Viktigt och vidrigt om delfiner
The Cove
Genre: DokumentärFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Atlantic, 2010
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.77:1
Jag har varit på Kolmården och jag har varit på Sea World i San Diego och jag har sett shower med delfiner och späckhuggare, men efter att ha sett Oscarsvinnande "The Cove" är det frågan om jag har mage nog att besöka ett delfinarium igen. Jag har försökt undersöka var de "svenska" delfinerna kommer ifrån, och de flesta är födda i delfinlagunen på Kolmården, men det kan mycket väl vara så att några av de som en gång fångades in för att slutligen hamna i Östergötland ursprungligen simmade omkring i vattnen kring Taiji, Japan.
Tidigt i filmen träffar vi Ric O'Barry. Man får för en stund intrycket att han är en paranoid virrpanna, men det visar sig att allt han säger har substans. Han är inte vem som helst, på 60-talet var han med och fångade in och tränade de delfiner som spelade Flipper i den populära tv-serien med samma namn. I dag ägnar han så mycket av sin tid som går att befria delfiner i fångenskap, vilket gjort honom till en mycket "farlig" person som motarbetas, svartlistas och ständigt övervakas.
I Taiji fångas delfiner helt öppet och säljs vidare till djurparker över hela världen. Men runt hörnet, i en hemlig bukt, starkt bevakad och definitivt out of bounds för alla sker något mycket hemskare. En brutal delfinslakt som japanska myndigheter menar inte äger rum. Ric O'Barry vet att så är fallet och nu har han kontaktat före detta National Geographic-fotografen Louie Psihoyos för att skaffa bevis. Tillsammans med Oceanic Preservation Society planeras en farlig aktion där dolda kameror ska placeras ut i bukten.
Filmen beskrivs som en "thrillerdokumentär" på omslaget och något sådant finns ju så klart inte. En dokumentär är en dokumentär, men samtidigt ligger det något i uttrycket för "The Cove" känns stundtals som en riktigt välskriven thriller. Musiken blir dramatisk och sekvenserna när teamet smyger omkring på nätterna för att placera ut sina kameror är täta och vansinnigt spännande.
"The Cove" är väldigt bra och samtidigt väldigt otrevlig. Delfinslakt är så klart per definition vidrigt, men filmen skildrar så mycket maktmissbruk och politiska vidrigheter att man blir mörkrädd. Jag drar så klart inte alla japaner över en kam, men många av de som porträtteras på ett eller annat sätt i filmen är otroligt kalla eller obehagliga. Personer man inte vill träffa eller som man skulle vara livrädd för att konfronteras av i sådana situationer som skildras i filmen.
Jag hoppas att filmen lyckas förändra någonting i denna hemska situation. Den lyckas i alla fall påverka mig starkt.
Tidigt i filmen träffar vi Ric O'Barry. Man får för en stund intrycket att han är en paranoid virrpanna, men det visar sig att allt han säger har substans. Han är inte vem som helst, på 60-talet var han med och fångade in och tränade de delfiner som spelade Flipper i den populära tv-serien med samma namn. I dag ägnar han så mycket av sin tid som går att befria delfiner i fångenskap, vilket gjort honom till en mycket "farlig" person som motarbetas, svartlistas och ständigt övervakas.
I Taiji fångas delfiner helt öppet och säljs vidare till djurparker över hela världen. Men runt hörnet, i en hemlig bukt, starkt bevakad och definitivt out of bounds för alla sker något mycket hemskare. En brutal delfinslakt som japanska myndigheter menar inte äger rum. Ric O'Barry vet att så är fallet och nu har han kontaktat före detta National Geographic-fotografen Louie Psihoyos för att skaffa bevis. Tillsammans med Oceanic Preservation Society planeras en farlig aktion där dolda kameror ska placeras ut i bukten.
Filmen beskrivs som en "thrillerdokumentär" på omslaget och något sådant finns ju så klart inte. En dokumentär är en dokumentär, men samtidigt ligger det något i uttrycket för "The Cove" känns stundtals som en riktigt välskriven thriller. Musiken blir dramatisk och sekvenserna när teamet smyger omkring på nätterna för att placera ut sina kameror är täta och vansinnigt spännande.
"The Cove" är väldigt bra och samtidigt väldigt otrevlig. Delfinslakt är så klart per definition vidrigt, men filmen skildrar så mycket maktmissbruk och politiska vidrigheter att man blir mörkrädd. Jag drar så klart inte alla japaner över en kam, men många av de som porträtteras på ett eller annat sätt i filmen är otroligt kalla eller obehagliga. Personer man inte vill träffa eller som man skulle vara livrädd för att konfronteras av i sådana situationer som skildras i filmen.
Jag hoppas att filmen lyckas förändra någonting i denna hemska situation. Den lyckas i alla fall påverka mig starkt.
EXTRAMATERIALET
Som extramaterial finns runt trekvart med kompletterande material. Det längsta klippet tar upp nästan halva tiden och utökar en tema kring kvicksilverförgiftning som berörs ett par gånger i filmen. Delfinköttet som produceras i Taiji är nämligen väldigt giftigt, vilket också mörkas av myndigheterna.
I övrigt finns det klipp om de olika kamerorna som användes och annat som man sett i filmen, men som här får lite större plats.
Det finns också, lite diskret dolt under filmens inställningar, ett kommentarspår att trycka igång.
I övrigt finns det klipp om de olika kamerorna som användes och annat som man sett i filmen, men som här får lite större plats.
Det finns också, lite diskret dolt under filmens inställningar, ett kommentarspår att trycka igång.
TRE SAKER
1. "Heroes"-bekanta Hayden Panettiere figurerar i filmen. Hon var med i en aktivistaktion som gruppen "Surfers for Cetaceans" genomdrev 2007. Ett större inslag från detta finns bland extramaterialet.
2. Oscarsstatyetten för bästa dokumentär är så klart inte det enda priset filmen kammat hem utan det har mer eller mindre rasat vinster över den, till exempel publikpriset vid Stockholms filmfestival.
3. På något sätt tycker jag att det är lite komiskt att det finns en officiell japansk hemsida för filmen. Och apropå komiskt så finns det en dold scen efter eftertexterna rullat klart som faktiskt är rolig.
2. Oscarsstatyetten för bästa dokumentär är så klart inte det enda priset filmen kammat hem utan det har mer eller mindre rasat vinster över den, till exempel publikpriset vid Stockholms filmfestival.
3. På något sätt tycker jag att det är lite komiskt att det finns en officiell japansk hemsida för filmen. Och apropå komiskt så finns det en dold scen efter eftertexterna rullat klart som faktiskt är rolig.
ANDERS JAKOBSON (2010-11-27)