Ally McBeal möter The Office i storstan
Cleo - Säsong 1
Genre: Dramakomedi, TV-serieFormat: DVD, region 2, 3 skivor
Bolag: Spiderbox, 2010
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
Enligt alla mina efterforskningar gick "Cleo" i tre säsonger fördelade på 27 avsnitt mellan 2002–2003, vilket gör att denna utgåva som rymmer de 18 första avsnitten lite felaktigt kallas "Säsong 1" när den faktiskt innehåller både säsong 1 och 2. Att det är två säsonger märks ganska tydligt när avsnitt nio slutar med en oerhört dramatisk cliffhanger, men å andra sidan tar avsnitt tio vid direkt där det föregående slutade så det blir egentligen ingen effekt när man tittar på avsnitten efter varandra.
Serien var väldigt omtyckt när den gick och jag såg nästan hela första säsongen och gillade den då, och gillar den fortfarande. Det är en av Sveriges bästa komediserier som inte anstränger sig för att vara rolig.
Titlens Cleo spelas av Suzanne Reuter. Hon är en kvinna strax under 50 som efter runt 20 år klippt navelsträngen till sin son Jonas (Gustaf Skarsgård) som flyttat hemifrån. Inledningsvis är Cleo väldigt knäckt över detta och vet inte riktigt vad hon ska göra med sitt nya, fria liv.
Dagtid jobbar hon som säljare på dataföretaget JTM under den småfega chefen Claes (Loa Falkman) med kollegorna Kajsa (Magdalena In de Betou), säljkungen Åke (Johan Rheborg) och den naiva Jessika (Rakel Wärmländer). På kontoret finns även den samlade receptionisten Frank (Gustav Hammarsten) som är den alla vänder sig till när de har problem, för de har de ofta.
Mycket av serien handlar om kärlek, sökandet efter kärlek och olycklig kärlek. Inledningsvis kärar både Cleo och Kajsa ned sig i samma person, men det löser sig och Kajsa blir ihop med Åke och Cleo får senare ihop det med Claes. Inget av förhållandena är direkt smärtfria. Kajsa och Åke väljer först ett sorts KK-förhållande, men när Kajsa annonserar att hon är med barn blir det mer allvarligt. Cleo och Claes förhållande startar i smyg eftersom han är gift.
Under seriens gång har alla karaktärer sina egna historier som utvecklas, utom möjligen Jessika som bara är en irriterande karaktär, men samtidigt är vi även med om hur företaget JTM utvecklas. Cleo, som ändå får räknas som huvudperson, hamnar i en del trassel när hon plötsligt blir knarkkurir, dejtar en närgången kördirigent, förälskar sig i en kanin och träffar en gammal kompis från hennes aktivistperiod. I övrigt fastnar Åke i ett fläktsystem, riskerar en miljon av JTM:s pengar på tveksamma aktieaffärer, gör affärer med Triaden i Hongkong och yppar den fantastiska repliken "Frukost, eller knulla?". Bara ett axplock av många händelser i serien, vilken som synes rymmer det mesta.
Skaparna av serien, manusförfattarna Johan Kindblom, Tomas Tivemark och Michael Hjorth, eller Tre Vänner som de kallar sig, åkte på studiobesök hos "Ally McBeal" och plockade mycket inspiration till seriens ton där, och även en del av seriens övernaturliga inslag med fantasisekvenser och scener där Cleo samtalar med en anka. Det som dock slår mig när jag ser serien idag är att det också finns likheter med "The Office". Inte bara att serien utspelar sig i kontorsmiljö utan även också i karaktärsfördelningen. "Cleo" har dock inte den brittiska succéseriens pinsamhetshumor.
"Cleo" är en dramakomedi där den första säsongen har större betoning på komedin och den andra (i detta fall, den andra hälften av boxen) är mer dramabetonad. Dock finns det utrymme för seriens speciella humor i nästan alla situationer, som under Cleos födelsedagsfirande där Loa Falkman får plocka fram all sin farsrutin och spela ut ordentligt.
Ett kärt återseende och i vår kommer upplösningen när den tredje säsongen släpps (under rubriken "Säsong 2) och med tanke på att den här boxen slutar med en rätt dramatisk cliffhanger är jag rätt sugen på att se hur det slutar.
Serien var väldigt omtyckt när den gick och jag såg nästan hela första säsongen och gillade den då, och gillar den fortfarande. Det är en av Sveriges bästa komediserier som inte anstränger sig för att vara rolig.
Titlens Cleo spelas av Suzanne Reuter. Hon är en kvinna strax under 50 som efter runt 20 år klippt navelsträngen till sin son Jonas (Gustaf Skarsgård) som flyttat hemifrån. Inledningsvis är Cleo väldigt knäckt över detta och vet inte riktigt vad hon ska göra med sitt nya, fria liv.
Dagtid jobbar hon som säljare på dataföretaget JTM under den småfega chefen Claes (Loa Falkman) med kollegorna Kajsa (Magdalena In de Betou), säljkungen Åke (Johan Rheborg) och den naiva Jessika (Rakel Wärmländer). På kontoret finns även den samlade receptionisten Frank (Gustav Hammarsten) som är den alla vänder sig till när de har problem, för de har de ofta.
Mycket av serien handlar om kärlek, sökandet efter kärlek och olycklig kärlek. Inledningsvis kärar både Cleo och Kajsa ned sig i samma person, men det löser sig och Kajsa blir ihop med Åke och Cleo får senare ihop det med Claes. Inget av förhållandena är direkt smärtfria. Kajsa och Åke väljer först ett sorts KK-förhållande, men när Kajsa annonserar att hon är med barn blir det mer allvarligt. Cleo och Claes förhållande startar i smyg eftersom han är gift.
Under seriens gång har alla karaktärer sina egna historier som utvecklas, utom möjligen Jessika som bara är en irriterande karaktär, men samtidigt är vi även med om hur företaget JTM utvecklas. Cleo, som ändå får räknas som huvudperson, hamnar i en del trassel när hon plötsligt blir knarkkurir, dejtar en närgången kördirigent, förälskar sig i en kanin och träffar en gammal kompis från hennes aktivistperiod. I övrigt fastnar Åke i ett fläktsystem, riskerar en miljon av JTM:s pengar på tveksamma aktieaffärer, gör affärer med Triaden i Hongkong och yppar den fantastiska repliken "Frukost, eller knulla?". Bara ett axplock av många händelser i serien, vilken som synes rymmer det mesta.
Skaparna av serien, manusförfattarna Johan Kindblom, Tomas Tivemark och Michael Hjorth, eller Tre Vänner som de kallar sig, åkte på studiobesök hos "Ally McBeal" och plockade mycket inspiration till seriens ton där, och även en del av seriens övernaturliga inslag med fantasisekvenser och scener där Cleo samtalar med en anka. Det som dock slår mig när jag ser serien idag är att det också finns likheter med "The Office". Inte bara att serien utspelar sig i kontorsmiljö utan även också i karaktärsfördelningen. "Cleo" har dock inte den brittiska succéseriens pinsamhetshumor.
"Cleo" är en dramakomedi där den första säsongen har större betoning på komedin och den andra (i detta fall, den andra hälften av boxen) är mer dramabetonad. Dock finns det utrymme för seriens speciella humor i nästan alla situationer, som under Cleos födelsedagsfirande där Loa Falkman får plocka fram all sin farsrutin och spela ut ordentligt.
Ett kärt återseende och i vår kommer upplösningen när den tredje säsongen släpps (under rubriken "Säsong 2) och med tanke på att den här boxen slutar med en rätt dramatisk cliffhanger är jag rätt sugen på att se hur det slutar.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. En av del roligaste fantasisekvenserna är i det avsnitt där Cleo förälskat sig i sin systers kanin och det blir en äkta court scene på amerikanska med självaste Cyndee Peters som domare.
2. På tal om musik så är det väldigt bra musik i serien. Mycket soft jazz som passar väldigt bra. I en scen är Lisa Nilsson med och sjunger en alternativ version av "Allt jag behöver nu" med en inte helt rumsren text.
3. Det ligger en sorts romantisk storstadskänsla över serien där miljöbilder från Stockholm knyter ihop scenerna. Trots att det är i grund och botten ganska trista miljöer med bilar, mycket folk och höstregniga gator så känns de ändå smått romantiska på något märkligt vis.
2. På tal om musik så är det väldigt bra musik i serien. Mycket soft jazz som passar väldigt bra. I en scen är Lisa Nilsson med och sjunger en alternativ version av "Allt jag behöver nu" med en inte helt rumsren text.
3. Det ligger en sorts romantisk storstadskänsla över serien där miljöbilder från Stockholm knyter ihop scenerna. Trots att det är i grund och botten ganska trista miljöer med bilar, mycket folk och höstregniga gator så känns de ändå smått romantiska på något märkligt vis.
ANDERS JAKOBSON (2010-12-06)