför han försökt få kontakt med honom varje dag i två månaders tid. När Gekko fyller år gör Bud ett sista försök och våldgästar kontoret med en låda kubanska cigarrer och får till slut fem minuter med finansjätten. Gekko är på sitt bästa humör och ger Bud en chans så att han kan visa vad han går för.
Bud blir allt tajtare med Gekko och avancerar snabbt, men han är även medveten om att Gekko inte riktigt spelar rent spel och blir själv indragen i insiderverksamheten, men ignorerar verkligheten så länge det går och så länge pengarna rullar in.
Oliver Stone gjorde filmen med Oscarsstatyetten för "Plutonen" i bakfickan men plockade inspiration från sitt eget manus till "Scarface" och sin pappas liv på börsen. Han skildrar här maktkamp och girighet på ett fascinerande sätt. Att jag inte hänger med i det ekonomiska snacket gör ingenting, för det är inte där historien berättas.
Filmen är så klart mest minnesvärd för Michael Douglas insats som Gordon Gekko, men man ska absolut inte glömma bort Charlie Sheen som vid den här tiden uppmärksammades för vad han åstadkom framför kameran och inte för sitt skandalliv utanför den. Han är bra som den hungriga mäklaren som får smaka det goda livet och bara vill ha mer utan att tänka över konsekvenserna.
"Wall Street" är en av de stora 80-talsfilmerna som kommer att hålla i tid och evighet.
EXTRAMATERIALET
Den här jubileumsutgåvan av "Wall Street" kom ursprungligen ut 2007 när filmen firade 20 år och extramaterialet är från då. Till filmen kan man slå på ett kommentarspår av Oliver Stone. Allt annat extramaterial finns på den andra skivan.
Här finns en liten introduktion av Stone, vilket alltid är trevligt och sedan två olika making of-filmer. Den ena handlar egentligen lika mycket om folket på Wall Street som om karaktärerna i filmen, medan den andra är helt och hållet koncentrerad runt filmen. Jag föredrar den andra och tycker att det är en bra bakomfilm som ger intressanta intervjuer med nyckelpersoner i produktionen.
Det finns även runt 20 minuter bortklippta scener att se där det mest intressanta är en sidoplott som klipptes bort helt där Bud Fox har en klient spelad av komikern och magikern Penn Jillette. Han figurerar inte alls i den slutgiltiga filmen.
Här finns en liten introduktion av Stone, vilket alltid är trevligt och sedan två olika making of-filmer. Den ena handlar egentligen lika mycket om folket på Wall Street som om karaktärerna i filmen, medan den andra är helt och hållet koncentrerad runt filmen. Jag föredrar den andra och tycker att det är en bra bakomfilm som ger intressanta intervjuer med nyckelpersoner i produktionen.
Det finns även runt 20 minuter bortklippta scener att se där det mest intressanta är en sidoplott som klipptes bort helt där Bud Fox har en klient spelad av komikern och magikern Penn Jillette. Han figurerar inte alls i den slutgiltiga filmen.
TRE SAKER
1. Martin Sheen spelar Bud Fox pappa i filmen som indirekt är en anledning till att det går bra för honom, men även är en person som han kommer att svika rejält under resans gång. Far och son Sheen har per automatik en väldigt bra kemi ihop.
2. John C. McGinley, kanske mest känd som den buttra Dr Cox i "Scrubs", spelar en av Bud Fox närmaste kollegor. Han är sig lik, men hans röst är helt annorlunda, vilket delvis gör det lite svårt att ta honom på allvar.
3. "Wall Street" fick en uppföljare 2010 under namnet "Wall Street: Money Never Sleeps". Frasen är en replik Gordon Gekko säger i originalfilmen och även namnet på en av bakomfilmerna.
2. John C. McGinley, kanske mest känd som den buttra Dr Cox i "Scrubs", spelar en av Bud Fox närmaste kollegor. Han är sig lik, men hans röst är helt annorlunda, vilket delvis gör det lite svårt att ta honom på allvar.
3. "Wall Street" fick en uppföljare 2010 under namnet "Wall Street: Money Never Sleeps". Frasen är en replik Gordon Gekko säger i originalfilmen och även namnet på en av bakomfilmerna.
ANDERS JAKOBSON (2010-11-16)