Fullspäckad fars
Death at a Funeral
Genre: KomediFormat: Blu-ray, region B, 1 skivor
Bolag: Sony, 2010
Ljud: DTS-HD MA 5.1
Bild: 1080p High Definition 2.40:1
Amerikaner alltså. Vi är vid det här laget vana vid amerikanska remakes av "utländska" succéfilmer, där det största argumentet verkar vara att amerikanska biobesökare inte orkar läsa undertexter. "Death at a Funeral" är en remake på en "utländsk" film, nämligen den brittiska filmen med samma namn från 2007. Japp, en engelskspråkig film, som dessutom gick upp på amerikanska biografer. Argumentet med undertexter håller alltså inte här.
Nu har jag inte sett det brittiska originalet, och om jag hade gjort det hade den här recensionen sannolikt sett annorlunda ut då de flesta som sett båda filmerna tycker att den amerikanska versionen är överflödig, onödig och inte alls rolig. Ouch! Det sista argumentet kan jag delvis hålla med om, eller: den är inte så rolig som den borde ha varit.
Det är dags för begravning av en patriark. Aarons (Chris Rock) far har dött och begravningen ska hållas i familjehemmet. I och med att mamman är förstörd av sorg och den framgångsrika författarbrodern Ryan (Martin Lawrence) dyker upp först när han verkligen måste, ligger det på Aarons ansvar att organisera (och betala för) begravningen. Det börjar inte så bra, när begravningsbyrån levererar fel kropp...
Så småningom börjar släkt och vänner dyka upp, men i vanlig farsanda går allting käpprätt åt helvete. Aaron blir allt mer stressad och till råga på allt har en mystisk dvärg något okänt att berätta om den döda pappan, något som vänder upp och ned på allt.
Man har samlat ihop en stor ensemble till filmen och det är många roller att fylla. Peter Dinklage, Danny Glover, Regina Hall, James Marsden, Tracy Morgan, Zoe Saldana och Luke Wilson återfinns i några av rollerna. Danny Glover gör en av de roligare rollerna som den otroligt aggressivt buttra farbror Russel som Tracy Morgans karaktär får ta hand om efter bästa förmåga. I övrigt är jag lite positivt överraskad av Martin Lawrence som i vanliga fall är en skådespelare jag inte gillar alls. Hans snåla och självgoda Ryan är riktigt underhållande och en fin motpol till Chris Rocks karaktär.
Men när det gäller stora ensembleproduktioner som denna blir det väldigt många karaktärer att hålla reda på och en rad subplotter som känns överflödiga. Till exempel håller Luke Wilson på och limmar på sitt ex Zoe Saldana, som i sin tur har fullt schå med att hålla koll på sin nuvarande kille James Marsden som för att bromsa nervositeten inför att träffa Zoes pappa tagit en valium, som inte är en valium utan "LSD blandat med LSD". Även om Marsdens tripp är väldigt utdragen så finns det en del roliga poänger i hans agerande.
Men i det stora hela blir det lite gapigt med skämt som inte är speciellt roliga. Vad jag har förstått ska det mesta vara kopierat rakt av från det brittiska originalet, och jag har en känsla av att engelsmännen fixar ensemblefars bättre än amerikanerna.
Nu har jag inte sett det brittiska originalet, och om jag hade gjort det hade den här recensionen sannolikt sett annorlunda ut då de flesta som sett båda filmerna tycker att den amerikanska versionen är överflödig, onödig och inte alls rolig. Ouch! Det sista argumentet kan jag delvis hålla med om, eller: den är inte så rolig som den borde ha varit.
Det är dags för begravning av en patriark. Aarons (Chris Rock) far har dött och begravningen ska hållas i familjehemmet. I och med att mamman är förstörd av sorg och den framgångsrika författarbrodern Ryan (Martin Lawrence) dyker upp först när han verkligen måste, ligger det på Aarons ansvar att organisera (och betala för) begravningen. Det börjar inte så bra, när begravningsbyrån levererar fel kropp...
Så småningom börjar släkt och vänner dyka upp, men i vanlig farsanda går allting käpprätt åt helvete. Aaron blir allt mer stressad och till råga på allt har en mystisk dvärg något okänt att berätta om den döda pappan, något som vänder upp och ned på allt.
Man har samlat ihop en stor ensemble till filmen och det är många roller att fylla. Peter Dinklage, Danny Glover, Regina Hall, James Marsden, Tracy Morgan, Zoe Saldana och Luke Wilson återfinns i några av rollerna. Danny Glover gör en av de roligare rollerna som den otroligt aggressivt buttra farbror Russel som Tracy Morgans karaktär får ta hand om efter bästa förmåga. I övrigt är jag lite positivt överraskad av Martin Lawrence som i vanliga fall är en skådespelare jag inte gillar alls. Hans snåla och självgoda Ryan är riktigt underhållande och en fin motpol till Chris Rocks karaktär.
Men när det gäller stora ensembleproduktioner som denna blir det väldigt många karaktärer att hålla reda på och en rad subplotter som känns överflödiga. Till exempel håller Luke Wilson på och limmar på sitt ex Zoe Saldana, som i sin tur har fullt schå med att hålla koll på sin nuvarande kille James Marsden som för att bromsa nervositeten inför att träffa Zoes pappa tagit en valium, som inte är en valium utan "LSD blandat med LSD". Även om Marsdens tripp är väldigt utdragen så finns det en del roliga poänger i hans agerande.
Men i det stora hela blir det lite gapigt med skämt som inte är speciellt roliga. Vad jag har förstått ska det mesta vara kopierat rakt av från det brittiska originalet, och jag har en känsla av att engelsmännen fixar ensemblefars bättre än amerikanerna.
EXTRAMATERIALET
Även extramaterialet är mindre roligt, om än omfattande till mängden grejer att klicka igång. De borttagna scenerna tillför ingenting, bloopersscenerna är som bloopers brukar vara, bakomfilmen intetsägande och så vidare. Det finns något som heter "Family album" där skådespelarna berättar om sina karaktärer och vilka relationer de har och man bör vara bra trög om man inte snappat upp det när man såg filmen. I ett kortare klipp får skådespelarna sedan kåsera lite kring döden... Ja, ni läste rätt. Ett ypperligt exempel på att skådespelare inte nödvändigtvis behöver uttala sig om allt.
Känner man för att se om filmen ett par gånger finns det både kommentarspår och movieIQ att slå på för mer information.
Känner man för att se om filmen ett par gånger finns det både kommentarspår och movieIQ att slå på för mer information.
TRE SAKER
1. Danny Glover kör sin paradreplik "I'm too old for this shit" i filmen.
2. Peter Dinklage gjorde exakt samma roll i originalfilmen.
3. Den brittiska versionen, i Sverige döpt till "Trångt i kistan", regisserades av Frank Oz och är numera utgången på den svenska marknaden.
2. Peter Dinklage gjorde exakt samma roll i originalfilmen.
3. Den brittiska versionen, i Sverige döpt till "Trångt i kistan", regisserades av Frank Oz och är numera utgången på den svenska marknaden.
ANDERS JAKOBSON (2010-12-01)